Religion - en mentalsjukdom

Det brukar bli så när andra användare ska generalisera över "troende" och "religion" och svartmåla dessa.
Då får jag ju diskutera dess motsats, eller hur?

Det är iaf mera sakligt än att diskutera italiensk fotboll som vissa verkar göra.

Oavsett vad man står i frågan om religion så är det fortfarande en vanföreställning.

"Vanföreställning, tankevilla, orimlig föreställning som inte kan korrigeras på logisk väg" - NE.

Sedan att gå så långt att kalla människor gravt psykiskt störda vill jag inte göra utan helt enkelt påstå att de är oupplysta. Jag kan också ha fel, det är inte troligt men det kan faktiskt vara så men det är ingenting jag ligger och oroar mig över för om nu gud är god så förlåter han nog Skandinavien.

Du kan vrida och vända hur mycket du vill,men ateist betyder bara en sak. Men det är klart du får diskutera....

Så tänker jag också. Det är bara att hoppas att , om det existerar någon gud , han ör god och inte som i bibeln.

Verkligheten är en enda stor vanföreställning. Ingen kan med säkerhet säga vad som är den sanna verkligheten så att säga. Allt beror på vad du befinner dig och vad som finns runtomkring dig så att säga.
Normalt sett så ser man vekligheten på ungefär samma sätt. OCH där man då befinner sig just då så att säga.
Allt annat är illusioner och tro eller spekulationer.
Vi har något så när koll på verkligheten men absolut inte fullkomlig kontroll på det hela.

Min tro är till för min nytta och glädje.

Jag håller med andra användare, t.ex. bogomilen, om att religioner i många fall fått ett slags fascismdrag i sig. Jag förstår att den som är uppväxt med religionen som tvång avskyr religion.

Men jag råkar ha lite erfarenhet av socialistiska system också, så jag vet att tvång kan uppstå var som helst. Att svartmåla religioner gör ingen nytta. Tvingande beteende kan finns med eller utan helvetesskildringar, om man säger så.
Tvång kanske kan uppstå ur kärlek, fadern är kärleksfull och barnet blir fascist?

Jag vet faktiskt inte, jag har funderat mycket på frågan om varför människor gör det så svårt för sina barn när de växer upp, generation efter generation, ateister eller troende. Själv är mitt mål att inte skaffa några barn, så jag har frikort.

[quote=grelin1999|53807354] Med tanke på att du är mer eller mindre hardcore-teist, är det givetvis inte roligt för dig att fronta din vanas makt att drmatisera allt som öht kritiserar din subjektiva upplevelsetro och att jag ser kritiskt på ohälsosamma fenomen vilka har sin rot ur starkare mytomani, det klandrar jag inte dig för, men du vet inte vad svartmålning är, jag är fromheten personifierad med välutvecklad empati, ganska överstigande genmstnittet, men nog om mig nu. Iaf är jag nykter och ingen gud får mig i emotionellt svall.

Jag är m.a.o inte lättflörtad.

För detta har du belägg för, coh därför ska det helst vara munkavle och tabu, så fort det inte är en sprudlande glädjekälla att odla påtvingad religion menar du? För det skulle inte ge den glans om "vikten av gud" längre?

Nej.. kom inte med småskolestudier, det är vuxet perspektiv där man klarar av att diskutera mental ohälsa som förorsakats av ihärdig religionpådyvlande, t.ex är det inget okänt att sekter skapar mkt kraftig psykisk sjukdom, som kan få otroligt tragiska förvecklingar, kan lova dig att va dem jag vet, (nej, vi pratar inte om ett liten oansenlig fåtal här... ) , har haft det ohyggligt svårt, det är inte för intet det kan bli diagnos av det hela - m.a.o : tråden har sin relevans.

Du är inte den som med okunskap ska börja finta och omdirigera till glättighhet, det handlar verkligen inte om fjörige göran eller om din personliga tro, utan om hur gudsneurosen kan sätta sig på det mentala att till slut förmörka livslusten.

