Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Här har man glatt sig åt att en skymt av tillnyktring i synen på mångkultur i media. Men givetvis kommer det istället nya tokerier.
Nu kommer förslagen på lösningar av det uppkomna problemet som nästan är ännu värre.
Sänkta löner, rejält bantade trygghetssystem, kvoteringar och annat för att rasera de inre gränserna.
Att försöka stoppa problemen vid gränsen är fortfarande tabu.

Allt det fackförbunden kämpat för och arbetarrörelsen haft som målsättning under ett sekel skall nu rivas. Allt skall offras på godhetens altare. Vissa utgifter prioriteras före andra.
Det värsta är att frågan drivs av arbetarrörelsen och naivliberalerna i en ohederlig allians.

Arbetarrörelsen måste vakna och se att de är grundlurade i frågan. Fullständigt grundlurade.
Att liberala teoretiker vill knäcka arbetarrörelsen en gång för alla är tydligt.

Inlägg utbrutna till (FB) Det finns ett systemfel i journalistiskt arbete
/Mod.

Det svenska haveriet från ett anständigt, välmående toppland till en träskgående, kaotisk bananrepublik utan bananer beskrivs mycket väl av ingen annan än f.d. språkröret Maria Wetterstrand, som i en krönika i Finland förfasas över svensk skolpolitik. I en finsk krönika såklart, då man inte kan skriva något så kritiskt mot regimen i regimens egna tidningar och förväntas bli publicerad, mediahelig miljöpartist eller ej.

Det klart intressanta är Marias egen analys av varför den svenska skolpolitiken havererat: ”... I Finland är skolan en fråga för samarbete och politikerna eftersträvar en gedigen professionell approach. I Sverige är den en arena för pajkastning och försök att vinna billiga politiska poäng...”

"... Där finns inte tillstymmelse till någon nationell samling eller samarbete. Tvärtom. Skolpolitiken i Sverige har blivit ett blame game, där en syndabock ska hittas och enkla lösningar levereras... ... Hon ger Finland ett råd och det är att inte ta efter Sverige. "Vad ni än gör i Finland, fortsätt med er professionella inställning. Låt inte skoldebatten bli till en politisk pajkastningstävling... ”
---
Den försynte ser självfallet fler paralleller till den svenska kollapsen än i något såpass isolerat som den svenska skolpolitiken. Här har vi en packe inflytelserika, gravt indoktrinerade extremiststollar som i decennier aktivt arbetar för att söndra den samhälleliga gemenskapen och samarbetssträvan att arbeta för ett bättre samhälle. När de sedan lyckas med detta konststycket, har stollar som Maria mage att - förvisso helt korrekt - förfasa sig över att brytningen är total och att inget gemensamt samarbete längre går att finna - kvar är bara den kvasi-intellektuella, halvreligiösa ordbajsarcirkusen kallat det svenska samhället.

Därutöver uttrycker sig Maria försiktigt i att "enkla lösningar ska levereras". Generella tyckarlösningar innebär snarare att inga lösningar ska levereras, utan de mesta resurserna riktas mot att mörka exakt hur fördjävla illa läget faktiskt är. Om det beror på en kombination av ren ignorans med värdegrundsglasögon och en desillusionerad världsbild med medföljande tvivelaktiga analyser, eller om det är en medveten mörkning som inte passar agendan, där tvista de lärde. Det är egentligen ganska irrelevant.

T.o.m. stollarna själva begriper att stollerierna har förstört grunden för deras eget arbete. Frågan är hur jävla länge stollarna kan låtsas inför varandra att kejsaren har kläder så länge de själva är med i hovet?

Den integrationspolitiska framgångssagan Botkyrka kommun som botemedlet på den svårt sjuka låtsasintegrerade samhällskroppen. Istället för mångkulturellt ska det nu arbetas interkulturellt. Och ja, om inte som modell för hela Sveriges integrationspolitik, vad ska man då marknadsföra sig med?

Floskelvarning utfärdad:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...on_4429683.svd

Ibland undrar jag om sånt här publiceras enbart för att man som läsare ska få ont i magen. Botkyrka är den kommun som, efter Södertälje (som under Enduring Iraqi Freedom tog emot fler irakiska flyktingar än alla USA:s delstater tillsammans), har den högsta arbetslösheten i Stockholms Län. Det enda skälet till varför kommunen inte går under stavas statsbidrag. Nu är informationen direkt tagen ur minnet så rätta mig gärna ifall jag har fel på någon utav punkterna. Förvånande att man inte skryter om de fina utbildningsmöjligheter i form av subventionerade nycirkusaktiviteter som erbjuds Botkyrkas invånare, så som cirkusmatte.

edit: min fetning
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ma...ka_4430235.svd

Vad jag hatar när politiker talar om tillgångar. Pga tvärtomspråk så handlar det alltid om det motsatta. Alternativt en potentiell och outnyttjad tillgång.

