Ubåt A26

Ska man anfalla tex Sverige från öst så måste dom gå över Östersjön och finns det då små, riktigt vassa ubåtar redan ute till försvar så är det inget trevligt läge att skeppa över folk.

Och det är lika illa att ta in några större fartyg för jobbet, tex LHD:er.

Fråga USA varför dom hyrde HMS Gotland i två år

Men kryssningsrobotar i Östersjön från en ubåt, nja den påkostade ultratysta ubåten är nog röjd direkt då, inte bra

och minor!

Fast robotar kan avfyras på väldigt långa avstånd, det är ingen fara. Även om positionen blir röjd så tar det så lång tid att ta sig dit så du hinner försvinna. Skulle du skjuta en robot när du befinner dig nära en fientlig flotta så har du helt enkelt begått tjänstefel. Fördelen med ubåtsplattformen är att du kan verka ostört, till skillnad från flyg och ytfartyg.

Dessutom så går ju utvecklingen med stealth missiler raskt framåt. Jag tror absolut en kombination av torpeder och robotar är en perfekt mix för det framtida ubåtsvapnet.

Captormines i modernt utförande.

Jag håller med i allt du skriver.

Jag undrar även hur det är tänkt att kunna verka mot landstigningsfartyg av svävartyp med enbart torped, särskilt som svävarna går i 55-70 knop medan vår modernaste torped gör max 40 knop.

Jag är inte så övertygad om att avfyra robot från Östersjön men jag kan ha fel.

Beträffade torped så är det nog inte meningen att den ska köra ikapp målet, den är också inte som i gamla filmer "dum" utan styrs mot målet antingen med en målsökare eller från ubåten med en tråd.

Jag ser ingen skillnad på att avfyra robot beroende på hav?

Visst kan en långsam torped träffa ett snabbare fartyg men vinklarna och tiderna då det är möjligt blir mindre, det är alltid bäst att ha ett hastighetsövertag. Det är även svårt med svävare som till största delen befinner sig ovanför vattenytan, torpeder kan inte hoppa.

Som jag tidigare nämnt är det troligen billigare att hålla ett landbaserat system för avfyrning av kryssnings samt sjömålsrobottar, om man nu ändå vill göra detta från ubåt finns det färdigutvecklade system på marknaden som tillåter avfyrning horisontellt i från torpedtub.

Det primära är att hålla igång SAAB Kockums tills dess att SAAB Kockums
kan få fram ubåtar bättre anpassade för försvaret (d.v.s. mindre och billigare ubåtar).

Vad gäller kryssningsrobotar från ubåtar, så är fyller det ingen större funktion
om vi kan flytta fram avfyrningsplatsen med ett par hundra kilometer,
när det finns ett flertal kryssningsrobotstyper, som ledigt når från fastlandet till Moskva.

Det enda kryssningsrobotar på ubåtar skulle resultera i är dyrare (d.v.s. färre)
och mera sårbara ubåtar, mindre urval av alternativa kryssningsrobotar,
färre kryssningsrobotar och flera tiopotenser längre omladdningstid (dygn istället för minuter)
om våra hamnar mot förmodan inte är utslagna långt innan dess.


En svensk Captormina, byggt på tung torped,
med en fällbar lågfartsmotor (batteridrift eller Stirling)
med räckvidd och uthållighet nog att på egen hand korsa Östersjön
och därefter genomföra ett antal omgrupperingar,
för att om möjligt smita undan från fiendens minjakter
och lägga sig i områden som fiendens minjakter redan har sökt igenom.

Det vore aptitligt.


Ja eller helt enkelt avfyrad från en lastbil.
Med Tomahawk, så skulle vi t.e.x. kunna nå ända till Moskva
från valfri punkt, från Treriksröset till Smygehuk.


Är fienden så generös att han ämnar ta sig fram till stranden
så kan han hanteras med markbaserade robotar.

Att ha lastbilsmonterade sjömålsrobotar med räckvidd nog att från fastlandet
kunna klippa fiendens fåtaliga och oeskorterade svävare
från dess att de kastar loss i Pillau, tills dess att de når Gotland är inga större problem.

Ubåtarna sysslar bäst med det som de är bäst på:

Att oupptäckta inhämta måldata och minera,
samt något mindre diskret, skjuta torped.

Robotar (med i många fall mer än 1000km räckvidd)
kan avfyras från landbacken, flygplan, eller för självskydd från fartyg.

