Meningen med livet - samlingstråd

Yin och Yang, i Yin förnimmer du Yang, i Yang förnimmer du Yin. På dagen finns det skuggor trots solsken, på natten finns det stjärnljus trots mörkret. Gå mitten så om du vill välja, så är du endast ett steg bort från valet. Härlig bild du valt. Fred.

Man kan väl börja med att observera att det inte finns några bevis på någon transcendentell mening med tillvaron.
Det finns ingen mening bakom blind evolution.
Känner man inget så är man bokstavligen död.
Svammel från början till slut. Det är "positiva" känslor som är illusionen, dvs. ett sinnestillstånd som är avviker från det normala sinnestillståndet.

Det går inte att "bestämma" över sin hjärna, eftersom att vi saknar fri vilja.

Människan kan omöjligt veta om där finns ett syfte med universums cykel.
Jag förstår varför fysisk smärta existerar men negativa känslor är en illusion skapat av din hjärna och är ingenting du behöver leva med. Mycket riktigt att utan vårt medvetande hade det inte existerat, och det är en del av hjärnan men likt ett verktyg existerar det enbart för att ge dig maximalt av livet och därför skapas "jag", men ett "jag" är en illusion som är skadlig för människan och illusionen borde varit "vi" så att vi kan sammansvetsa vår art och istället för att leva i misär, ständigt krig, våldsamheter, makt, jakt på pengar och annat som drivs av "egot" skulle vi kunnat leva i en symbios med varandra och naturen, dela resurser rättvist, hjälpa varandra och välja att bry sig om varandra. Egot är den största illusionen hjärnan skapat men det var någonting som behövdes alla hundratusen år människan har kämpat för sin överlevnad, men idag har människan chansen att överleva utan egot - våra teknologiska framsteg har gjort det möjligt att skapa ett paradis.

Men detta sker inte, makten existerar hos ett fåtal procent av världens befolkning - majoriteten av världens tillgångar tillhör dessa. De spelar gud och får uppleva paradiset medan vi under blir matade med någonting som gror sig i vårt ego; jakten på karriär, jakten på materialism, på pengar, jakten efter sexpartners, droger, våldsbenägna filmer och allt annat skit. Det hämmar vår utveckling enbart för att gynna kapitalismens piska.


Positiva känslor är även en illusion men det är likt negativa känslor en illusion som känns.
Det går att bestämma över din hjärna, jag har gått vägen och jag vet att det fungerar och jag är övertygad om att vi inte har kontroll och fri vilja genom vårt liv. Men likt förbannat har jag överkommit rädslor, oro, nervositet, stress och depression. Jag väljer vilka tankar som skall få stanna kvar längre än en sekund i min hjärna, allt den kan skapa - går att förgöra. Det är bara att börja träna, det tar år.

God of the gaps. Bättre kan du.

Bättre kan ingen.
Konceptet av en mening med existensen är över vårt medvetande, vi kan aldrig besvara om det finns en större mening bakom evolutionen eller inte - än bara överlevnad och existens.

Inget tyder på det.


En art är också en illusion. Det är en samling individer med samma eller mycket likartat DNA.


Man kan minska lidandet, vilket jag och andra vill göra genom anarkism. Tyvärr kvarstår poänglösheten.

Låter så enkelt, "Sumpa inte den på grubblerier". Nej men nu är det så att vi blev så intelligenta att vi kan ifrågasätta våran egen existens, tänk tanken en gång och den kommer aldrig att försvinna helt oavsett hur man väljer att leva.

Kanske bara temporärt genom lyckokänslor, att försöka underhålla sig själv med alla möjliga saker för att få de kemiska ämnena i kroppen att utsöndras som träning och sex gör men hur man än gör så lägger sig det där mystiska mörkret över en innan man går och lägger sig.. Vad fan gör vi här egentligen? Det går inte att gömma sig från detta. Jag kan förstå folk som blir beroende utav droger, träning och sex.
Vi blir bara deprimerade av att använda vår hjärna. Vi är som lyckligast när vi slaviskt följer instinkter känns det som.


Men jag ser samtidigt universum, jorden, vi människor och naturen runt omkring oss som något oerhört fascinerande och vackert. Hur klyschigt det än låter så kan man komma långt i livet med positiva tankar, man måste tillåta sig själv att bryta ihop ibland. Det är okej att bli förvirrad, vi har inte bett om att få vara så här medvetna.

Varför då göra ett sådant antagande? Det finns inget skäl till det. Allt bottnar i patetisk dödsångest, hur fint det än låter.

God of the gaps: sofistversionen.

Du pratar om bevis? Vad har du för bevis för att något visst sinnestillstånd skulle vara det "normala"?

Jag menar bara att baserar man något som helst argument på "gud" så kan vad som helst vara sant.

Det är irrelevant. Leibniz påstod att Guds "perfekta värld" är den vi lever i, vilket säger en hel del om hans Gud; gubben i himlen vore då en äcklig sadist och inte alls lik den Gud som beskrivs i Bibeln.