Religion - en mentalsjukdom

Ja visst kan det vara så. Boken är skriven av människor. Människor har en förmåga att förvrida allt och lägga till eller dra ifrån.
Har man fått en liten sill så kan man beskriva den som en stor femkiloslax.
Vad tar plats i samhället? Vad skall ta plats i samhället kanske bör vara den största frågan vi människor av idag skall behandla.

Religionsfrihet , ingen religion ska ha särställning. Man får ha vilken tro man vill. Man kan t.o.m vara ateist i Sverige......

Ja självklart! Sverige är också ett av världens mest religionsfria land. OCH ateister blir ej lynchade här, eller tvingade att tro och så vidare.
Tvingar man någon att tro så är det något fel i religionen kan jag tycka. Då handlar det inte om tro längre.
Det handlar då om makt och att skrämma folk dit man vill för egen skull. Ingen kärlek alltså. Rädsla och galenskap endast.

Den mänskliga hjärnan är en otroligt kraftig organisk GENERATOR, men .. det säger kanske inte dig ett dyft.

Dock, finns bevis idag.. som inte fanns igår.. om vad som skapar idéer, om nu inte skapandet av flygplan, kom från annat än människans förmåga att knäcka nötter, vad får då folk att tro att mycket simpla idéläror, skulle påkräva en ytterst finmekanisk "intelligent design" av EXTERN kraft?

För du vet att , det är bra svårare att utvinna uran, än att utvinna en kärleksvisa... och prata om vilja, lydnad, antal rundor runt en sten och vilken mat.. och vad känslan vill och vad tanken vill med ena handen när andra är där bak...

... ja inalles : det finns många gåtor som människan löst, men att begreppet gud, skulle vara en gåta? om det vore en sann gåta, vad menar du då har fått vetenskap att lämna gåtan isf ?

Vetenskapligt sinnade, har skapat så mycket komfort att en mänsklig grottvarelse redan för enbart något hundra år tbx, skulle börja dregla.. men men när en gåta efter samma ansats.. inte löses... betyder det då att gåtan är löslig?

Om jag skapar ett korsord, eller en sudoku åt dig, och petar in några fel i den... kommer du att kunna lösa korsordet/sudokun? ... isf... kan du skatta dig som mentalsjuk i ordets bemärkelse, för då har du utsatt dig för genuint självbedrägeri.

Människan VET mycket väl, vad som är verklighet och vad som är förledande myt, enbart att det KÄNNS skönt... att olika sårbara individer (som rä ovanligt många) behöver en tröstenapp, den nappen är en mental atrapp, nog tionde gången jag försöker förklara för dig att ibland VILL man vara förälskad, man kan vara förälskad i viljeakten att försöka älska - människan är inte som de andra djuren, en gud skulle inte ha nytta att skapa så mycket natur som inte behöver guden... du har inget svar på varför enbart människan tycker så hårt i gudsatrappen , som människan förädlat. för varje århundrade och årtusende som går, idag sitter teologer i knäet på vetenskap och slickar dem i örat och bjuder ut sig liksom de vore groupies... det ligger i tiden, att försöka hitta nytt kamouflage...

Och det kan bli narcissism av det fortare än kvickt, då det alltid finns gnidare som snabbt tar vara på att slå mynt av nya rön, vetenskap är farlig först när gudshävdare menar sig "höra vad gud vill" och börjar hantera styrningsmedel att gå deras sjuka visioner till mötes.

Att du inte fattar detta, är för att du är dåligt intresserad. Inte för att du är sjuk. (om du är sjuk, så skiter jag totalt i det)

Topic är ändå, de sjuka pådyvlarna som är slipade.

Nä,kärlek och religion går sällan hand i hand.... kanske om man väljer ut dom "fina" bitarna? Tror på en god Gud,oavsett vad texterna säger.

Bara det att religioner alltid funkat så, religion är konstruerat att utgöra social mekanism, fattar du inte ens det heller??

Har du alltid varit så ointresserad av livsfrågor ? Det är ju skriande.. vilken hemmansickrad tro du har, man kan nästan tro att du har JW:s klor i dig....


Ja, jag tar mig friheten att spekulera, vad JW kan ha gjort med dig faktiskt, eller om det var islam som fick dig så här naiv?

Med dig... menas att tänka-så-naivt-som-tänks.... eftersom random medlem satt ett alias=Goran477 på sig, så menas givetvis du.. eller hur, visst "attackerade" jag dig nu va.


Resonemanget, att t.ex langa fram bibeln, och börja skapa normer ur biblen, eller koranen.. sedan börja moralisera andra... oooh titta där.. en kjol som visar knäna.. haram haraaaam..


är det friskt? imin värld : är det tangerande sinnessjukdom, en röta som långsamt genomsyrar hjärnan, direkt farlig mental gudsatrapp, som ger människor rätten, att döma ut varandra.. utefter sin gudssyn, det.. är inte helt friskt.


och där är ett dilemma, som man får tåla att diskutera, för vad det ÄR.

att man-kan-inte-tolka-gud-som-man-vill.. då kommer sociala spionaget och börjar tillrättavisa.. ordar om att man har "en svartsyn" som Gredelin-hjärnan så tjänstvilligt gjorde...

