Citat:
Ursprungligen postat av
guderi
Jag har absolut inget emot den nya diskussionen men jag tänker vara den kritiske granskaren i detta fall och har några punkter jag tänkte ta upp:
Det historiska perspektivet:
Hitlers bunker byggdes alltså till att börja med 1936, men den bunker man brukar prata om byggdes 1943, alltså minst ett år efter "Stockholmsbunkern" ska ha stått klar. Det måste innebära att den Svenska ledningen var förvånansvärt klarsynt.
De stora händelserna där "bunkerdoktriner" annars brukar sägas komma ifrån är väl Dresden och Berlin -45 samt Hiroshima och Nagasaki, också -45. Det är alltså hela 3 år tidigare än det egentliga "totala kriget" började skönjas över större städer.
Lärdom av tysk strategi och taktik vid anfall. Främst mot Norge och Danmark. Det är alltså inte otroligt att Sverige kunde vänta sig en attack mot Stockholm likt den mot Oslo. Att stoppa ner riksledningen under marken i huvudstaden verkar med dessa lärdomar mer eller mindre korkat. Jag har trott att det var just därför man utvecklade Per-Albin bussen, eftersom man troligen inte hade någon säker hamn varifrån man kunde skeppa ut riksledningen till London så valde man att "försvinna" in i landet och därifrån leda motstånd.
Att man hade skyddsrum för akut evakuering från riksdagen vid eventuella bombräder, tror jag man lärde sig var nödvändigt efter bombningarna av London 1940, att det fanns viss kommunikation därifrån som inte fanns i "vanliga" skyddsrum tror jag också var nödvändigt, men att det ska finnas en bunker aka Berlin därifrån man skulle leda landet vid en invasion, det har jag svårt att köpa.
Ja, det behövs någon som ifrågasätter också.
Lite om Civilförsvar etc. Huvudsakliga källor böckerna "Om kriget kommer" resp "I skuggan av kriget"
Den första terrorbombningen anses ha skett 1937, då Luftwaffe bombade den spanska staden Guernica under spanska inbördeskriget. 2-300 personer omkom. Redan under VK1 bombades ex vis London av tyska Zeppelinare och olika hamnstäder med bombplanet Gotha, men i rätt liten omfattning (totalt ca 5000 döda/skadade).
1937 bildades i Sverige dels den statliga Luftskyddsinspektionen, dels det frivilliga Riksluftskyddsförbundet. 1940 tillkom statliga Statens utrymningskommission. 1944 ersattes de två statliga myndigheterna av Civilförsvarsstyrelsen.
1938 utgav Luftskyddsinspektionen de första tekniska bestämmelserna för skyddsrum och 1939 började Stockholm stad dels inrätta evakueringsplaner, dels bygga skyddsrum.
1940 tänktes rätt begränsade utrymingar ske och de flesta civila och militära funktionerna var planerade att kvarstanna i staden. Vid krigsslutet hade det byggts ett 40-tal skyddsrum, de flesta i berg. Majoriteten var allmänna skyddsrum för upp till 1000 personer, mestadels placerade under bergknallar och höjder i staden, ofta i anslutning till spårvägs- och busslinjer. Störst var Hötorgets skyddsrum som rymde 4000 pers.
Ett 10-tal byggdes som uppehållsplatser och ledningscentraler för civilförsvaret. Anläggningarna utformades för dåtidens konventionella vapen.
1942 byggde man en kommunal HC i Kungsklippan med täcknamnet Daggkåpan.
Efter VK2 fanns det DC i berg vid Bromma, Midsommarkransen, Vitabergsparken, Kungsholmens brandstation, under Östra Real, vid Johannes brandstation och nära elverket i Värtan.
De bestod av en skyddsrumsdel i två våningar med logement etc. En del hade uppställningsplatser för fordon. Vapenskyddet var 1940-tal och åren 1956-57 modifierades de och fick förstärkt skydd.
Tyska rapporter från bombningar av Hamburg 1943 hamnade i Sverige, och tillsammans med rapporter från senare bombningar i Tyskland och atombombningar i Japan, förändrades planläggningen. 1948 inrättades ett permanent civilförsvar och i början av 50-talet började man ananlysera och anpassa sig för ett möjligt kärnvapenkrig.
Man hade insett rätt snabbt att Daggkåpan hade otillräcklig bergtäckning och 1948 beslöt man uppföra en ny mycket större HC för CivO, KrigLsty, civila myndigheter och Fo-stab. Den togs i drift 1956.
