Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Några funderingar kring den fraktionsstrid vi nu bevittnar.
1. Det hela har skötts otroligt klantigt av SD-ledningen, främst då Mattias Karlsson och Richard Jomshof. Mattias Karlsson har redan tidigare visat brist på omdöme när han vände sig till Expo för att få hjälp med att jaga högerextremister i de egna leden. Även om det fanns anledning att jaga extremister så är det ju sinnessvagt att vända sig till en mot det egna partiet fientligt inställd organisation, och dessutom skriva ett brev så att dumheten finns dokumenterad. Karlsson borde ha förstått att brevet skulle komma att användas mot honom och SD. Att han inte gjorde det visar att han är olämplig som partiledare, oavsett vad man tycker i sakfrågan (utrensningarna).
2. Detta sagt, så förstår jag varför Karlsson och andra i SD-ledningen är oroade. Det finns ett hot mot SD:s framtid som ett socialkonservativt men inte fascistiskt eller nazistiskt parti, och det hotet heter Motpol. Denna sajt är verkligen en ulv i fårakläder.
Många artiklar på Motpol kan tyckas tämligen oskyldiga och till och med läsvärda. Jag kan förstå om unga - och även äldre - SD:are dras till Motpol eftersom de tycks erbjuda något som saknas i det egna partiet: en konservativ idédebatt där det är högt i tak.
Synar man bloggarna på Motpol och de tankar som förs fram där framträder dock ett obehagligt mönster. De radikalkonservativa och andra högerextrema filosofer som diskuteras har ofta fascistiska och rasistiska idéer som inte hör hemma i en demokrati. Den mest kände bloggaren på Motpol - Joakim Andersen (Oskorei) - kallar sig för
Identitär Indo-Europeisk Traditionalist. Det låter ju ganska oskyldigt, men om man byter ut
Indo-Europeisk mot synonymen
Arisk blir det plötsligt lite tydligare vilka idéer han står för.
Bakom den polerade fasaden Motpol finns det en annan sajt där det i all önskvärd tydlighet framgår var Motpolgängets ideologiska hemvist är: den öppet nazistiska och rasistiska Metapedia (eller Nassepedia som den ofta kallas). Här flödar Hitlerdyrkan, antisemitisk dynga och allsköns rasism över alla bräddar. Artiklarna på andra språk är ofta ännu grövre än de på svenska, som är gräsliga nog.
Kopplingarna mellan Motpol och Metapedia är tydliga även om Metapedias skribenter föredrar att vara anonyma. Metapedia startades av personerna bakom Motpol, och sajten påstås fortfarande ägas av Motpol AB (där den ur SD utkastade Patrik Ehn nu är delägare). När Metapedia relanserades gjorde Motpol reklam för systersajten:
http://www.motpol.nu/oskorei/2007/01/20/metapedia-ar-tillbaka/
Om folk inom SDU börjat intressera sig för Motpol och de idéer som torgförs där och på systersajten Metapedia finns det alltså all anledning för SD-ledningen att dra åt sig öronen. Därmed inte sagt att man hanterat frågan på ett bra sätt.
För en insiktsfull artikel om Motpol, se SD:aren Zeth Arkö Gogmans blogg:
http://rattzeth.blogspot.se/2013/09/ett-inlagg-om-motpol.html
Arkö Gogman är trots sina unga år en klok person. Kanske en framtida partiledare? Om SD har en framtid finns den hos folk som honom och inte hos kryptonassar som läser Motpol och Metapedia.
Jag tycker hela premissen att politisk extremism, rasism och radikala filosofer skulle utöva dragningkraft på ens marginella andelar av SD:s 17 000 medlemmar eller SDU:s 5000, är väldigt besynnerlig.
Vari ligger denna förföriska sång av sirener som skulle locka SD i djupet?
Själv ser jag både filosoferande om "etnonationalism" som Karlssons "öppna svenska kulturentitet" som sökta konstruktioner, poler i ett spektrum utan praktiskt intresse eller politisk sprängkraft.
När vi talar om nationalism som den starkaste politiska urkraften av alla ideologier så handlar det inte om precis teori utan organisk praktik. Två exempel bland oändliga på nationalism på ett verkligt,
denotationsplan: Kämpande kurder i Kobane och självständighetstörstande ester i Tallinn.
I båda fallen kunde engagemanget inte vara större - att med livet som insats trotsa IS respektive sovjetiska tanks för idéen om det egna folkets rätt och värde. En insikt om gemenskap och tillhörighet.
Ingen som draperade sig i en estnisk eller kurdisk flagga ställde sig frågor om Kalles Kaviar, furu, att stå i kö - eller DNA-strängar och radikala filosofer att name-droppa.
I dagens Sverige är det ingen som kräver att SD ska blockera stridsvagnar med sina kroppar - men när partiet så till den grad köpt den etablerade nidbilden av vad svensk nationalism måste vara,
konnotationen till nazism och godsfinkor, att man SJÄLVA känner olust inför anblicken av svenska ungdomar med svenska flaggor - då har man lämnat ett vakuum som kräver att fyllas.
Det är helt enkelt Karlsson sterila tankesnickerier som är så undermåliga att andra esoteriska teoribyggen alls kan känns som potenta utmaningar. Och SD:s självhatande Stockholmssyndrom som är så djupt att SDU:s relativa rättframhet blir revolutionär.
Det är det jag menat med "flaggviftande nationalism" - en oproblematisk, bejakande övning i svensk gemenskap som det fragmenterade, alienerade samhället skriker efter. Ett otvunget insisterande på att det svenska särintresset är minst lika legitimt som andra i det land som Vilhelm Moberg sa tillhör oss.
Och det konsekventa förnekandet av att det ligger någon unik ondska och fara med just denna gemenskap - om kurderna och esterna kan vara goda grannar utan chauvinism och folkmord så kan sannerligen svenskar det också. Att tro annat -
det är rasistiska föreställningar.
För du har ju fel när du skriver om "fascistiska och rasistiska idéer som inte hör hemma i en demokrati". I en fungerande demokrati behöver inga idéer överprövas av dig, Mattias Karlsson eller någon annan. Tror man på demokrati så är man säker på att det enda som krävs är en fri opinionsbildning på alla nivåer för att folket som kollektiv ska förskjuta det dåliga och välja det anständiga.
