Bästa kulsprutan under andra världskriget?

Man skulle kunna sammanfatta tråden med att de flesta verkar anse att tyskarnas MG42 var den bästa kulsprutan under WW2. Jag kan bara instämma. Vapnet har onekligen bildat skola beträffande hur en modern kulspruta ska vara konstruerad. En mycket fruktat vapen hos de allierade. Inte utan anledning...

Varför införde Nato kaliber 7,62x51 när tyskarna redan visat framtiden med sin nedbantade patron till Stg 44 eller britterna utvecklat en AK med en betydligt lämpligare kaliber.
Anledningen var antagligen att USA vann och således " visste" hur man krigade men givetvis även av krigsmtrl industrin i USA som ville kränga sina " grejer" och det var USA som betalde och då fick Europa snällt foga sig.

Varför startar du en tråd om maskingevär om du inte ens vet skillnaden på maskingevär/kulspruta och kpist?

Du är medveten om att USA inte använde 7,62 förrän långt efter Andra världskriget?

Kan även tillägga att M2 50cal måste väl vara den bästa kulsprutan under WW2. Det är väl i princip den enda av dom som fortfarande används till stor del idag av flera olika stater. Den var ju för fan så bra att väldigt få maskingevär i 50 BMG tillverkats efter dennes ingång. Dock måste jag ju även nominera den tyska MG42 då M2 inte kan användas i samma skala av och emot infanteri. MG42 är väl också typ i användning idag i form av utvecklingen MG3.

Vad har införandet av en kompromissad efterkrigskaliber som 7,62x51*
och en kompromissad icke kulsprutekaliber som 8x33**
med infanterikulsprutor på gruppnivå, plutonsnivå, kompaninivå, bataljonsnivå,
regemenetsnivå, divisionsnivå, stridsvagnskulsprutor, luftvärnskulsprutor,
jaktflygskulsprutor, bombflygkulsprutor och bunkerkulsprutor under vkII att göra?

8x33 och 7,62x39 var båda nödlösningar som tillkom av produktionsskäl,
snarare än prestandaskäl. Precis som 7,62x51.


(*) USA ville undvika att dra på sig verktygskostnader genom ett alltför drastiskt byte av kaliber.
Redan under 1920-talet så var man inne på en ny 7mm kaliber,
men det föll på produktionstekniska skäl och behovet av att snabbt rusta upp,
med befintliga konstruktioner)
I fallet 7,62x51 så ville USA även ha en kaliber som både gick att använda i automatgevär/karbiner,
men som även dög i kulsprutor (infanteri och stridsvagnskulsprutor),
vilket krävde en relativt uppkäftig patron, jämfört med om man hade valt 7mm.

(**) Tyskland ville undvika att dra på sig verktygskostnader
genom ett alltför drastiskt byte av kaliber.
Av prestandaskäl, så ville man ha 7mm kaliber,
men av produktionstekniska skäl, så fick man nöja sig med 8mm.
Eftersom man prioriterade en kaliber som storleksmässigt var väl anpassad till en automatkarbin,
så tvingades man dock p.g.a. att man var bunden till 8mm kaliber
att välja bort kulsprutor och skarpskyttevapen i samma kaliber,
vilket var den kanske viktigaste anledningen till att förband som fick StG44,
berövades sina kulsprutor.
Situationen i Sovjet med 7,62x39 var snarlik.
Av prestandaskäl så ville man ha 6,5-7mm kaliber,
men av produktionsskäl så fortsatte man med 7,62mm kaliber,
vilket tvingade Sovjet att behålla 7,62x54R till kulsprutor och skarpskyttevapen.

Ser att många prisar MG42an som den bästa kulsrputan under andra världskriget.
Ställer mig verkligen frågande till det.

Om nu MG42an var så bra, varför användes den inte mer efter andra världskriget, till skillnad mot flera andra kulsprutor som överlevde kriget? (Ja vi har MG3 och Yugo M53 men dessa är modifierade varianter)

Enligt mig hade MG42an en del uppenbara brister, om än inte många:
*Löjligt hög eldhastighet.
1200 skott i minuten garanterar:
1. slöseri med ammunition (vilket ger fler laddningar, ergo fler tidsfönster då vapnet ej kan brukas)
2. slitage på pipa(fler byten av pipa vilket också leder till fler tidsfönster då vapnet ej kan användas)
3. onormalt slitage på slutstycke och andra rörliga delar i vapnet, vilket gör att risken för att vapnet går sönder, ökar.
4. samt alltför dålig träffsäkerhet då den enorma rekylen (tack vare eldhastigheten) leder till att vapnet stegras mer än vad som är normalt.
*För att byta pipa måste man använda asbesthandskarna som vanligtvis följde med vapnet, det finns inga handtag eller liknande som på KSP58 ex. vilket gör att man MÅSTE köra med asbesthandskar.
*Manöverhandtaget sitter för långt ifrån avtryckaren. Detta är dock en rent personlig åsikt.
*Ammunitionen 7.92 Mauser är inte dugligt för en lätt kulspruta då den enligt mig är för kraftig.

Vilka WW2-KSP anser jag då vara bättre?

När det gäller robusthet och tillit så slår jag ett slag før Maximkulsprutan, under WW2 användes den dock endast av tyskarna och av sovjet, där den sovjetiska beteckningen var PM M1910
https://en.wikipedia.org/wiki/PM_M1910

Andra mkt. bra KSP från WW2, och som även idag används, är:
1. DSHK
https://en.wikipedia.org/wiki/DShK
2. M2 Browning
https://en.wikipedia.org/wiki/M2_Browning

Nu torde väl halvtummare vara signifikant tyngre patroner än 8x57IS?