..påpekade att vissa personer, inte har "den rätta illusionen" om religion och gud.. att gud, är superviktig.


så jodå, det finns mycket att ifrågasättas, denna tråd är en av de mer relevanta, i forumet - inte minst för Mr Dawkins är en ovanligt bright man, all heder åt den. Desutom är han vädligt mycket mer ödmjukt än genomsnittlig gudsordare. Jag ser hans empatiska funktion bra mycket mer aktiv än många andras, inte minst för djuren, som mer ultimata gudstroende omedelbart degraderar till "idioter" , han ser alltså djurriket ur betydligt mer evolverad intelligens, än vad gudshypotetiker gjort och gör. Däremot sätter de sig själv på piedestalen, och vill "uppnå" gudsstatus, det om ngt är ett fascistiskt dilemma av annan kaliber.

Dina ledare i hur gud ska regisseras fram, har du med flera nappat på hårt. Okej... men blanda inte korten, gällande svartmålningen var det aldrig jag som kom med jävulstron, som vad man har i rockärmen, jag kan förakta religionsutövare som uttrycker sig så smaklöst att försöka inbilla mig att "jävulen är i farten" då jag ser det som infantilt tänkande hjärnor att uttrycka sig så primitivt.

och folkilsket, som i sig är osympatiskt, utöver infantilt


jag är människoälskare, inte gudsälskare.

Jo, det är en filosofisk tanke. Det är meningslöst att argumentera emot fakta, det kan du sluta med: https://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism
Solipsism (Listeni/ˈsɒlɨpsɪzəm/; from Latin solus, meaning "alone", and ipse, meaning "self")[1] is the philosophical idea that only one's own mind is sure to exist. As an epistemological position, solipsism holds that knowledge of anything outside one's own mind is unsure; the external world and other minds cannot be known and might not exist outside the mind. As a metaphysical position, solipsism goes further to the conclusion that the world and other minds do not exist.

Fast solipsism är ju inte teism och det går inte att avgöra hur sannolik eller osannolik den solipsistiska idén är. Vi har inga andra verkligheter att jämföra med. En person som är både teist och tror på solipsism borde endera tro att han/hon själv ÄR gud samt har fantiserat ihop denna verklighet, eller att det finns en gud utanför den här fantasiverkligheten som han/hon/jag/du/vi upplever.

Det finns ingenting som tyder på att teism är grundtillståndet. Det är rimligt att anta att det precis som tro på tomten är något som lärs in. Det är troligare att en tro på att det är monster i mörkret, i garderoben och under sängen är ett grundtillstånd, för den tron finns det i alla fall någon evolutionär nytta med. (så barnet inte går ut i otryggheten och blir uppäten av något rovdjur)

Kraftigt religiösa personer är inte fullt psykiskt stabila så det går inte ihop, och de som är agnostiska och öppen för olika gudstroenden samt ateism kan inte hänge sig fullt ut åt någon specifik religiös lära seriöst, så det går inte heller. De som är sjuk i huvudet på annat sätt blir riktigt kuslig när dom dessutom är kraftigt religiösa. Det förvärrar situationen för dem själva men framför allt för andra. Inte i något fall är det mer positivt att ägna sig åt religion än att inte göra det. Världen vore en bättre plats för alla utan religion.

Tack för ansträngningen, jag uppskattar välmenad amatörprästeri eller amatörpsykolog. Seriöst, folk är annars snabba på att döma men sena på att hjälpa.

Själv har jag läst en del självhjälpsböcker och funnit att de i bästa fall är meningslösa, och ibland gör de nog mer skada än nytta. Finns studier som visar på detta också. Detta eftersom de brukar utgå från författarens egna upplevelser vilket inte fungerar universellt....
Många av dem är också från amerikaner som älskar "quick-fixes".

Däremot kan man hitta hjälp i andlighetshyllan på biblioteket.
Religion och andlighet har ju faktiskt en slutpunkt, till skillnad från självhjälpsböckernas "quick fixes" som liksom motsvarar dietkurer där man ska "testa positivt tänkande" ena veckan och "ha färgglada kläder" nästa vecka... Och allt möjligt annat det står, jag har nog förträngt det mesta av det nonsenset, det ger verkligen inte mycket. Ett tag möblerade jag min lägenhet efter inbildad feng shui principer, men sen insåg jag att det ger lika mycket att städa den regelbundet.

Det är din åsikt, och en omogen åsikt skulle jag säga.

Jag har argumenterat emot den så många gånger vid detta laget redan. Ett par gånger bara i denna tråd.

En person med psykiska problem bör kanske inte bli religiös, nej. Men problemet för denne person är ju faktiskt inte religion, utan hens psykiska sjukdom. Om hen börjar se änglar och demoner är det inget som ateism skulle fixa.

Faktum är att många av dem du kallar "kraftigt religiösa" är nästan ateistiska i sin grundfilosofi. De saknar egentligen det vi kallar tro. När jag själv la av religionen fick jag omlära mig tron, för att i tro hittar man kärlek... I pådyvling hittar man däremot ingen kärlek.

