Citat:
Ursprungligen postat av
goran744
Solipsism är en filosofi med andra ord och ej en dysfunktion ala bogomil.
Solipsism är inte alls en filosofi, lika lite som stamning är en dialekt eller att den som haltar har en gångstil..
Solipsism är en begränsing, som är egofixerad, att vara egocentrisk är inte alls att vara filosofisk.
Att folk förr i tiden hade begränsad, snäv och kunskapsfattig livssyn, gör ingalunda solipsism ENSAMT till en filosofi, absolut inte. Det är snarare ett förstärkande uttryck över något som ej förhåller sig realistiskt eller moget.
Huruvida det sedan kan ha sin orsak i mental sjukdom, är säkert från person til person, det kan mycket väl ha sin orsak i kognitiva svårigheter, eller omogenhet i att personer förhåller sig solipsistiskt ; dvs när man helt enkelt inte kan tänka komplext utan enbart relatera till sitt ego, den värld som utspelar sig framför näsan.. där egna känslan.. för en person utgör storartade ord som "sanning"
Men sådan livssyn, kan också ses som att ge mer vinst, eftersom det främhar det belöningssystem som gudssynen uppodlar, varför folk ser det strategiskt "riktiga" i att därför uppodla klart egocentriska rätt narcissistiskt utlevda gudssökande... utan verklighetsanknytning.
En slags förtäckt narcissism, men personligt.. dock är de flesta som är "övertygade om guds existens" sannolikt solipsister, man ser sin upplevelse som en allmän sanning.
Därav att solipsism, kan vara tecken på rubbning.