Ställ era random astronomifrågor

Den kröks till en cirkel kan du tänka dig.
Skulle du iaktta något där hade du sett dig bakifrån typ.
Men det är otroligt svårt att beskriva hur det ter sig eller om ens vi kan, då alla våra modeller bryter ihop där, och vad som händer innanför, ja det kan likaväl vara en värld fylld av rosa kramdjur som något annat. Vi har noll koll på vad som finns innanför händelsehorisonten eller vad svarta hål består av. Det enda som låter logiskt är Susskinds beskrivning att de kan beskrivas som ett hologram.

Innan det svarta hålet hade du upptäckt om du sett det att du såg mer av det än du skulle göra i ett system styrt av Newtons mekanik då det kröker rymden så mycket.

jag vet, det var tidvattnet som förbryllade mig, startade en tråd om det…

det du säger om gravitationens inverkan i förhållande till avståndet är intuitivt och logiskt och den effekten kan man se på ett vattenfall, vattnet faller snabbare ju närmare marken det befinner sig.

den andra delen refererar till ekvivalensprincipen. allting verkar stämma för både gravitation och acceleration förutom den där detaljen, jag får det inte att gå ihop riktigt.
förstår du vad jag menar? längdkontraktionen hade löst mitt dilemma, men nu är det precis tvärt om har jag för mig, att när jag färdas mot något så upplever jag det kortare och inte längre.
annars hade saken varit kristallklar, när jag accelererar mot en vattensfär så hade den blivit utdragen i min färdriktning. nu är det inte så, så omvänt borde det inte heller gälla för gravitationen tycker jag.
men jag kan ju ha fel.

den alternativa lösningen som jag kom på var att det inte gäller för gravitationen, men att jordens rörelse kring barycentrum skapar tidvattnet, som indirekt följer månens rörelser av uppenbara skäl.
då blir tidvattnet en skenbar effekt av månen så att säga. är inte helt nöjd med det heller... men men

min huvudpoäng är att jag inte kan godta slarviga populärvetenskapliga förklaringar som "tidvattnet beror på månens gravitation" utan jag försöker förstå om eller hur den krökta rumtiden ger upphov till tidvattnet.

Skulle någon pedagogisk person förklara vad som rent konkret är som gör att våra modeller bryter samman i ett svart hål?

Är det möjligt att förklara utan en ekvation?

Jag vet att vi kan beskriva allting som en ekvation. Men kom igen, ni vet lika väl som vi att det inte säger oss dödliga okunniga någonting. Är vi hopplöst dömda att vandra i idioti, eller är det möjligt att vi på något sätt skulle kunna få detta förklarat för oss?

Den bästa förklaringen jag någonsin fått har varit något i stil med "Matten går sönder!", eller något i stil med http://ej.iop.org/images/0264-9381/29/9/095020/Full/cqg414932eqn46.gif och om jag ska vara helt ärlig så säger detta mig faktiskt inte så jättemycket.

Nu är inte jag den mest pålästa härinne. Men information som passerar förbi händelsehorisonten, och information som redan finns innanför händelsehorisonten, kommer aldrig komma ut ur ett svart hål. Så hur kan vi då förutspå med stor precision vad som finns inuti ett svart hål?

S. Hawking har hypotiserat om något som kallas hawkingstrålning men det känns föga relevant här, och informationen från denna typ av strålning ger oss inte mycket information om vad som finns inuti ett svart hål.

Enkelt. Som idiot skulle jag säga att det är bara jättevarmt och trångt där inne. Som i en stjärna. Rumtiden är jävligt fucked up. Fast bara lite "mer", så tiden går jättelångsamt. Och emellanåt så sipprar lite saker ut eftersom ena delen befinner sig innanför gränsen och den andra utanför.

Men uppenbarligen kan jag inte säga så. Så vad är det egentligen som gör att detta är fel?

Den acceleration som inverkar på dig i ett rymdskepp är ju endast lokal den ger inte upphov till en ökad inverkan på omgivningen annat än den du erhåller från den relativistiska massökningen. I övrigt är det bara vilomassan från rymdskeppet som påverkar vattnet.

Och ja det är den krökta rumtiden som påverkar vattnet det är ju bara en omskrivning av den i Newtons mekanik kallade gravitationen. Det är ju samma sak.

Vill du gräva dig djupare inom svarta hål kan jag rekommendera den här debatten (se länk nedanför), där bla. Kip Thorne medverkar, en person som är jäkligt insatt i svarta hål. Steven Hawkings sitter även i publiken, hade helst velat ha med honom i debatten!

https://www.youtube.com/watch?v=7f9d7XZu8UQ

Du erhåller en oändlig gravitation i singulariteten och det är inget vi kan räkna med.
Du kan räkna på gränsvärden mm med oländigheter men du kan inte räkna med dem som en variabel som exempel ∞ * 10, ∞ / 476, ∞ - 98765789 ^ 896467734 ger inget...

Räknar du på sannolikheter hamnar du med absurda resultat i knät som sannolikheter > 1 dvs det är mer än 100% säkert att det inträffar...

Finns en bra bok från NASA som ger den matematik vi kan räkna på om svarta hål.
Och förklarar mycket bra de vanligaste frågorna och begreppen.
Ger även svar till frågorna i boken.
Är endast på 56 sidor, mycket läsvärd.
https://www.nasa.gov/pdf/377674main_Black_Hole_Math.pdf

En annan bra bok är Back to the Astronomy Cafe som NASA rekommenderar i ovan bok.
Finns att ladda ner som pdf på bookfi.org.
http://en.bookfi.org/book/1195643

Den går lite trögt nu så det lär ta en 10-15 minuter att ladda ner.

Och Brian Greene Bara Michio Kaku och Bill Nye som fattas, sen så är listan över mina fortfarande levande pedagogiska fysikidoler nästan komplett. Tack som fasen, hoppas jag lär mig någonting. Återkomer om jag inte fått något bra svar jag kan greppa.

När vi ska skjuta upp en satellit med en raket behöver raken ha en viss hastighet för att den och satelliten ska hamna i en bana runt jorden. Hastigheten som krävs heter flykthastighet (escape velocity). Höjden över marken eller rättare sagt avståndet mellan jordens mitt och satellitens bana kan vi kalla banradie och för varje möjlig radie finns en specifik hastighet för att den ska kunna hålla sig kvar i banan och inte dras ner till jorden igen. (Inte den bästa förklaringen...)

Om vi nu skulle ta jorden och trycka ihop den till en punkt i rymden skulle vi få ett svart hål. (En singularitet). Radien för att raketen ska vara kvar i en specifik bana beror alltså på raketens hastighet. Om nu raketen skulle färdas med ljusets hastighet skulle den inte kunna lämna den banan. Inget kan färdas snabbare än ljuset. Nu är vi på händelse horisonten d.v.s. banan där raketen rör sig med ljusets hastighet. Innanför den banan kommer raketen färdas snabbare än ljuset och allt blir bara fel... ingen fysikalisk teori funkar speciellt bra med en hastighet som är större än ljusets hastighet. Dessutom kan vi inte få någon information om vad som händer innanför händelsehorisonten. (Det är ett svart hål)

Lawrence Krauss då?

Flykthastighet är väl dock den hastighet som krävs för att ett objekt ska LÄMNA banan den hålls i med hjälp av graviationen, du tänker på omloppshastighet (orbital speed/velocity).

Ett annat litet påpekande är att det inte krävs en specifik hastighet för att hålla sig kvar i banan annat än om objektet skjuts ut och ingen energi tillförs därefter. Om det finns en framåtdrivande kraft och bränsle så kan den ha vilken hastighet som helst.