Tanken på evigt liv

Varför ska du bygga eller köpa en när du är en? Ganska onödigt.

Men vem byggde mig menar du?

Har någon påstått att du är byggd av någon?

Ontopic:
Tanken på evigt liv, vare sig det är i form av reinkarnation eller genom uppståndelse till paradiset, är för mig personligen värre än döden. Att behöva uppleva en evighet av medvetande, oavsett om den tillbringas i träldom eller i ett konstant heroinrus, kan vara bland det värsta jag kan tänka mig. Det finns inga upplevelser för en medveten varelse som håller för en evighet.

Vissa menar att döden gör livet meningslöst för att allt man gjort och minns försvinner, men för mig är det tvärtom. Det är tidens knapphet som skänker tillvaron den lilla gnutta mening som kan finnas. En evighet gör allting värdelöst i sammanhanget, på samma sätt som luften omkring en saknar värde så länge som man har ett sådant överflöd av den att man inte skänker den en tanke.

Liv är onödigt, ett medvetet sådant än mer så. Döden är det enda som verkligen befriar universums mest onödiga sidospår från total rundgång. Tillvaron är ett dåligt skämt som knappt håller för ett människoliv, så i valet mellan evigheten och döden är döden trots allt det minst dåliga tänkbara alternativet.

Ja det är precis så jag menar och vad jag tror. Bara för att jag tror på en sak så betyder inte det att jag vet och har rätt.
Kanske tror jag så för att det verkar väldigt vettigt och enkelt och vill gärna att det är så. Men jag vet inte.

Jag gillar att diskutera min tro med andra; Utbyta tankar, tänka ur ett annat perspektiv osv. Det är roligt att sväva runt i andra dimensioner ibland Det kanske inte är något för dig, men det är en godisaffär för mig som du inte kan få bort mig ifrån

Och för att inte glömma: Vetenskapen kan inte bevisa allt!

Jag är långt ifrån din hemska upplevelse.

Jag tror att ditt sinne skapar lidande inför livet. Så, om ditt sinne skulle sluta skapa lidande inför livet skulle du känna livsglädje. Hur som helst tror jag att om man skulle leva i den högsta dimensionen, nu eller efter döden, tror jag att man inte har ett sådant sinne som skapar lidande, och jag tror att i den högsta dimensionen är allting hur vackert som helst och livet hur lätt som helst, så då tror jag att man skulle vilja leva i den högsta dimensionen för evigt, om man skulle hamna där.

Förresten har jag tänkt på vilken fullständigt frihet det skulle vara att inte existera alls.

Din argumentation verkar något lustig. Det är inte högst osannolikt att liv och medvetande existerar -om det existerar, vilket det gör. Vidare är det just p.g.a. att vi inte vet vad som existerar/finns som vi ska minimera spekulationerna och försöka vidhålla en slags rationell förhållning till saker och ting.

Det bör betraktas vara högst osannolikt att teorier vilka inte har någon form av stöd (empiriskt eller rationellt) skulle stämma. Angående tro, d.v.s. teori utan någon som helst stöd (vilket för övrigt är det jag betecknat som "högst osannolikt"), är därför rimligt att betrakta som just högst osannolikt.

Jag vill inte få bort dig från godisaffären, snarare tvärtom! Min poäng, eller varför jag ifrågasatte dig, var därför att diskussionen blir mer intressant ifall man argumenterar för sin tro

Det finns ingenting för dig efter döden, eftersom när din kropp insjuknat, slutar även allt som ger upphov till ditt medvetande att hållas vid liv. Du är blott nervsynapser, och dessa kommer någon dag att sluta vara aktiva. Det finns därmed ingen anledning att vara rädd för döden, eftersom den är ingenting för dig.

”Där döden finns, finns inte vi och där vi finns, finns inte döden. Därför är döden ingenting för oss.”
– Epikuros (341 f.Kr. - 270 f.Kr.), grekisk filosof.

Jo, man kan tro och spekulera hur mycket man vill men detta har ju ingen som helst falsifierbarhet och chansen att det verkligen är så att våra medvetanden skulle transformeras till en annan typ av organism tycks vara lika liten som andra ogrundade påståenden. Det är snarare något vi människor rent psykologiskt gärna vilja tro på, eftersom det faktum att vårt medvetande, tillsammans med all vår livshistoria och förnimmelser, någon dag kommer att utplånas, tär på oss. Det går emot vår egna biologiska drifter, den tanken.


Deja vu kan man ju uppleva i nyktert tillstånd också, och till och med kan man stimulera till det genom att tillföra elektriska signaler till hjärnbarken. Många deja vu uppleveser kan hänföras till att man faktiskt drömt det man upplever tidigare och man kopplar det inte till drömmen eftersom man ju inte kommer ihåg det annat än passivt. Deja vu kan också vara en sorts anomali i minneskronologin, och i och med att hallucinogener bryter kronologin kan sådana fenomen induceras.



