Citat:
Ursprungligen postat av
sillynamnam
Jag har inte läst genom hela tråden och ber om ursäkt om det blir omtugg.
I Råstams bok är Quicks permissioner viktiga. Det var så han kunde plugga på om morden. Vet någon om det finns bevis för att åklagaren och utredarna kände till att han fick obevakade permissioner?
En återvändsgränd som jag tycker att debatten kring den här historien har hamnat i är att man (journalisterna) utgått ifrån att det var medvetna manipulationer från utredarnas sida, för att åklagaren ville göra karriär, hamna i strålkastarljuset o.s.v. Finns det bevis på att det var medvetet förvrängt av dem eller kan det ha varit mer komplicerat, att de faktiskt trodde att han var skyldig? Det kan man tycka är korkat och oproffsigt men det är inte riktigt samma sak som att manipulera en film och annat bevismaterial.
Och bör man inte ta med i beräkningen att Quick var en ovanligt durkdriven mytoman?
Sedan skulle det vara befriande om journalisterna kunde hålla sig till fakta, obehagligt med de fula personangreppen och det gör också att man fattar varför van der kwast avböjer att intervjuas. De här grabbarna är ju skitläskiga.
Faktiskt kloka tankar! De är ju alla skitläskiga!
Det blir svårt i efterhand att föra en vettig diskussion när det står mycket på spel, och att de inblandade tillmäter sin egen heder allt för stort värde!
Men det som vi nu vet är att det var möjligt att få till 8 felaktiga domar, oavsett hur dessa personer tänkte eller inte tänkte.
Det borde peka direkt på hur är det möjligt att domstolar släpper igenom skit av diverse skitstövlar, i stället för bevis av seriösa jurister.
Man måste intellektuellt landa vid en analys om vad det är som är minimikraven i bevishänseende för att väcka åtal, och hur domstolar ska hantera åtalet, bevisningen och nödvändigheten i att skriva domar som inte lämnar någon tvekan, om hur de värderade bevis som fäller en mördare, i varje enskilt åtal.
Domstolarna måste få bevisregler som inte ger möjlighet att luta sig på vad juristkompisar och "experter" tycker, eller vad kollegor tyckte i tidigare dom som får prejudicerande verkan.
I denna debatt saknas kritik av den dömande makten, men det är där ansvaret låg, för när rådmännen och nämndemännen dömde i saken, kom domen som låste in en oskyldig, för mord han inte begått. För det enda som räknas i denna sak är de laga kraftvunna domarna och besluten. De var målet för alla dessa rättshaverister! Och det borde ha varit svårare!