Ananas, bananer och diverse jävla frukter. Ahh
Tutti Frutti!
http://www.youtube.com/watch?v=wJz3oh_ECUw
Svenskt kvalitetsprogram som baserades på en italiensk förlaga (om än via Tyskland).
Vilka härliga jävla tider. Roberto Baggio, Calcio dominerade världen, ett svenskt landslag att räkna med och Tutti jävla Frutti på TV! Allt var fan möjligt.
Zeman har lånat ut Del Fabro (f 1995) till Pescara där han säkert får speltid. Trist tycker jag, eftersom jag hade hoppats att han skulle få chansen under Zeman. Men han behöver speltid.
Och Zeman är ingen Hawaii-pizza. Även om jag såklart förstår vad Stivali menar med hawaiispel, och kan hålla med till ganska stor del

. Han är det ursprungliga. Rena. Mannen som står bortom Calcio Moderno. Och jag gillar att Cagliari håller sig till den klassiskt italienska uppladdningen. Ritiro på en avlägsen plats, där man springer upp och ned för bergen till man somnar av trötthet. Spelar mot lokala lag och vinner med stora siffror trots att det känns som att de spelar med grussäckar hängande på benen. Och sedan när man närmar sig seriestarten så trappar man upp motståndet och släpper på den stenhårda fysiska träningen. Och hela tiden taktisk drillning och skapa gemensamhet utan en massa störande inflytande. Skapa ett lag. Klassiskt. Inget jävla fjantande med diverse jippoturneringar i Arabien, USA eller Asien.
På tal om Brolin så nästan njöt han av att deklarera att han minsann inte läste några böcker. Tror det var i samband med skadan som han fick frågan om hur han fördrev tiden. Själv läser jag just nu
Ultras – i ribelli del calcio quarant’anni di antagonismo e passione av Andrea Ferreri. Kanske återkommer till den vid tillfälle, på samma vis som jag kanske tar upp övrig semesterlektyr.