Men är detta "religionens" fel? Ni ateistiska religionskritik är så omogna i era tankesätt. "För 300 år sen brände man häxor, och tänk på korstågen!". Jaha, djupa tankar vi ser här. Ungefär som att häxbränning var kyrkliga påbud (det var det inte, det var folk som var vidskeplinga) eller att man aldrig krigat före korstågen.

Däremot är jag inte med i någon organiserad religion, och det känns bra.
Jag vet inte om den "innerliga" tron driver en extern pådyvling, eller om det är tvärtom så att religionen är extern pådyvling där enstaka personer ibland försöker hitta någon icke-pådyvlingskärlek.
Kan tyvärr inte svara på det än!

Men du vet ju inget om organiserat religiöst liv i VERKLIGHETEN, så varför uttalar du dig? Har du tittat för mycket på skräckfilmer och besökt folk på mentalsjukhus? Det finns folk som går till sin pingstkyrka eller moské i glädje och förtröstan, på vilket sätt är detta negativt ?! Och vad angår det dig så mycket att du tycker det vore bättre att ta bort detta från personen? Sköt dig själv, kanske. Det gör jag.

Märks att du ej känner dig själv. Människoälskare är du inte. Du älskar dem som tänker som dig endast.
Resten placerar du i ett fack fast du inte ens känner dem och enbart på grund av deras åsikter om en enda sak.
Då är du INTE en människoälskare.
Jag älskar INTE Gud, då skulle jag ljuga för mig själv. Hur skall jag kunna älska eller hata någon jag ej mött?
Jag tror på Gud. Det är en helt annan femma.

Dina argument är ju dåliga och du övertygar inte. Då hjälper det inte att du svarar många gånger.

Det skulle knappast bli sämre. För övrigt vet du ju inte vad ateism är.

Nej. Och eftersom du inte vet vad ateism är så är det där inget att lyssna på.

Som sagt, du vet ju inte ens vad ateism är. Det har vi fått konstaterat för oss i en annan tråd.

Oj vad det svider i det solipsistiska egotrippandet, att behöva läsa att humanist är människoälskare, minsann vad du kvider i försöket med detta ändlösa missbrukandet i att ha ett diskussionsforum som känslobarometer - det är typiskt emotionella martyrer att bete sig så, för att helt spåra ur the topic : som inte handlar om vem medlemmen är, utan om vad religionsrelaterade mentala besvär är.

Så det var roligt att se hur du studsar till, när jag ateist, humanist, säger att jag visst det ser människan.. som den som är värd att älskas, inte gud. Det skulle aldrig gå att ha annan förhållning i mina skor, att jag nu råkar "vara" ateist.. gör inte människovärdigheten direkt sämre alls.

Men värdighet, är för mig ett ledord, där solipsistiskt grubbleri, utan tvekan ger sig in i de psykologiskt förvridna tassemarkerna, (för solipsisten, blir det/gud alltid rätt) intill både narcissism och autism, i olika former kan börja ta form, dock inte per se, vilket jag aldrig sagt heller. Men du kommer ta fasta på det, så klart ;-)



Men du diskuterar inte, du speglar ju dig. , det är lite signifikant för överemotionella, att sakna den nödvändiga distansen, jag kände på mig att denna tråd oavsett, inte skulle bli så lätt för gudsövertygade speglare som går i snedseglats som mer regel än undantag... , att förstå sig på.

Ämnet är ändå inte så lätt som man kan tro, det är inte svartvitt, solipsism är ingalunda "ett filosofiskt faktum" nej, så lätt går det inte att dölja den psykiska labila "positionen" som inte ens är en position ej heller en vederhäftig filosofisk riktning. Däremot diffusa själskval, kan höra ihop med att vilja "putsa upp" solipsism, att vara en egen , (klart avgränsande?) -ism.

I överambitiös teokratisk anda.. vilket är något helt annat, när gudsövertygande bejakande, försvarar t.o.m den mer autistiskt , mot narcissistiska gudsklängandet,, att passa..
...men här skulle solipsisten kalla det för "gudslängtan" om så kommet ur det mer förvridna egot, som inte känner samhörighet med världen utan gärna tar sin alldeles egna avstivkare (men..disassocierar? eller allusionerar?) "som det kommer sig, med sig själv som den ultimata *sanningen..."

Helt klart psykiskt, en emotionell mycket grandios slags avvikelse, som kan ses som excentriskt?

Nej frågar inte dig, jag vet redan att du är för fix, för att förstå - but for the record.. så är solipsism ett syndrom.. som förstadie för både psykos och masspsykos, att en psykos drar med sig omgivning, gör det inte till mer filosofiskt.. men som sagt, är man så fixt positionerad i blind gudsövertygelse, kan man försöka definiera psykisk instabilitet med autistiska drag (empatistörning) som en mer smickrande, slags filosofi....

Då så pass många ju upplever, "själslidelsen" i gudssökandet... den helt isolerade företeelsen.