Citat:
Ursprungligen postat av
SwedenBoy
Troian, Hiawatha, Hamilkar - ni missar nåt centralt i era försök till analyser av preskriptionsfrågan. Ni måste titta på Brottsbalken såsom den såg ut 1996...
Även om lagstiftningen om borttagandet av preskriptionstider gäller retroaktivt, så ska frågor om strafflängd för brotten, strafflängd för 18-åriga förbrytare, samt generella preskriptionstider bedömas utifrån lagstiftningen när brottet begicks.
Så, ni får börja om...
Och hur såg lagstiftningen ut 1996 då? Huvudregeln har varit, och är fortfarande:
två år om det strängaste straffet är fängelse i högst ett år,
fem år om det strängaste straffet är fängelse i högst två år,
tio år om det strängaste straffet är fängelse i högst åtta år,
femton år om det svåraste straffet är fängelse på viss tid över åtta år,
och
tjugofem år om fängelse på livstid kan följa på brottet.
Eftersom en person under 21 år varken då eller nu kan dömas till livstids fängelse så är preskriptionen 15 år.
I förarbetet framgår det ganska tydligt hur man har tänkt:
Citat:
Ingen får dömas till livstids fängelse för brott som han eller hon har begått innan tjugoett års ålder. Detta följer av 29 kap. 7 § andra stycket brottsbalken. Eftersom livstids fängelse således inte kan följa på brottet får 35 kap. 1 § 5 brottsbalken inte tillämpas. Den längsta preskriptionstiden för ett brott som någon begår före tjugoett års ålder är alltså femton år. Även i fortsättningen bör gärningsmannens ålder vid gärningstillfället ha betydelse för preskriptionstidens längd. Det finns inte anledning att bestämma åldersgränsen till annat än tjugoett år. De brott som begås av en person under tjugoett år skall enligt vårt förslag inte undantas från preskription. Den längsta preskriptionstiden för ett brott som någon begår före tjugoett års ålder skall även i fortsättningen vara femton år.
http://www.regeringen.se/content/1/c6/13/51/51/d01a41b9.pdf s. 37