Eller.. att börja disassociera... som iofs kan ske lite här och där, i också detta forum, men inte tyngdpunkten, om så att andra kan tycka det, så är mitt perspektiv i dem som förleds att behöva t.ex "försvara gud", och gå i passiv-aggressivt försvar, med påbörjan av direkt lögn och omskrivning av den riktiga benämningen på vad saker och ting är : fabulering.

Det är väl inte taget helt ur röven att kyrkan separerats från staten, gud är inte bevisad.. enbart det är en start god nog.

En extraordinärt polerad myt, bör ha sin iaf minsta evidens, ännu syns inget så långt ögat kan nå, men guden är likväl en personifierad varelse, om än all skitfin metafysisk glassig omskrivning försöker överskyla det, så har fortf. många en ganska ohälsosam och förnedrande gudsmyt att behöva tillmötesgå, i sin resp. religion.. du kan inte täppa till min rätt att yttra mig : passar det inte din fanatiska gudstro, så stick.

Jag svartmålar inget mer än det som förmörkar livskvaliteten för individer, och att de dessutom går runt med att ondgöra sig och snacka skit om dem som inte "delar deras gudstro", du helt projicerar vad relgiös fanatik kan ansvaras för, om du ville sätta ett signum om hur hardcore du är, så gjorde du det genom att komma med sådan förolämpning i at säga att jag svartmålar , du är ju duktigt efterbliven att inte ens förstå varför det finns relevans öfr religionskritik.

Du är så otroligt naiv med detta, att hälften vore nog.

Detta topic är uppenbart inget du behärskar.

Jag pratar inte om social samvaro.. ditt nöt. Det handlar om neuroser som drabbar bra många fler än dem just jag mött.. ditt ärkenöt, hur du ska du bli??


Jag är vuxen men börjar undra om du verkligen uppnått mental mognad i att ens ha på fötterna att förstå dels dimensionerna och dels vanan att kritiskt beröra religionens olika syften och hur det spiller ut för dels kollektiv, dels personliga planet för resp. individ, som får svårt med "duppfyllandet", som du vet ligger islam särskilt illa till.. det som stör dig, är nästan 100 på att du kommer hojta islamofob snart, tack vare att ens islam NÄMNTS i tråd där damtidigt sinnessjukdom nämns.

Anser dig vara omogen, tills du bevisa motsatsen Grelin.




Dock är ohälsa relaterat till alltför manisk religionsutövning inget man tycker si tycker så om, det är rejält mer seriöst än så... tyvärr, ska sägas.

Har just noll betydelse huruvida en ateist eller teist vill tycka något om detta topic, det är likförbaskat så att religionsutlösta grubblerier som mynnar mot så pass kraftig olust att depression t.ex .. istället förmörkar eller kluven människosyn, tack vare aggressiv gudstolkning, det finns flera exempel på sådant, mest irl.. ibland också på flashback har setts ganska så mentalt obalanserade individer, yttra sig genuint tveksamt...



Finns en tråd för frågan "finns gud"


Du vill inte kännas vid religiös fanatik... då slipper du ju faktiskt öht delta i tråden, för det hjälper inte och förebygger inte farlig gudsfanatism, att bortmannövrera och sopa under mattor, därav att denna tråden skiljer sig ifrån den andra tråden , eller t.ex "är bibeln sann" och den typ av frågor

Mental ohälsa, eller när sinnet börjar urarta, grundat alltför exponerad gudspådyvling, är ett topic för sig, okej?


Jag är nästan, 100% säker om att du är helt fel på det... inget ont menat.




Mmm , men du är inte topic, vi pratar inte om hur -härlig-gud-är med mysig smek och handpåläggning nu, detta topic handlar om andra sidor av religionen - OKEJ?



