Citat:
Ursprungligen postat av
Ulf T
Det är inte helt ovanligt att folk i den offentliga debatten av prestige-skäl vägrar avvika från en åsikt de redan har propagerat starkt för. Att acceptera en invändning blir för dem att erkänna att de har investerat en massa tid och resurser på något som egentligen är fel. Det är inte konstigare än en politiker som alltid ställer sig bakom sitt partis linje trots att de andra partierna kan ha rätt i någon fråga. Arnstad har bara hävdat sin linje lite extra starkt, och tycker sig därför ha mer prestige att förlora. Det är ett så pass vanligt beteende att jag tycker man ska överväga den möjligheten innan man sjukdomsförklarar honom.
I sådana fall kunde man efterlysa mer besinning, eftertanke och efterforskningar
innan man väljer att ta ställning i en debatt som man vet är offentlig. Det duger liksom inte riktigt att godtyckligt eller av opportunism utvälja åt sig en åsikt, vilken som helst, som man sedan helt monomant försvarar, kosta vad det kosta vill. Det verkar rättshaveri, och tycker man ändå att det är en bra idé att ge sig in i sådana vansinnesprojekt och sätta rykte och annat på spel för dess skull, då får man skylla sig själv om sjukdomsspekulationerna kommer som ett brev på posten. Jag menar: ingen riktigt sund människa
vägrar ju fullständigt att ta reson när hela det övriga folket för länge sedan insett vilken överväldigande bevisbörda som hopas till förmån för kontra-sidan. Är man så pass tjurskallig eller högmodig är inte galenskapen långt borta, i vilket fall som helst.
Citat:
Det gäller den politiska situationen som rådde i Sovjetunionen där dissidenter förklarades vara sjuka.
Klassiskt. Män i vita rockar. "Han yrar bara!"