Citat:
Givetvis tillför en ubåtsbaserad sjömålsrobot ytterligare effekt och tvingar lede fi till att ta hänsyn till den förmågan.Å andra sidan så finns inte de där sjömålsrobotarna som är kompatibla med våra ubåtar heller,
utan det skulle kräva REMO av ubåtarna, kombinerat med att vi köper in ett helt nytt robotsystem
(RBS 15 går inte att använda, med mindre än att man konstruerar en helt ny robotkropp).
Sjömålsrobot från lastbil kräver "bara" att vi dammar av konceptet RBS 15 KA igen,
vilket dock självfallet kräver nyproduktion.
Men visst vore sjömålsrobot till ubåtarna ett tillskott till vår förmåga.
Jag ser det dock inte som något vi bör prioritera
(inte med en krigsmakt som mest ser ut som några osammanhängande
och söndernötta tyglappar, snarare än ett större tygstycke
med några hål och några nötta områden)
och då enbart för användning i undantagsfall och f.f.a. som självskydd,
och för mycket tidskritiska mål.
Idealet för attackflyget, ytattacken och ubåtarna,
vore en robot som prioriterar hög hastighet och svårighet att slå ut,
t.ex. fransk-brittiska Perseus
(~300km@mach3, 1x200kg+2x50kg verkansdelar & radar+lidar som målsökare),
medan vi för markbaserade robotar helst skulle ha en robot som både fungerar bra mot markmål
(>1000km räckvidd och helst ~500kg verkansdel) och som kan verka mot sjömål.
T.ex. franska MdCN
(>1000km@mach0,8, 450kg verkansdel & radar, IIR, GPS,
INS och TERCOM för navigering & målsökning)
Med reservation för att det återse att se när/om RBS 15 MkIV blir verklighet
och vilka egenskaper den roboten får.
Den torde dock bli snarlik MdCN.
utan det skulle kräva REMO av ubåtarna, kombinerat med att vi köper in ett helt nytt robotsystem
(RBS 15 går inte att använda, med mindre än att man konstruerar en helt ny robotkropp).
Sjömålsrobot från lastbil kräver "bara" att vi dammar av konceptet RBS 15 KA igen,
vilket dock självfallet kräver nyproduktion.
Men visst vore sjömålsrobot till ubåtarna ett tillskott till vår förmåga.
Jag ser det dock inte som något vi bör prioritera
(inte med en krigsmakt som mest ser ut som några osammanhängande
och söndernötta tyglappar, snarare än ett större tygstycke
med några hål och några nötta områden)
och då enbart för användning i undantagsfall och f.f.a. som självskydd,
och för mycket tidskritiska mål.
Idealet för attackflyget, ytattacken och ubåtarna,
vore en robot som prioriterar hög hastighet och svårighet att slå ut,
t.ex. fransk-brittiska Perseus
(~300km@mach3, 1x200kg+2x50kg verkansdelar & radar+lidar som målsökare),
medan vi för markbaserade robotar helst skulle ha en robot som både fungerar bra mot markmål
(>1000km räckvidd och helst ~500kg verkansdel) och som kan verka mot sjömål.
T.ex. franska MdCN
(>1000km@mach0,8, 450kg verkansdel & radar, IIR, GPS,
INS och TERCOM för navigering & målsökning)
Med reservation för att det återse att se när/om RBS 15 MkIV blir verklighet
och vilka egenskaper den roboten får.
Den torde dock bli snarlik MdCN.
Givet dagens obefintliga försvar kan allt som är mer avancerat än en plastbandvagn och tung KSP ses som menigslöst slöseri.
Varken flotta, armé eller flyg kan lösa några egentliga uppgifter i krig om inte NATO agerar barnvakt åt dem.