Som vissa kanske vet har jag misslyckats med att få stabilt fäste på arbetsmarknaden (bortsett från kortare vik och konsultuppdrag). Jag är utbildad revisor. I en tråd för länge sen här på Flashback fick jag frågan "Tror du inte det har att göra med att du har varit aktiv inom Sverigedemokraterna?".
Jag svarade då att jag hade väldigt svårt att tro att någonting sådant skulle spela roll i revisionsbranschen. Jag är ju (som jag skrev redan då) medveten om att allt som har med Sd att göra är ett problem inom vissa yrken, främst såna som har med media eller offentlig verksamhet att göra. Men jag hade väldigt svårt att tro att avslutade politiska engagemang skulle vara problematiska för en som ska sitta och räkna på kvitton inne på något kontor.
Men där hade jag fel! Jag vill inte berätta vilken firma det här hände på, men jag hade varit på intervju och de hade fått ett gott intryck av mig. Sen en vecka senare ringde en rekryterare upp mig och sa (aningen chockat): du berättade aldrig att du har varit med i Sverigedemokraterna! Någon på firman hade googlat mig innan jag skulle börja jobba där och sen hade det blivit någon form av "moralpanik".
Nej sa jag, varför skulle jag det? Jag har varit öppen med det i media och allt men det hör väl inte hemma på en jobbintervju? Då fick jag veta att det skulle kunna vara känsligt eftersom det kunde "uppstå frågor" och att en kund skulle kunna känna sig obekväm med min politiska bakgrund.
Jag fick ändå jobbet, först via bemanning och sen som direktanställd. Två dagar efter att jag hade skrivit på ett kontrakt om fast anställning så blev jag inkallad till chefen där han förklarade att det inte skulle bli någon fortsättning på anställningen.
Han angav som skäl att jag ställde för mycket frågor och inte kunde tillräckligt mycket på egen hand. Nu kan det i och för sig ha varit sant, men det känns inte riktigt så troligt. En nykläckt revisor bör väl rimligen förväntas ställa många frågor? Om man är ny och
inte ställer frågor om hur jobbet ska utföras för att det ska bli rätt så borde väl snarare
det vara en varningsklocka? Jag förstår att det är rätt så små marginaler för tjänsteföretag, men företag måste väl ändå kalkylera på att de går back på en anställd i början? Jag ville ju bara vara säker på att jag gjorde rätt från början.
Jag ställde inte frågan om det hade med mitt engagemang i Sd att göra, för jag räknade inte med att jag hade fått något ärligt svar om det nu hade varit så.
Spontant känns det som att de dels störde sig på min bakgrund, och att jag (på en fikarast) berättade öppet om vilka problem vi har med kriminella gäng i Malmö. En tjej på firman hade en kompis som bodde där och vi pratade öppet om mord som hade hänt senaste tiden när vi satt och fikade (det var faktiskt hon som tyckte ämnet var kul att ta upp). Även om vi inte specifikt sa att det var invandrare som ingick i de här gängen så var det väl något som de andra läste in mellan raderna.
Jag kan tänka mig att det stack i ögonen på vissa av dem. Jag föreställer mig att de flesta revisorer antingen röstar på M eller Fp och aldrig har satt sin fot i områden som Rosengård och Bergsjön (eller skulle våga det heller för den delen). Att höra hur en ung kollega (som har varit med i Sd) berättar om alla sociala problem de själva isolerar sig från, blir liksom en "dålig stämningsskapare".
Jag känner många invandrare och de brukar aldrig ha samma problem med att prata om sånt här. Det är ofta vit svensk medelklass med de "rätta" värderingarna som börjar skruva på sig när såna ämnen kommer på tal. De som Alexander Bard pratade om när han sa "de värsta rasisterna är de som röstar på Fp och bor i Bromma och inte vågar säga vad de tycker".
https://www.youtube.com/watch?v=rL_s3XKIu5s
Bara en teori. Men till exempel du
Boze, tror du att det går att jobba som revisor om folk vet att man har varit aktiv inom Sd?
Anekdot:
På firman jobbade det en lite äldre man. Han var
kung. Alla andra (utom jag och den där tjejen då) var PK och satt tysta eller hade de "rätta" åsikterna och var allmänt fokuserade på att passa in. Men han sa vad han tyckte om att nyanställda skulle skickas på intensivkurs i Stockholm.
"Det där är bara CBS – corporate bullshit! Det är såna kurser de har för att någon som inte kan få sparken ska ha något att pyssla med. De gör ingen nytta för företaget alls och det kostar bara pengar att man ska ha det för att det ska se bra ut."
Han var min idol under den korta tiden jag jobbade där.
Fick för övrigt en månadslön som plåster på såren vid uppsägningen, så jag ska väl inte vara alltför bitter. Men lite skumt var det.