Man borde införa en lag på att enbart tala om humankapital som tillgångar då det genereras avkastning. Inte vad man teoretiskt tror kan vara fallet om några decennier förutsatt att en hel radda av oklara förutsättningar besannats. Samma sak när sossarna använder ordet investeringar för uppenbara utgifter i en klockartro om att dom utgifterna idag kommer förräntas och bli överskottspengar imorgon. Ibland så fungerar det för enskilda. Men i verkligheten så har vi track record över flera decennier där investeringarna i invandrat humankapital har negativ avkastning som grupp.

Medan fokus ligger på Åkessons comeback tar Gudmunson bladet ur mun. Utöver att rikta kritik mot det svenska nyspråket och dess utmaningar tar Gudmunson och kallar en spade för en spade, och beskriver helt riktigt migrationspolitiken i termer av ett säkerhetshot. Sådan uppriktighet vill man se mer utav för nu har klarspråk faktiskt blivit helt livsnödvändigt:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...em_4430041.svd

Jag reagerade också över ordvalet. Interkulturellt är för mig en total balkanisering. Vi skall leva i många, totalt avskilda, enklaver men med ömsesidig respekt? Ett recept för en katastrof! Vad fan tror de? Att assyriska ortodoxa kristna helt plötsligt skall visa solidaritet med muslimer? Att zigenare plötsligt skall respektera andra folkgrupper? Idioter!

En essentiell doktrin i islam, viktig att tillägna sig i kriget om den monomana mångfalden, som i Sverige är höggradigt överlappande med islamisering, är den kompromisslösa utgångspunkten, lärans origo; genom insikten om den är det lätt att neutralisera den mediala draksådden, bli en medveten part i ett pågående krig, frivilligt ansluten eller ofrivilligt indragen: att islam betyder och kräver underkastelse.

Lars Hedegaard på Dispatch International, inleder med asymmetrin i det krig som bekrigar den suicidala sidan, det sovande folket:



http://www.d-intl.com/2015/03/19/det-islamiska-kriget/

Hedegaard skriver att ingen framträdande politiker efter de islamistiska terrorattentaten i Paris och Köpenhamn de senaste månaderna påpekade att attentaten hade islam som motiv, tvärtom gjorde politikerna vad de kunde för att sopa den uppenbara insikten under mattan.

Påståenden om 'enskilda vettvillingar' istället för islamistiskt drivna, stöttade av miljontals aktiva sympatisörer och ännu fler passiva. Åtminstone europeiska medier var flitiga att påpeka att attentatet i Paris var en attack mot åsiktsfriheten (!), medan de bättre bör förstås som inslag i jihadismen, förverkligandet av islam. Pösiga och förmätna åsiktspoliser utropade "Je suis Charlie", medan de och deras redaktioner fortsätter mörkläggningen.

Det hr i tråden konstaterats att ett flertal aktörer nu i media söker sopa igen spåren av tidigare vettlösa ställningstaganden och söker glida iväg från tidigare ståndpunkter. Det tycks mig som att en i raden är den kände kriminologen Jerzy Sarnecki. Han är bl a känd för att på olika sätt söka förklara bort ökningen av fysiskt våld i samhället.

Tidigare kunde det låta så här (2013):
http://www.dn.se/goda-nyheter/antale...edan-90-talet/

Nu är det annat ljud i skällan (2015):
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ar_4431625.svd

I mediekriget sker det små förskjutningar varje dag nästan. I kvällens Aktuellt behandlades Åkessons återkomst nästan som en vanlig nyhet; ingen av journalisterna skrek okvädningsord, även om man försökte frammana splittring i partiet. Angreppet på justitieministern på ett flyktingboende idag ägnades ett flyktigt (!) intresse. Missförstå med balans; journalisterna byter inte sida på kort sikt, men allt fler inser att den dittillsvarande ståndpunkten något måste balanseras.

De danska Socialdemokraternas partiledare Helle Thorning-Schmidt aviserade nyligen en rad förändringar i dansk invandringspolitik. Det har - givetvis - bemötts med anklagelser för rasism bland svenska politiker.

Sanna Rayman pekar med utgångspunkt ifrån Helle Thorning-Schmidt på en annan, långt intressantare aspekt.

