Söt musiklärarinna börjar hänga ihop med en elevs gifta pappa.
Hon blir dessutom hembjuden till hans familj.
Ett franskt, tråkigt, passionsdrama, fast dramat uteblev.
Jag var medlem förr, men utbudet på filmerna är lågt jämfört med en streamsida som inte kostar pengar alls.
Använd nån plug-in i din webbläsare som t.ex Hola Unblocker som gör att du kan ta del av det amerikanska utbudet och man får mycket mer värde för sina slantar.
Vet inte riktigt om det är film, men jag har tittat på ett par program av Strange report (1969), där Anthony Quayle spelar privatdetektiv.
Lite lustigt att han var med i något sådant.
Jag minns serien vagt från när jag var liten, och lite kul är det att frossa i gamla engelska 60-talsbilar som skymtar förbi, en Corsair, en Rapier, en …....jag ska inte plåga er.
Det verkar finnas sexton avsnitt att frossa i.
Första avsnittet, the cult, handlade om en mystisk sekt som ägnade sig åt smuggling.
Signaturmelodin har jag periodvis nynnat på genom åren utan att ha haft en aning om vilken serie den hörde till.
3/5
Henry Spencer (Jack Nance) lever ett ensamt liv och får veta att hans gamla kvinnliga bekantskap resulterade i graviditet och sedermera ett barn. Men inte ett människoliknande barn. Samtidigt är det svårt att avgöra vad som skiljer drömmarna från verkligheten i hans liv.
Näe, vad fan var det här jag nyss såg? Alldeles för skruvat och konstigt för att jag ska kunna uppskatta det hela tyvärr. Jag kan se en slags konstnärig genialitet i fotot med skuggor och ljus som är riktigt bra, men hela filmen som centrerar kring monsterbarnet är för vidrigt. David Lynchs originalitet och kreativitet är svårslaget, men det blir för mycket av den varan här tyvärr. Jag blir äcklad och distanserad från filmen. För mycket drömmerier gör också att det känns lite pissigt om de långa scenerna man nyss såg bara var flum och hittepå, alltså inte i verkligheten. Då kan man ju börja misstro allting i filmen, mer eller mindre.
Kanske att jag trampar på några tår om jag ger den här filmen en etta men den föll mig verkligen inte i smaken. Om det var Lynchs avsikt att man skulle må dåligt av att se filmen så lyckas han. Kanske att filmen då borde få ett högre betyg då den uppnår sitt syfte men av princip så ger jag filmer som får mig att må dåligt ett lågt betyg. Man ska inte behöva må illa av att se en film.
Henry Spencer (Jack Nance) lever ett ensamt liv och får veta att hans gamla kvinnliga bekantskap resulterade i graviditet och sedermera ett barn. Men inte ett människoliknande barn. Samtidigt är det svårt att avgöra vad som skiljer drömmarna från verkligheten i hans liv.
Näe, vad fan var det här jag nyss såg? Alldeles för skruvat och konstigt för att jag ska kunna uppskatta det hela tyvärr. Jag kan se en slags konstnärig genialitet i fotot med skuggor och ljus som är riktigt bra, men hela filmen som centrerar kring monsterbarnet är för vidrigt. David Lynchs originalitet och kreativitet är svårslaget, men det blir för mycket av den varan här tyvärr. Jag blir äcklad och distanserad från filmen. För mycket drömmerier gör också att det känns lite pissigt om de långa scenerna man nyss såg bara var flum och hittepå, alltså inte i verkligheten. Då kan man ju börja misstro allting i filmen, mer eller mindre.
Kanske att jag trampar på några tår om jag ger den här filmen en etta men den föll mig verkligen inte i smaken. Om det var Lynchs avsikt att man skulle må dåligt av att se filmen så lyckas han. Kanske att filmen då borde få ett högre betyg då den uppnår sitt syfte men av princip så ger jag filmer som får mig att må dåligt ett lågt betyg. Man ska inte behöva må illa av att se en film.
Kanske att jag trampar på några tår om jag ger den här filmen en etta men den föll mig verkligen inte i smaken. Om det var Lynchs avsikt att man skulle må dåligt av att se filmen så lyckas han.
Han lyckades ju onekligen att applicera sin ångest och rädsla inför faderskapet med sitt första barn som filmen symboliserar, där lyckades han verkligen rätt, på samma sätt som Kenzaburo Oe med sin roman Mardrömmen.
Näe, vad fan var det här jag nyss såg? Alldeles för skruvat och konstigt för att jag ska kunna uppskatta det hela tyvärr. Jag kan se en slags konstnärig genialitet i fotot med skuggor och ljus som är riktigt bra, men hela filmen som centrerar kring monsterbarnet är för vidrigt. David Lynchs originalitet och kreativitet är svårslaget, men det blir för mycket av den varan här tyvärr. Jag blir äcklad och distanserad från filmen. För mycket drömmerier gör också att det känns lite pissigt om de långa scenerna man nyss såg bara var flum och hittepå, alltså inte i verkligheten. Då kan man ju börja misstro allting i filmen, mer eller mindre.
Håller med... jag satt bara och tänkte: "Det här har fan inte hänt på riktigt!" Nej, men Lynch är bra på drömmar och ångest. Det gillar jag.
En dålig film och tråkigt skådespeleri igenom hela filmen, ett riktigt bottennapp. Visst ibland är den väll lite rolig, men mestadels jobbig och rörig.
En dålig film och tråkigt skådespeleri igenom hela filmen, ett riktigt bottennapp. Visst ibland är den väll lite rolig, men mestadels jobbig och rörig.
4/10
Mer eller mindre en repetition av Lock Stock, som är betydligt roligare.
Han lyckades ju onekligen att applicera sin ångest och rädsla inför faderskapet med sitt första barn som filmen symboliserar, där lyckades han verkligen rätt, på samma sätt som Kenzaburo Oe med sin roman Mardrömmen.
Aha, ja den symboliken är ju träffande. Då förstår jag lite bättre fast jag tycker fortfarande att filmen är för konstig och frånstötande vissa scener. Har inte läst romanen men förstått litegrann vad den handlar om och temat ångestladdad faderskap stämmer ju ganska väl in.
Citat:
Ursprungligen postat av retrospective
Håller med... jag satt bara och tänkte: "Det här har fan inte hänt på riktigt!" Nej, men Lynch är bra på drömmar och ångest. Det gillar jag.
Droppen var när
Huvudet ramlar av och faller ner på marken varpå en pojke springer fram och plockar upp den och lämnar in den till något ställe där de gör radergummi till blyertspennor av hans hjärna. Det var något av det sjukaste som jag har sett hittills i mitt liv.