Citat:
Minns att Milan körde holländska linjen med Gullit, Van Basten och Rejkart och Inter med sin tyska trio.Wilbacher skriver bra om mottagandet av Podolski i Milano och tyskar i allmänhet i Inter.
http://bloggar.expressen.se/tuttobalutto/2015/01/03/lukas-den-attonde/
http://bloggar.expressen.se/tuttobalutto/2015/01/03/lukas-den-attonde/
Det var tider, det. Men det är ingen idé att gråta över gammal mjölk, vi är här och nu idag. Man kan ta Serie As nedgång på två sätt: Antingen grinar man och hukar sig för/biter tillbaks mot belackarna eller annars tar man den för vad den är här och nu.
Jag står nånstans mittemellan. Har också lärt mig att ta förluster, rycka på axlarna (nåja, nog svider det lite) och gå vidare - bollen är ju trots allt rund...
Man förhåller sig till sin liga för att man är bunden till den. Visst är det härligt att få vara med om att kämpa mot de andra europeiska klubbarna. Men samtidigt är ju fotboll inget annat än just fotboll: dvs den fotboll som spelas just nu på plats.
Tycker pengahysterin i övriga Europa saknar all rimlighet. 2,5 miljarder för Messi!?! Komik på allra högsta nivå. Man är ju värre än kärringarna på Ullared (fast där är ju priserna låga).
Är bunden genom blodet till italiensk fotboll, men är i övrigt ingen nörd. Spelade när jag var liten en kort tid i nån klubb. Men på den tiden funkade det som så att man träffades på gården eller gick till nån närliggande kvartersplan (ej fullstor och med grus, med "lösa mål" av mindre storlek och i metall, spolades på vintern och blev skridskoplan), delade och spelade. Annars spelade man "Allsvenskan" eller "Guld och silver" (ett par varianter på straffläggningar). Även brännboll spelades under dessa förutsättningar. Sprinterlopp fixades på cykelbanan och långlopp bestod av X antal varv runt miljonprogramshusen. TV var i svartvitt och antalet kanaler var ett (1).
Nu finns det väl knappast planer för "frispel" utan man måste vara med i en klubb för att ö h t kunna beträda en fotbollsplan.