Det finns momentum, i antagligen varje religion, utifrån att religioner har sina tolkningsföreträdare, som rider på vågorna.. som kan vara olika manande, människor är också olika sårbara... topic här, berör just religionernas okänslighet, för livets HELA spektra, där gud alltså inte får plats, men till varje pris... ska tränga sig på, via pådyvlare, så det har inte alls "automatiskt" med flashbackare att göra, bara för att nu Göran.. är en sådan individ som saknar kapacitet att dryfta religion utan att dra in den solipsistiska ådran, som blri rätt naivt och röttsamt, då det täpper till och dödar diskussion mer än tillför.

Döda nu inte du också det faktum, att t.ex .. islam framodlat ohyggligt mycket tragik... eller?

..som lätt.. kan åka omedelbart in i begreppet sinnessjukdom, många går på medel av olika slag, för att "stå ut"


(och betacka mig!!! för eventuellt dristande att då omedelbart "kontra" med.. ja men alkohol si och så... om du ska leka kontringslek och olemikvalsen, så behvöver du ju inte dryfta, att folk DÖVAR sig, utifrån mycket aggressiva maningar att skydda/väpna/försvara/ochlovorda/glorifiera religion.. det finns en klockren sådan intention med att ha relgon fortsatt etablerat, men jag kan vara lite mer intelligent än du, men jag kan också ha andra motiv, för att behvöva vara vaken, framförallt är min grundnatur inte disponerad att svälja vad som helst. Vi är olika. Vi har olika kännedom, det är okej.. självklart säger du vad du vill i vilken tråd som behagar dig, men du kan gå så off topic, att det blir barnsligt - eftersom topic här är sinnessjuk gudstro, okej?

Förstår du noter.. har du ett notblad och ska spela i symfoniorkester, får du sköta notlösning.. och inte dra en vals där det ska vara nocturn.



Japp. Bingo .. här är jag för en gngs skull enig med dig.

Jag tror inte man behöver betala mer än runt 1500 kr sedan är det fri medicin i ett år. Visst kan husdjur vara en bra vän. Det finns självhjälpsböcker som inte behöver vara så dyra. Meditation kanske kan hjälpa. Kommer inte på mer just nu.

Själv är jag ok med att folk kanske vill känna någon slags gemenskap via en "gud" men det är oroväckande för andra när "pådyvlande" börjar och det faktum att vissa föds in i religiös indoktrinering. Vad det kan göra med folk och andra i närheten. Att vi ska respektera idioti och galenskaper är bara så "fucked up" för mig iaf.

Hoppas jag dög som jourhavande präst för dig

Men det finns ändå en skala för hur sannolikt något är. Det är skillnad på att tro att solen går upp imorgon mot att tro på eldsprutande drakar. Det ena är så sannolikt att vi håller det för sanning. I alla fall i folkmun.

Jag menar att du har rätt, att de är oupplysta är en vackrare mer gentile beskrivning, men pratar vi fanatiskt religiösa.. eller mer extremt naiva.. då räcker inte "oupplyst"


Btw.. det oroar inte mig heller.


diskussionsforum a la detta format, har inte ens antytt att man skriver för att "man oroas", däremot är det välkommet med att inte lägga upp vilka sjuka myter som helst, det kan bli så sjukt att det blir hyperintressant... istället.

Självklart är det så. Det finns skalor inom allt och på alla områden men ändå har människan inte kommit närmre sanningen än vad den är idag: Finns Gud eller inte?
Att en stor del av världsbefolkningen tycker eller tänker samma saker betyder inte att det är sanningen.
Finns det en sanning överhuvudtaget? Under den korta tid var och en är här på jorden, låt den tro på vad sjutton den vill. Tomten, Gud, änglar, demoner, profeter eller ödet.
Vad är problemet?

Problemet är när tron ska ta plats i samhället. Hemma i sin stuga får man naturligtvis tro på vad man vill. Och vi är närmare sanningen om Gud idag. Med det menar jag att vi nästintill motbevisat många varianter av Gud. Gud kan naturligtvis existera ändå,bara inte som det beskrivs i någon bok.