För att det inte finns någonting som tyder på någonting annat. Utifrån vad vi kan mäta och uppleva är vårt jag och alla de former av spirituella upplevelser du pratat om, någonting som kan förklaras i neurobiologiska termer, exempelvis är default mode network de områden i hjärnan som bidrar till vårt självmedvetande och tidsperception. Det är svårt att acceptera, men that's the way it is. Jaget är bara nervsynapser i en kropp som i framtiden kommer upphöra. En illusion.

Den psykologiska döden skall inte jämföras med Deja vu, den psykologiska döden är en upplevelse där jaget upphör att existera, dina tankar slutar att fungera, din identitet har försvunnit och du har inte längre något minne av att du någonsin har varit en människa eller att människor finns. Detta är en upplevelse som har lämnat forskare och filosofer med hakan i golvet, kan upplevas av hög dosering LSD eller DMT, och är ingenting vi kan beskriva.

Det finns mycket som är märkligt med medvetandet och därav grundar sig min tro i att vi kommer att lämna den materialistiska världen vid döden men vår existens är någonting som aldrig upphör, om du är det minsta intresserad så rekommenderar jag dig att långsamt börja experimentera med hallucinogener för att en dag med mycket respekt och givmildhet i kroppen att prova DMT. Det kommer för dig vara en upplevelse som du kommer att fundera på i resten av ditt liv, hur kan det komma sig att du kan manipulera sinnet till att explodera ifrån din fysiska kropp in i en värld fylld av fraktaler, färger och varelser. Du kan kika på DMT - The Spirit Molecule om du är nyfiken.


Vi vet fortfarande inte vart ifrån religiösa och spirituella upplevelser härstammar i hjärnan eller hur de skapas, det är enbart idéer och teorier ifrån din sida men jag är av samma åsikt.


Vetenskaplig utveckling skulle varit grå om vi hade resonerat likt du. Det ansågs högst osannolikt att schizofreni och andra psykiska sjukdomar var någonting neurologiskt, tills att vi uppfann LSD och jämförde LSD med Serotonin och börja spekulera i att dessa sjukdomar kan vara en neurologisk defekt, och detta var trots allt bara 60 år sedan.

Nej, det vore den inte. Det är stor skillnad på att (för att hålla mig till topic, även om diskussionen spårat ur litet) påstå: "Vi har evigt liv." och "Vi har evigt liv därför att...". Satser av den första typen bör tas med en nypa salt då de ger uttryck för blott en tro. Det var min poäng.

Ditt exempel håller inte som motargument mot det jag skrivit. Forskare satt inte och "trodde" att psykisk sjukdom var neurologiskt betingad och i blindo utgick från det. Först när LSD-25 syntetiserades hade man någon form av belägg att gå på och ändrade hållning efter flertalet studier.

Det enda jag försökt tillföra tråden är att teorier (bl.a. om tanken på evigt liv) är tämligen ointressanta om man inte samtidigt argumenterar för deras riktighet.

Varför befinner du dig inom filosofi, i en tråd där det skall diskuteras tankar på ett evigt liv och inte utifrån ett vetenskapligt perspektiv - om någonting inte går att bevisa samtidigt som de är ointressant för dig,eftersom att det är ett ämne som vi omöjligt kan förstå oss på men än borde man inom filosofi träda in i det med ett öppet sinne, universum är mystiskt som det är och ingenting är omöjligt om än möjligen osannolikt. Eftersom att det för oss i tråden är omöjligt att argumentera för dess riktighet så utifrån dig skall det inte diskuteras, och än försöker du få egocentriciteten i ditt sinne bekräftat genom att såga alla möjliga teorier och tankar kring efterliv eller vad som sker med medvetandet när den fysiska döden sker. Lätta på blyfoten eller skit i att bege dig in i filosofi, även om jag tycker att det är bra när det spär på argumentationer kring filosofi så finns det ingen relevans i att utesluta diskussioner och tankar enbart utifrån att bevis inte går att tillföra till ämnet.

På flashback sorteras filosofidelen under vetenskapsdelen. Således är det lite konstigt att hävda filosofidelen ska vara fri från vetenskapligt tänkande. Förstår vidare inte hur du kan få det till att trådens ämne ska diskuteras ur ett icke-vetenskapligt perspektiv.

Frågan kring evigt livs vara/icke-vara går som du påstår inte att bevisa. Men det går att argumentera för sin tro, vilket är hela poängen inom ämnet filosofi (vilket särskiljer den från flum).