Religion - en mentalsjukdom

Du älskar inte människan. Det syns klart och tydligt. Sedan får du babbla om vad du vill.

Snuttan, inte klokt vad vred du blev, av att möta en människoälskare så här rakt över disk.

Det är ju lite synd om dig här, hur du sprattlar.


Det är oavsett, inget för dig att behöva grubbla över, människans dignitet och hennes älskvärdhet i sin egen existens.. är för mig ledordet, alltid varit, är och kommer fortsatt vara så.
Jag har alltid haft lätt för människomöten, av kanske denna grundnatur, som jag inte tänkt överge, och allra minst åt "personer som dig" som förhåller dig till imaginära förvridna omskrivningar av mänskliga individer, för att äventyra människans sanna natur.


Punkt slut.

Jag tror inte att de flesta "tror" på religion, det är mer som de "hoppas" på religion. Kan hålla med om att de som verkligen tror 100% lika mycket som de tror på vanliga saker kanske är lite störda.

Religion har ju fungerat som statsregim, som politiskt styrinstrument, så jag kan hålla med om denna observans om att "tron" i sig, är ett komplext slags mentalt bygge... var många förleds, att gå lite för långt...

...i viljan, att vara till lags, i att uppfylla, som är så berömt.. och börja identifiera sig med religionens önskvärda "hållpunkter" :inget konstigt, människan är van vid religionernas scenerier.

Mycket är välregisserat, för man planerar in gud.. in i kalkyleringar och värderar "sinnen" utefter hur den tror.

Rätt logiskt, att separera religion från statliga angelägenheter, om du frågar mig, av ovan nämnda skäl inte minst.

Nu tar du det helt ur kontext. Man kan hålla på så här hur länge som helst. Då har jag väl inte skrivit det här heller för vi finns ju inte. Vi inbillar oss detta i samma tid och rum.
Tid, ja! Det är bara en illusion om..Ja du förstår.

Oki vi är tillbaka i din "jag har rätt och du har fel" argumentation igen.... jag kallar det "pappa-komplex".
Då är väl diskussionen över, Mr Bajs.

Nu handlar ju inte tråden om din narcissistiska syn på vem du är eller inte är.
Du pratar ju om vem du tror dig veta att jag är .
Du vill enbart prata om mig istället för ämnen och i tid och otid.
När skall du börja prata om ämnen med mig i stället för om vem du tror dig veta att jag är??????
Nu har du ju sagt vem du är och vem jag är.

Problemen med solipsistisk allienering med yttre täckmantel om att man funnit sig sin "gudssökar-stig", är inte vilande på faktisk gällande livsfilosofi, utan brist på pragmatisk mer sansad skepticism, som helt åker in i en väldigt hermeneutiskt tillsluten och till slut med risk för extremt blind och fix världssyn, inte minst människosyn också, eftersom ju mer man ikläder sig sin narcissistiska värmande mantel att ombesörja "gudssökandet" desto mer allienerar man sig den på förnuftet grundade relativismen, som behöver pragmatisk förmåga att se igenom illusioner och skilja olika slags illusioner åt.

Problemet är att guds-oron/ängslan och autistiska ingången inte baserar sig på någon vetskap om vad som skall hända, utan helt börjar klänga vid egna antaganden i en introvert spiral, vilket då skulle betyda att var och en av oss gör rätt om vi, i var stund vi oroar oss för något som skall ske, kan ha möjligheten att ge oss ut att "dela på sanningen", den ska vara EXKLUSIV, därmed exkludera dem med icke-solipsistisk ingång...

Nu har vi ju dock problematiken med att det inte helt framgår vad som avses med begreppet rätt och etiskt korrekt, därmed kan man inte heller skicka in solipsism till psykisk lidelse, där emotionella besvär i form av empatistörning (som det i viss mån är) skulle vara huvudbenämningen på solipsistisk personlighet.

Ska jag utgå fån att rätt är detsamma som vad? detta?

Vad en religiös övernaturlig varelse anses ha sagt? (t.ex. vad som står i Bibeln eller Koranen)
Att historiska auktoriteter, alltid hade rätt?

Vad majoriteten av en viss euforisk grupp troende anser och har upprättat för etiska spelregler?
Som står helt oelastiskt pall för begreppet tid och förändring?


Vad ett visst lag- och rättssystem ger vid handen? Om så det vore religionsförbud, att därmed i omvänd mening, se solipsism som behjärtansvärt?


