Child 44 (2015)
Moskva 1953. Stalins järngrepp är hårt och obarmhärtigt och säkerhetstjänsten är brutal och urskiljningslös. I detta "perfekta" samhälle finns inga brott, men ändå lever miljoner i ständig skräck. Officeren Leo Demidov är en idealistisk krigshjälte, som är lojal mot sin arbetsgivare. Han tror att han är med och bygger ett perfekt samhälle, men han har börjat tvivla ... tvivla på ett samhälle som kommenderar sina medborgare att tro att brott inte existerar, men där man försöker mörka ett barns död.
Jag såg denna på bio igår och det kanske inte var den bästa dagen att se den på. Jag hade redan igår haft n heldag borta och varit uppe väldigt tidigt. Men min vän och jag beslöt oss för att se filmen ändå trots den något sena tiden och att vi båda två var lite trötta.
Detta gör nog så att min kritik mot filmen kanske inte kommer vara helt 100% genuin då jag faktiskt var nära att somna under filmens gång. Men jag höll mig igenom och såg hela filmen från början till slut.
Men detta är inte en rekommenderad film att se när du är trött. För detta är en film som känns väldigt länge och är ganska sakta gående i sin ton och framfart och det hela blir lite Unbroken vibbar över det. Jag tyckte inte detta var en särskilt spännande film och tyckte tempot var plågsamt.
Grejen är det. Hade filmen haft tillräckligt med intressanta karaktärer så hade jag åtminstone hängt med mer, men där var ingenting för mig att hämta hos karaktärerna alls.
Någonstans där inne finns där en bra film. För handlingen är där egentligen inget fel på. Det är en intressant historia att berätta som Daniel Espinosa har tagit fram. Men hans framförande av historien blir inte bra. Han lyckas inte göra filmen tillräckligt intressant och utveckla eller förstärka några av karaktärerna så de blir intressanta. Där av brydde jag mig aldrig riktigt om handlingen och filmen greppade aldrig tag i mig.
Hade Daniel Espinosa gjort filmen mer spännande med lite mer tempo i sig och gjort karaktärerna mer intressanta så hade filmen nog ändå haft något hos sig. Men detta blir i slutändan det som faller filmen mest.
Problemet är väl också det att han har två olika handlingar som pågår. visst har de två något med varandra att göra, men samtidigt är där tillräckligt med material att filmen kan stå på egna ben med en av dessa handlingar.
Skådespelarna är ju en hel del bra med i den. Man kollar bara på namnen och tänker "okej detta kan ändå bli något". Men dessvärre inte. Skådespelarna skötte sig inte så värst bra. Speciellt inte heller när karaktärerna inte är där. Joel Kinnaman spelar samma karaktär som han spelar i alla hans filmer typ. Den sliskiga och lite fega typen som ändå försöker vara tuff och elak. Gary Oldman är Gary Oldman och Tom Hardy som ändå försöker göra så gott han kan så kommer den där jävla dialekten i vägen för det.
Ibland körde vissa på brytning, ibland körde vissa skådespelarna bara deras vanliga röst som Gary Oldman. Det hela kändes väldigt fattigt i den aspekten och jag kände redan på mig i förväg att det inte skulle bli något bra.
Jag gillade dock att Paddy Considine dök upp i filmen. Jag missade hans namn helt i öppningsscenen så när han dök upp blev jag positivt glad. Jag tänker dock inte säga vad för roll han har, men för mig var han en av filmens höjdpunkter. Däremot fick hans karaktär inget avslut och kändes allt för hastat i slutet med honom.
Även Charles Dance dyker upp i slutet av filmen som en överrasknings cameo. Nu har jag sett tre filmer på bio på kort tid där han dykt upp.
En annan sak jag också gillade var musiken som faktiskt var en av höjdpunkterna. Den lyckades bygga upp en bra stämning mer än vad en scen gjorde.
Även filmens "look" var bra tyckte jag. De har lyckats fånga 50-talets Ryssland bra och även den gråa färgtonen som jag vanligtvis inte brukar uppskatta gav faktiskt filmen mer personlighet och var till nytta här.
I sin helhet är Child 44 en allt för tråkig film som inte har tillräckligt med spännande moment eller bra karaktärer för att jag ska bry mig. Filmens historia är intressant, där ligger någonting här som jag faktiskt hade uppskattat. Men sättet Daniel Espinosa väljer att berätta det på är allt för långsamt och allt för tråkigt gjort.
Skådespelarna trots den fina listan gör ingen anmärkningsvärda insatser. Vissa kör med brytning, andra inte och en del kommer av sig som de spelar karaktärer de spelat förr eller bara beter sig som du förväntar dig skådespelaren kommer skådespela.
Dessutom känns det för mycket med de två olika handlingarna som pågår samtidigt. Trots att de har en röd tråd genom sig så blir det alldeles för mycket.
Musiken och hur filmen såg ut tillsammans med några överraskande skådespelare som dök upp höll mig vaken under filmens gång. Men det är inte rekommenderat att se denna när du är trött, för då riskerar du att hamna i sömn.
På en speltid på 137 minuter blir det alldeles för långt och slutkänslan liknar något från Unbroken.
2.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1014763/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=Uia6y9SRsj4
