Angående huruvida Assange kan anses frihetsberövad är definitivt inte uppenbart.
Från försvarets yttrande till hovrätten:
Citat:
Till stöd för påståendet att de omständigheter under vilka Assange lever sedan den 19 juni
2012 utgör ett frihetsberövande har Assange i överklagandet åberopat några rättsfall från
europadomstolen.
Åklagarna invänder i aktbilaga 10 att rättsfallen saknar relevans eftersom de beskriver "olika
typer av frihetsinskränkningar som en stat utsatt en individ för" och då Assange "valt att
uppsöka Ecuadors ambassad och stanna kvar där. Han har möjlighet att själv välja om och
när han vill lämna ambassaden."
Åklagarnas resonemang är felaktigt. Europadomstolens praxis är relevant och innebär
följande.
Ett frihetsberövande föreligger enligt europarätten när någon tvingas välja mellan att vara
instängd eller att avstå från en grundläggande mänsklig rättighet såsom en beviljad politisk
asyl.
I Amuur mot Frankrike hade ett antal personer tagit sig till en internationell flygplats i Paris
för att ansöka om politisk asyl. Frankrike vägrade emellertid av olika skäl att låta dem
passera gränsen till Frankrike. De blev istället kvar på flygplatsens internationella zon i
omkring 20 dagar. I målet invände Frankrike bl.a. (se domen p.46) att sökandena inte var
frihetsberövade enär de när som helst själva kunde ha valt att avbryta vistelsen på
flygplatsens internationella område genom att gå ombord på ett avgående flygplan.
Europadomstolen underkände invändningen (domen p.48) och framhöll att möjligheten att
frivilligt lämna flygplatsen inte uteslöt ett att frihetsberövande existerade varefter man i
p.49 slog fast att sökandena hade varit frihetsberövade.
...
Detta bemöter hovrätten endast med följande:
Citat:
Till saken hör dock att Julian Assange kan lämna ambassaden, om han vill. Det
sistnämnda innebär att begränsningen av hans rörelsefrihet inte går att jämställa med
ett frihetsberövande (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4:e uppl.,
s. 100-103 och däri anmärkta rättsfall).
Man ignorerar helt rättsfallen som försvaret hänvisar till och hänvisar i sin tur endast svepande till en bok utan att ge något konkret exempel. (Någon som har den nämnda boken och kan bidraga ?)
Dessutom anser försvaret att oavsett om det räknas som frihetsberövande eller inte så ska det räknas med i proportionalitetsbedömningen:
Citat:
Vad slutligen gäller proportionalitetsprincipen gör åklagarna precis samma misstag som tingsrätten gjorde: Man underlåter att göra en proportionalitetsbedömning på verkställighetsstadiet.
Häri ligger tingsrättens avgörande misstag. Man har först prövat huruvida Assanges vistelse på ambassaden utgör ett frihetsberövande. Därvid har man (i och för sig felaktigt, se avsnitt 2 ovan) kommit fram till att ett frihetsberövande inte föreligger, vilken slutsats medfört att tingsrätten, grovt felaktigt, kommit att helt bortse från de fruktansvärda konsekvenser som beslutet om utevarohäktning rent faktiskt får för Assange i det dödläge som råder. Felet ligger i att tingsrätten inte har gjort klart för sig att man ska göra en proportionalitetsbedömning på verkställighetsstadiet även om man funnit att kriterierna för ett frihetsberövande inte skulle vara uppfyllda.
De faktiska förhållanden under vilka Assange för närvarande lever ska givetvis beaktas vid proportionalitetsbedömningen på verkställighetsstadiet. Därvid följer såväl av inhemsk rätt, NJA 2011 s.518 p.29, som av europadomstolens praxis (ovan angivna rättsfall) att man inte kan lägga Assange till last att han tvingas använda sin politiska asyl inne på ambassaden.
Varpå domstolen skriver:
Citat:
Hovrätten anser vidare, och delar i det avseendet tingsrättens uppfattning, att vistelsen på ambassaden inte kan betraktas som en beaktansvärd följd av häktningsbeslutet och att den därför inte heller bör beaktas vid proportionalitetsbedömningen.
Hoppas verkligen att försvaret överklagar till HD och att de beviljas prövningstillstånd.