Jag säger inte emot, tvärt om håller jag med. Moderna sjömålsrobotar har sådan räckvidd att de inte längre behöver köras fram med båt utan kan verka grupperade på fastlandet.

Bästa taktiken vore alltså framskjutna sensorplattformar (ubåtar) som inte aktivt deltar i striden utan bara sänder måldata till eldenheter (lastbilsbaserade robotbatterier) på land. Anflygningstiden kan bli något längre, men det uppvägs med råge av ubåtarnas ökade uthållighet och överlevnadsförmåga.

Vi måste dock tänka både på önskad materiel och uppträdande såväl som på hur situationen ser ut i dag. De där lastbilsbatterierna finns inte och är inte på gång, utan det är flygvapen och Visby som möjligen går att greppa. Annars får ubåtarna klara sig själva.

I båda scenariorna är det önskvärt att ubåtarna kan bita ifrån sig maximalt om de behöver. Även om det finns lastbilsbaserade robotbatterier kan det av olika anledningar finnas tillfällen då de inte finns tillgängliga, då är det mycket bra att själv och/eller ihop med andra ubåtar kunna leverera eldkraft. Ubåtar kommer troligen inte uppträda nära varandra, utan de behöver då långräckviddiga vapen, som sjömålsrobotar, för att kunna understödja varandra.

Allt handlar om att göra ringen runt varje misstänkt ubåt som motståndaren får göra större, om flera ringar överlappar är det inte bra för fiendens magsår och stridsvilja. Allt till en relativt låg kostnad eftersom det inte kräver några större modifieringar av ubåtarna.

Vad gäller specialfallet kryssningsrobotar tror jag inte heller på det i ubåtar. Det känns som något slags "andraslagsförmåga" men med konventionella laddningar av rätt blygsam storlek känns det inte särskilt kontruktivt/destruktivt. Det finns sjömålsrobotar som kan anfalla landmål, så om mot förmodan ett mål skulle kräva kryssningsrobot från ubåt går det väl att ordna.

Fast om användaren kan sätta specen och ihop mer tillverkaren och underleverantörer bygga billigast möjliga men ändå effektiv så är det att föredra.
Tillverkare är medvetna om budgetramen och överdrag har normalt skett när underlaget varit dåliga och förmågan inte preciserad och gärna förändras under resans gång.

FMV är en civil myndighet som skall finansiera sina egna kostnader och har ett avkastningskrav, det finansierar man dels genom att sälja svenska system och uppfinningar till den som vill köpa.
Eller genom att pressa upp priset för sina egna tjänster och den som i huvudsak köper dessa tjänster är försvaret.

Å andra sidan så finns inte de där sjömålsrobotarna som är kompatibla med våra ubåtar heller,
utan det skulle kräva REMO av ubåtarna, kombinerat med att vi köper in ett helt nytt robotsystem
(RBS 15 går inte att använda, med mindre än att man konstruerar en helt ny robotkropp).
Sjömålsrobot från lastbil kräver "bara" att vi dammar av konceptet RBS 15 KA igen,
vilket dock självfallet kräver nyproduktion.

Men visst vore sjömålsrobot till ubåtarna ett tillskott till vår förmåga.
Jag ser det dock inte som något vi bör prioritera
(inte med en krigsmakt som mest ser ut som några osammanhängande
och söndernötta tyglappar, snarare än ett större tygstycke
med några hål och några nötta områden)
och då enbart för användning i undantagsfall och f.f.a. som självskydd,
och för mycket tidskritiska mål.

Idealet för attackflyget, ytattacken och ubåtarna,
vore en robot som prioriterar hög hastighet och svårighet att slå ut,
t.ex. fransk-brittiska Perseus
(~300km@mach3, 1x200kg+2x50kg verkansdelar & radar+lidar som målsökare),
medan vi för markbaserade robotar helst skulle ha en robot som både fungerar bra mot markmål
(>1000km räckvidd och helst ~500kg verkansdel) och som kan verka mot sjömål.
T.ex. franska MdCN
(>1000km@mach0,8, 450kg verkansdel & radar, IIR, GPS,
INS och TERCOM för navigering & målsökning)

Med reservation för att det återse att se när/om RBS 15 MkIV blir verklighet
och vilka egenskaper den roboten får.
Den torde dock bli snarlik MdCN.