Citat:
Ursprungligen postat av
Stabskapten
Det är mycket riktigt den perioden som är den intressanta. Och utan att ha utrett frågan skulle jag definitivt säga att det måste räknas som ett frihetsberövande att gå med fotboja i utlandet. Många svenska brottslingar avtjänar fängelsestraff genom att bära fotboja i hemmet och på jobbet.
Var det så att Assange inte hade fotboja hela perioden från december 2010 till juni 2012, utan bara hade någon form av anmälningsplikt delar av tiden? Om någon vet vore det intressant att få upplysning om det.
Jag är ganska säker på att han hade fotboja hela tiden och var tvungen att hålla sig inomhus stora delar av dygnet. Till en början gavs inte särskilt många sammanhängande timmar i dagsljus som han var fri att vistas utomhus, men jag tror det fick ändras för att det betraktades som missbruk av husarrestreglerna. Jag är ganska säker på att han var tvungen att infinna sig dagligen på en polisstation under hela perioden, men jag hittar ingen säker källa. Jag har i alla fall inte hört något om att det skulle ha gjorts några undantag, attityden mot honom tycks snarare ha varit ganska hård.
Syftet med husarresten och de dagliga besöken på polisstationen var förstås att han inte skulle kunna fly, och där han befinner sig nu kan han inte fly. Och polisen har fullständig kontroll över var han befinner sig, så i praktiken befinner han sig fortfarande under husarrest, med den enda skillnaden att han inte kan utlämnas till Sverige.
Nödvändigheten av ett utlämnande till Sverige har på goda grunder ifrågasatts, så i praktiken tycker jag inte man ska se det som att han "flytt" undan något annat än risken att utlämnas till tortyrstaten USA, vilket är anledningen till att Ecuador erbjudit honom asyl.
Ett onödigt förhalande från Mariannes sida innebär i praktiken ett onödigt frihetsberövande. Jag tycker man ska vara försiktig med att jämföra med fall där personer håller sig undan av helt andra skäl än att riskera utlämnas till en tortyrstat på grund av ett omotiverat övernitiskt agerande av en åklagare.
Marianne beter sig som en diktator, och hans fall ska kanske helst jämföras med en asylsökande som flyr undan orättvisan i en ökänd diktatur. Problemet är att vi har en så gullipluttinuttig bild av rara präktiga Sverige, att vi inte ser vilka orättvisor vissa personer faktiskt utsätts för.
Utöver att Sverige har en historia av att lämna ut personer till USA för tortyr (egyptierna!) så får svenska häkten ideligen internationell kritik för tortyrliknande förhållanden, utan att dessa problem åtgärdas. Vi måste glömma myten av Sverige som ett pålitligt och genompräktigt land, och inse att rättsövergrepp blivit vardagsmat även här.
Så masa dig till London, Marianne, för ett rättssäkert slut på den här farsen. Du kan inte gömma dig på utvecklingscentrum i Göteborg hur länge som helst, för till slut kommer folk att lessna på dig och dina fega undanflykter.