Meningen med livet - samlingstråd

det där var ta mig fan vackert. & ja lite kul att jag har fru justitsia i sambandet yin yang då balans i livet kan hittas i typ allt.

Vem bryr sig om vems påhittade gud är si eller så?

Vem bryr sig om vems påhittade livsmening är si eller så?

Du har delvis rätt.

Men meningsfullhet är något vi alla har upplevt personligen. Vi vet varför vi äter, för att stilla hungern. Vi vet meningen med att gå in på McDonalds. Därav är steget att prata om meningsfullhet gällande andra saker argumenterbart naturligt.

Men jo, rent krasst har du rätt. I nuläget är varken gudar eller livets mening något som ens har indikationer på att vara sanna/verkliga.

Jag känner ingen ångest inför döden, det är en del av livets process.
Vad får dig att fortsätta leva? Intrycket jag får är att du hellre är död. Vad stoppar dig?


Självklart tyder ingenting på det.
Det är alldeles för stort för oss att greppa och därför kommer allting alltid tyda på att det inte finns någon mening med existensen av någonting.


Livets mening är delvis individuell så den kan vara sann, jag försöker enbart släppa loss på min och tala om den. Om det får folk att skratta åt mig eller att ta åt sig är egentligen irrelevant. Det är skönt att skriva av sig och diskutera med andra människor medan man är anonym.


Balansen existerar i allting som existerar.
Hallucinogena droger visar gärna detta, men det visste du redan.

Relativa behov som mat, vatten, syre, skydd mot elementen etc är något helt annat än en transcendental mening. En femåring förstår en transcendental mening om än utan att känna till begreppet.

Det är såhär: hjärnan är skapad av evolutionen för att vara ett hjälpmedel för släktet att överleva. Ironiskt nog blev hjärnan så utvecklad att den började tänka på saker som inte har med själva överlevnaden att göra. Då kom den underfund med att det som man kämpar för inte går ut på någonting annat än att hålla precis samma rundgång igång hela tiden. Den kunde i fantasin föreställa sig saker som var mycket bättre än de som faktiskt finns. Hur är det möjligt att hjärnan ens kan ha fantasin om något mycket bättre, om det inte är så att denna värld i grunden är oerhört usel?

Att jävlas med optimister, bland annat.

Bravo, väldigt intressant tanke min vän.
Jag håller med om att världen är en usel plats, förhoppningsvis om det finns liv ute i universum så har de lyckats bättre än vad vi har. Det hade kunnat se ut precis som i fantasin i denna värld, men det kommer fortfarande inte att fylla någon mening i existensen för vissa personer inkl. du. Men människan tillsammans kan skapa vad vi vill skall skapas, men det gör vi inte eftersom att vi blir matade med hur olika vi är, födda i olika kulturer, bröstmjölkade med olika religioner och slagna med olika raser.

Quest impossible; sammansvetsa människor.

Framförallt blir vi matade med att det är möjligt att skapa mening och komma någon vart. Detta är förstås humbug, då vi trots allt inte är annat än kemiska reaktioner: i grund och botten inte mer märkvärdig än säg vattnets autoprotolys.

Av någon oförklarlig anledning existerar universum och vi själva i det. Eller: universum existerar och somliga konfigurationer materia skapar inre manifestationer av sin närmiljö för att mer effektivt möjliggöra växelverkan med omgivningen. Detta har lett till en hel del komiska effekter såsom att materien upplever sig ha förmågan att ha tråkigt etc. Och mer tragiskt: lidande har möjliggjorts.

Vi blir matade med att det går att komma någonstans materiellt, vägen är inte genom materialism som väldigt många verkar söka sig, och karriär. Det är vår värsta fiende, alla måsten, alla behov och begär av att ha, kunna och göra.

Du kan vara lycklig alla dagar resten utav ditt liv - och eftersom du trots allt existerar väldigt temporärt så finner jag ingen anledning till varför man inte ser denna lyckan som kan finna sig till ro om man tillåter den vara en mening med livet.

Lidande har möjliggjort, och även lycka och eufori. Och tankar om livets mening.

We are a way for the cosmos to be disgusted by itself and its worthless nature.