Tanken på evigt liv

Jag tror att ens medvetande finner en ny livsform förr eller senare, och därför har vi alla levt många liv. En intressant tanke är att den psykologiska döden också kallat för ego-död som kan upplevas av intensiv meditation eller enorma doser psykedelisk substans är någonting spännande, eftersom att när det har inträffat för en person så sägs det oftast efteråt att man kunde känna igen vad som hände, precis som om det har hänt tidigare.

Personer intresserade av detta ämnet rekommenderar jag att läsa Tibetan Book of The Dead samt om de känner sig redo - experimentera med psykedeliska substanser som LSD och DMT.



Minnen är fysiskt lagrade i vår nuvarande hjärna, vid döden så upphör dina fysiska funktioner att existera och fungera - men ditt medvetande, vi kan än inte mäta eller ens peka och säga där sitter medvetandet vi bara utgår ifrån att det är en del av hjärnan. Hur kan du dra slutsatsen att det inte kan leva vidare efter?

Så evigt liv kan man nog säga med största maximala sannolikhet är inget som är möjligt eller existerar.

Det går att framkalla medvetslöshet genom att kemiskt manipulera med hjärnan tex. Det talar rätt starkt för att medvetandet sitter i hjärnan.

Omöjligt att svara på med vår nuvarande kunskap om medvetandet, trots den teknologiska utveckling vi sett det senaste seklet kan vi än inte säga vart medvetandet befinner sig - vi bara tror, och vi förstår oss inte riktigt på hur det kan existera eller hur det egentligen fungerar.

Finns inget som tyder på att motsatsen skulle vara sann. Ju mer vi lär oss om biologi,fysik osv ju mer icke troligt blir dessa teser om astrala medvetanden osv. Men ingen kan ju säga med 100% säkerhet.

Om du återföds så kommer du inte minns dit tidigare liv, så då känns det inte som en evighet.

Religiösa tror ju på sånt, visst är det inte så bekvämt att leva en evighet i helvetet. Men man måste ju tröttna på "livet" i himmelen nån gång.

Äh! Döden är bra!

Jag tror att ens medvetande finner en ny livsform förr eller senare, och därför har vi alla levt många liv. En intressant tanke är att den psykologiska döden också kallat för ego-död som kan upplevas av intensiv meditation eller enorma doser psykedelisk substans är någonting spännande, eftersom att när det har inträffat för en person så sägs det oftast efteråt att man kunde känna igen vad som hände, precis som om det har hänt tidigare.

Personer intresserade av detta ämnet rekommenderar jag att läsa Tibetan Book of The Dead samt om de känner sig redo - experimentera med psykedeliska substanser som LSD och DMT.



Minnen är fysiskt lagrade i vår nuvarande hjärna, vid döden så upphör dina fysiska funktioner att existera och fungera - men ditt medvetande, vi kan än inte mäta eller ens peka och säga där sitter medvetandet vi bara utgår ifrån att det är en del av hjärnan. Hur kan du dra slutsatsen att det inte kan leva vidare efter?

Du är ju helt dum i huvudet! TS är ju rädd för att vi lever för alltid, men om vi inte minns vårt förra liv så finns det ju ingen pina i det hela? Sanslöst korkad tråd.

Kroppen dör men energin dör inte. Utan den vandrar vidare. Har ingenting med att jag tror på en övre makt eller inte. Människan är uppbyggd av bl.a av kol som är energi.

Du får gärna utveckla vad du tycker jag har fel i

Du är ju helt dum i huvudet! TS är ju rädd för att vi lever för alltid, men om vi inte minns vårt förra liv så finns det ju ingen pina i det hela? Sanslöst korkad tråd.

Menar du med "energin dör inte" att energi ändrar form (snarare än skapas/förstörs)? Är det sådan energi du syftar på har det ingenting med vårt medvetande att göra även om du har rätt. Att vi skulle ha en själ vilken är gjord av "energi" (vilket är det jag tror du menar) är en minst sagt utsvävande tanke, vilken självklart kan vara sann. Men, och detta är ett stort men, att det skulle förhålla sig så bör rimligen ses som högst osannolikt.

Mitt problem med den här typen av religiöst/österländskt tänkande är att det inte har någonting med rationalitet att göra! För mig är det totalt ointressant att i en filosofisk kontext tala om tro, om det inte är själva trosbegreppet som står föremål för utredning.

Som sagt så respekterar jag din tro, liksom andras. Men utifrån en filosofisk kontext är det vettigt att kunna backa upp sina trosföreställningar med sunda argument.

Om Du stänger av din dator/telefon/etc vad händer med tillståndet som existerade på den då? Alla program som kördes och all data som fanns i internminnet.

De "försvinner". Elektronerna kommer finnas kvar och den energi som finns men tillståndet kommer försvinna och all information detta tillstånd hade. Samma händer med din hjärna när du dör. Därav så försvinner ditt medvetande då den grund som möjliggjorde det tillståndet försvunnit.

Entropi gör samma sak. Förr eller senare finns bara grundstenarna av allt kvar. De är tillstånden mellan dessa grundstenar som skapar oss och allt vi känner till. Tillstånd kommer och går.

Så evigt liv kan man nog säga med största maximala sannolikhet är inget som är möjligt eller existerar.

Precis så enkelt är det. Det går faktiskt inte att säga något snällare än att bara dumma människor och livslögnare påstår att hjärnan är något annat än en dator av kött och blod och att medvetandet upphör när denna dator en gång för alla kraschar. Datorns minsta beståndsdelar kan finnas lika länge som universum, men dess minne är för alltid raderat.