Vad som känns rätt? Ja men, känns det rätt att döda i religionens namn, så har ju solipsisten, inget mer än agerat behjärtansvärt, enligt sin övertygelse. Enbart skakat på huvudet och inte förstått varför inte fler "försvarat gud"


Vad som verkar bäst för stunden? Ja hur långt ska då relativism sträcka sig... för stunden kan det kännas rätt att neka blod åt sitt barn, som ligger döende i hematologisk sjukdom.. solipsistiska känsloövertygelsen är det enda och yttersta mandatet, ingen kan rubba den inre spiralen...

Vad ett visst moralsystem medger? Medger ett moralsystem, att narcissistisk förståelse av gudsförverkligandet, äger tolkningsföreträdet, eller finns något som helst stöd för att separera.. anmaningen att just "söka gud" precis så som det behagar, för att i samma takt.. långsamt men säkert försöka erodera den pragmatiska livshållningen, sett till att min frihet slutar där din börjar, jag vet.. att jag inte är ensam på jorden, någonstans behöver jag uppodla tillit och t.o.m empati, för att andra kan ha rätt, men jag fel...

.. och när sakfrågan, då landar på guds existens, blir solipsismen, riktigt triktigt intressant, så också narcissism, och var narcissisten går och leker autost och får sina "plötsliga glömskesjuke-skov", för han "söker ju bara en outgrundlig gud" , det får man ju förstå.....

(glömskesjuke-attacken, där man förtvivlat letar efter någon slags empatisk nerv, som ligger inbäddat i den legitima solipsismen, som ju är en -ism (really?)

Är inte beredd att se det som faktum. När det är överemotionell, känslokapitalism med martyrspelandet som enda argument.


Solipsism, är alltför allienerande, att ses som renodlad "filosofi", du är inte filosofisk, av att gå solipsistiskt. Du kan däremot förborga en solipsistisk STIL, genom att heller hänvisa till filosofiska skolor, som hade mental villfarelse.. som en kulturstil , en air... en atmosfärisk blaséartad icke-filosofi, att i sin världsfrånvändhet, därigenom kom att av vissa, vilja ses som stil.

Solipsism, slutar ju ändå alltid med en nihilistisk attityd, med sådan tillitsbrist och gränsöverskridande kontextsammanblandning att ner blir upp och upp blir ner, och hur gud än uttrycks, så är det "rätt" eftersom egot, känner så.






Det enda intressanta i denna tråd, är själva sinnesrubbningen och dess nav, vad är det för ett inre nav, som underhåller dem som på riktigt vacklar och faller i svårare depressioner och bipolära anfall , med ömsom trans ömsom total svartmålning av livet som sådant? Att se omgivning med så mörka glasögon.. om inte solipsism sanktionerar detta, genom att GE solipsism en annan valör, än den har... så vad.

Eller får folk att tro så hårt på magi, att en staty "på riktigt" gråter... levande tårar... när egna viljan, till varje pris, har som mål att tränga undan och förminskar omkringliggande realitet och förnuftsbaserad förklaring, in absurdum.

Det är ofta helt legio, att sätta fakuella argument ur spel, för att "uppnå" den metaspekulativa "nivån" men då måste också fötterna lyfta från marken, och det är ju inte vilken fantasi som helst, som skapat Gudsstater.

Att narcissism och särskiljning av sitt ego som "väldigt speciellt" i sak av sin "själ" , inte är solipsism och att då lidandet i det, inte.. går oavkortat in i mental rävsax.. eftersom identitetssökningen strävar mot ett gudsego, och gud som sådan.. är ordentligt mer storartad (grandios.. förtappad ) än den krassa mänskliga individen, med sina luttrade erfarenheter som enda värdegivare, icke perfekt.. men inte heller strävande efter att bli perfekt, enbart att hantera vad som är.

Att "hantera" vad som inte är, men som man vill ska vara... är ju i sig ett rätt svårartat mentalt skenhelande som ju bygger på att travestera det som är ---> solipsism.

Du förstår inte topic.

Så du kan sluta projektionsleken.

Topic handlar som synes om Religion och mentalsjukdom. INTE om Goran så du har missuppfattat topic, som vanligt.
Förvirrad? Nykter? Bakis?
Jag har diskuterat om solipsismen men har behövt exakt hela tiden svar på dina påståenden om vem jag är eller inte är.
Allt från Jehovas vittne till Muslim.
Är du aldrig nykter då du skriver eller vad handlar det om?

Pappsen , säg mig, vad är ateism?

Ujuj vad du hänger upp dig, som en mask på kroken...


Du får gärna komma ur identitetssvamlet, för min del.. helst.

Men då ska man sluta upp med att läsa selektivt vad som kliar egoklängandet.

...mmm.. skrev "man"