Skillnaden mellan 303 En, 30-06 & 8x57IS i termer av rekyl och värmeutveckling torde vara tämligen försumbar (ja, 303 har sisådär 20% mindre hylsvolym - men MG42 var signifikant tyngre).

Vad menar du att en lätt ksp vid tiden för WW2 skulle varit kamrad i?

Jag vill minnas att M2:an var problematisk att använda utan asbesthandske (minns dock inte om det var för pipbyte eller förflyttning med hett vapen).

F.ö. vill jag minnas att eldhastigheten höjdes på 42:an för att förbättra precisionen - och brittiska soldater ansåg att de första versionerna av Bren hade för bra precision och använde därför slitna pipor.

Det är ju inte <MoA-skytte som är tanken...

En lustig aspekt av Bren är f.ö. att kineserna använde den i just 8x57IS.

Å andra sidan så sköt man inte 12,7mm ksp från tvåbensstöd,
utan för det mesta från fordon och mindre ofta lvlavett och trefotslavett.

Trots detta så hade M2:an i många installationer problem med precisionen.


Det skiljer ungefär 20% i mynningsenergi.
Eldhastigheten, rekylomladdningen med dubbla rekylförstärkare
och den polygonala räfflingen bidrog även de till rekyl och/eller värmeutvecklingen.


Både och.
Det största problemet med att flytta en M2:a var dock inte varma pipor,
eller ens vapnets vikt, utan vikten av ammunitionen,
som snabbt kunde bli några hundra kilon.


Nja, kineserna använde ZB vz. 26 i kaliber 8x57
och senare (Taiwan) en egen version av samma vapen i 30-06.
BREN var en version (ZGB 33) av ZB vz. 30, som i sin tur var en förbättrad ZB vz. 26.


Sedan så har vi även Vickers MMG, som var en förbättrad Maxim
(lättare, kompaktare, enklare och ännu mera hållbar).
1916 så sköt t.ex. ett brittiskt kspkompani med sina 10st kulsprutor
under 12 timmar iväg 1 miljon patroner utan att en enda komponent gick sönder
(ja, annat än att sköt slut på ~100 pipor).
Det blir en medeleldhastighet på 138 skott/minut.

1. Min poäng var att en 20%-ish ökning av hylsvolym tillsammans med en tyngre kula, ger en viss ökning av rekylen (givet att hylsvolymen utnyttjas) givet samma vikt. En 20% ökning av rekyl absorberas (mer eller mindre) av motsvarande ökning i vapnets massa. Vilket var min poäng. Ett rekylomladdat vapen har väl iofs högre rekyl allt annat konstant än ett gasomladdat.

Delvis pga rekylförstärkare, delvis pga rekylminskningen av gasomladdningen.

Sen är frågan vilken betydelse det har i praktiken - brittiska soldater upplevde ju precisionen i Bren som för bra - då den psss jaktviggens ursprungliga akan - spred för lite...

Jag vetefan. Jag har aldrig skjutit kraftigare kaliber än 7,62x39 i halvautomat (och aldrig skjutit helautomat). Och skjuter ytterst ogärna grövre än .308 i cylinderrepeter med dämpare, om jag ska skjuta långa serier. Then again - min 308 väger strax över 4 med optik och dämpare.

Jag tror dock vare sig Bren eller MG42 var särskilt dåliga vapen, speciellt inte för sin tid. Inte heller att precisionen var något egentligt bekymmer. Läs, jag tror bägge var ypperliga för sin tid, men inte helt jämförbara system. Även om Bren egentligen förtjänar en guldstjärna då den systematiskt användes stående...

2. Jag fick för mig att M2 även fanns i fjollsex. Hjärnsläpp/Fel av mig - den hette 1919Ax. Vilken f.ö. även funnits i 6,5x55 och svensk fjollsex - 8*63. Halvtums-ksp blir mycket riktigt snabbt ett ganska jobbigt ekipage att springa omkring med. Även om 'Vita Fjädern' gjorde ett kul stunt av det.

3. Jo. Kina (nationalisterna) hade kanadensiskt producerade Bren i 8x57IS. Vill minnas att dessa så småningom konverterades till 7,62x39.

--
OT
7,62x51 fanns redan i en civil version när den antogs som standardpatron av NATO. Det är, kan man argumentera, den mest mångsidiga patronen som skapats. Inte bäst på pappret i termer av räckvidd, men fullt tillräcklig. Med kompakt hylsa och som kräver kort pipa för full förbränning. Och den var väl ett logiskt val att ersätta 30-06, 303 & 8x57IS med.

Ballistiskt vida överlägsen 7,62x39 vilket mycket riktigt var anledningen till att ryssarna, än i dag, håller kvar vid 7,62x54R. Även om man faktiskt börjat snegla på 338 LM som prickskyttekaliber.

Inom 100-150 meter är dock 7,62x39 ballistiskt fullgod.

Fråga. Har iakttaget när det skjuts med M2 Ksp88 rycks det en hel del i manöverhandtaget, inte vid bandbyte, har försökt se om tomhylsa ramlar ur eller ej. Även på en av dessa "reklam filmer" för US måste det ryckas i handtaget några gånger när de skjuter sönder vattenflaskor på 50 m. Det verkar inte strula med matningen, är det piprekylen som inte låser i främre läge?

Frågan var väl varför KG levde kvar i årtionden efter det att AK och modern ksp introducerats i slutet av VK2