Citat:
Fast nu var inte det frågan utan att 7,62x51 är en olämplig kaliber för ett helautomatiskt vapen som AK.Vad har införandet av en kompromissad efterkrigskaliber som 7,62x51*
och en kompromissad icke kulsprutekaliber som 8x33**
med infanterikulsprutor på gruppnivå, plutonsnivå, kompaninivå, bataljonsnivå,
regemenetsnivå, divisionsnivå, stridsvagnskulsprutor, luftvärnskulsprutor,
jaktflygskulsprutor, bombflygkulsprutor och bunkerkulsprutor under vkII att göra?
8x33 och 7,62x39 var båda nödlösningar som tillkom av produktionsskäl,
snarare än prestandaskäl. Precis som 7,62x51.
(*) USA ville undvika att dra på sig verktygskostnader genom ett alltför drastiskt byte av kaliber.
Redan under 1920-talet så var man inne på en ny 7mm kaliber,
men det föll på produktionstekniska skäl och behovet av att snabbt rusta upp,
med befintliga konstruktioner)
I fallet 7,62x51 så ville USA även ha en kaliber som både gick att använda i automatgevär/karbiner,
men som även dög i kulsprutor (infanteri och stridsvagnskulsprutor),
vilket krävde en relativt uppkäftig patron, jämfört med om man hade valt 7mm.
(**) Tyskland ville undvika att dra på sig verktygskostnader
genom ett alltför drastiskt byte av kaliber.
Av prestandaskäl, så ville man ha 7mm kaliber,
men av produktionstekniska skäl, så fick man nöja sig med 8mm.
Eftersom man prioriterade en kaliber som storleksmässigt var väl anpassad till en automatkarbin,
så tvingades man dock p.g.a. att man var bunden till 8mm kaliber
att välja bort kulsprutor och skarpskyttevapen i samma kaliber,
vilket var den kanske viktigaste anledningen till att förband som fick StG44,
berövades sina kulsprutor.
Situationen i Sovjet med 7,62x39 var snarlik.
Av prestandaskäl så ville man ha 6,5-7mm kaliber,
men av produktionsskäl så fortsatte man med 7,62mm kaliber,
vilket tvingade Sovjet att behålla 7,62x54R till kulsprutor och skarpskyttevapen.
och en kompromissad icke kulsprutekaliber som 8x33**
med infanterikulsprutor på gruppnivå, plutonsnivå, kompaninivå, bataljonsnivå,
regemenetsnivå, divisionsnivå, stridsvagnskulsprutor, luftvärnskulsprutor,
jaktflygskulsprutor, bombflygkulsprutor och bunkerkulsprutor under vkII att göra?
8x33 och 7,62x39 var båda nödlösningar som tillkom av produktionsskäl,
snarare än prestandaskäl. Precis som 7,62x51.
(*) USA ville undvika att dra på sig verktygskostnader genom ett alltför drastiskt byte av kaliber.
Redan under 1920-talet så var man inne på en ny 7mm kaliber,
men det föll på produktionstekniska skäl och behovet av att snabbt rusta upp,
med befintliga konstruktioner)
I fallet 7,62x51 så ville USA även ha en kaliber som både gick att använda i automatgevär/karbiner,
men som även dög i kulsprutor (infanteri och stridsvagnskulsprutor),
vilket krävde en relativt uppkäftig patron, jämfört med om man hade valt 7mm.
(**) Tyskland ville undvika att dra på sig verktygskostnader
genom ett alltför drastiskt byte av kaliber.
Av prestandaskäl, så ville man ha 7mm kaliber,
men av produktionstekniska skäl, så fick man nöja sig med 8mm.
Eftersom man prioriterade en kaliber som storleksmässigt var väl anpassad till en automatkarbin,
så tvingades man dock p.g.a. att man var bunden till 8mm kaliber
att välja bort kulsprutor och skarpskyttevapen i samma kaliber,
vilket var den kanske viktigaste anledningen till att förband som fick StG44,
berövades sina kulsprutor.
Situationen i Sovjet med 7,62x39 var snarlik.
Av prestandaskäl så ville man ha 6,5-7mm kaliber,
men av produktionsskäl så fortsatte man med 7,62mm kaliber,
vilket tvingade Sovjet att behålla 7,62x54R till kulsprutor och skarpskyttevapen.
Tyskarna kapade sin AK patron av en anledning, USA gjorde det inte och följden blev en för kraftig kaliber som rätt snart fick kompletteras med ytterligare en.
Men frågan var varför man inte såg ljuset och tog fram en mellankaliber och skrotade AG med trästoc redan på 40 talet och utvecklade egna AK redan då inom Väst.