De danska förändringarna (fokus på arbete, minskad anhöriginvandring och språk) har följande syfte: "Sådan passer vi på det Danmark, du kender." Det får Sanna Rayman att göra reflektionen att detta inte är utgångspunkten i svensk politik. De svenskar som önskar bevara bemöts med krav på "progressivitet" och att öppna sina hjärtan.

Samtidigt går vi emot en systemkollaps där asylboende efter asylboende fylls till sista våningssängen och vi ser en utveckling allt oftare präglad av våld, protester och oroligheter. Det leder Rayman till dessa avslutande meningar.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...ge_4432337.svd

Det kräver en masochistisk läggning eller något slags idealistisk nit för att stå ut med SVT eller TV4. I Aktuellt fick Silberstein ge sin kommentar på Åkessons annonserade comeback; det var med tång och dubbla handskar hon kommenterade stoffet, med halvt kvävt skratt sa hon att Åkesson kunde framstå som mer höhö-ödmjuk och sjukskrivning kunde få honom att *skratt* verka lite som en MÄNNISKA... vilken som helst.

Aktuellt skyltade i ett senare inslag hakkors och i ett reportage om Guantanamo-fängelset sjöngs det och predikades från vänstersympatisörer och en terrorists advokat en plädering att frige terroristen. En kvarts kulturmarxistisk utvikning kring Guantanamo, "Obamas stora misslyckande", i en timslång kulturmarxistisk orgie, paradigmet otvetydigt.

"Varför kallas rockband med tjejer tjejband och inte rockband?" Kulturnyheterna hamnar OT, men en motfråga skulle kunna vara 'Visst finns det väl pojkband?'.

Statstelevisionen har fått upp flåset, försöker helt enkelt överdosera, bryta ner oss för att kunna bygga upp oss. En välkänd väg till indoktrinering. Men hur stor är publiken, det finns ju stora andningshål på nätet och i etern. Blir SVT en alltmer farsartad ceremoniell snöglob, en kuriös kvarleva. The freakish remnant... Är det en krympandets radikalisering även inom SVT, de mest inpiskade fundamentalisterna som sjunger på sista och mest högröstade versen? Jag tror dessa formstöpta utförare och hantlangare i diktaturens tjänst kan fås att vända på en femöring. Klassen lögnare inom ljugmedierna har investerat mycket prestige, så för att rädda sina ansikten är det tillsvidare överväxeln som gäller och omlott processen att mörklägga tidigare ståndpunkter som de ivrigt och gläfsande flockats kring, som de goda, humanitära storheter de är.

Nog går det att skratta i bedrövelsen. Is this happening...

Jag dristar mig till att ge det här uppenbara exemplet ur SmP från veckan som gick:

Man skriver i klartext att Orrenius et al's gastande om 30-tal och koncentrationsläger bara var rent ljug & hittepå (implict betyder det ju faktiskt agendasättande politisk propaganda).

Man påtalar (ehuru väldigt subtilt) att det faktiskt att det finns problem med klanrelaterad brottslighet i Sverige och att den rimligen borde beivras. Samt då att det är dags att sluta dalta med minoritetstrams.

http://www.smp.se/ledare/brottsregis...-av-slakttrad/

Nu är väl SmPs ledare inte på något vis representativa för svenska ledarskribenter i allmänhet, men - jag distar mig till att påstå att ovanstående hade varit otänkbart att publicera för ett halvår sedan.

I någon tidning.

Vidare.
SmP hade en vass ledare om Fokus/RG i morse (kommenterad här) ur vilken jag vill lyfta fram följande citat:

Man skriver i klartext att Aftonbladet och Expressen samarbetar med grupper som Säpo intresserar sig för, med den implicita betydelsen (min fria tolkning) 'i syfte att tysta sina [tidningarnas] politiska motståndare'. Samt då att detta är, tämligen, dålig värdegrund.

Vill man läsa ännu mer mellan raderna så tar SmP (någon form av) ställning mot kvällsdrakarnas hetsjakt mot just SD.

Måhända är det sistnämnda lite för postmodernistisk och optimistisk, men jag vågar denna afton sticka ut hakan och påstå att SmP har tagit ställning mot de '4 stora Stockholmarna' i mediakriget om mångkulturen.

Kommer vi att få se SmP vända sig mot nyliberalerna inom M?

Vi går en spännande vår till mötes...

--
Och, som av en slump så håller SvDs ledarredaktion (fortfarande) knäpptyst om RG/Fokus/DS-soppan...


<ed/tillägg>
Det ska bli oerhört spännande att se om någon ledarskribent vågar påpeka det uppenbara:

'Jerzy har uppenbarligen bara snackat skit i alla år. Varför i helvete tillåts han uttala sig överhuvudtaget?'
</ed>