Citat:
Ursprungligen postat av
Scrupci
Fast att resonera kring hur JH tänkt på ett annorlunda sätt än ditt är väl inte att försvara JH? Ingen i denna tråd har väl någonsin sagt att det JH gjort är rätt? Inte heller dip.
Jag står fast vid det jag tidigare sagt, om JN varit rädd för henne hade han flyttat. Han hade inte bott kvar tillsammans med henne om hon var "galen" på ett uppenbart sätt. Hon har gjort något avskyvärt, men jag tror inte att hon nödvändigtvis har ngn diagnos över huvud taget, det finns personer som gör fruktansvärda saker som inte har diagnoser. Hade hon varit ett uppenbart psykfall hade detta visat sig mer i hennes liv, på arbetet, tillsammans med vänner etc. Hon har faktiskt varit helt vanlig och fungerande i många avseenden.
Och ja, jag tycker att "psycho-bitch" sms och liknande kan vara "normalt" i den mening att många skriver sådana, många beter sig helt världsfrånvänt ibland utan att de är eller kommer att bli styckmördare. Vi har alla beteenden i relationer som vi inte vill ska tvättas offentligt, ganska många av oss skulle kunna verka galna om någon samlade ihop allt knäppt man gjort och tittade på det i en sammanställning. Med det menar jag inte att JH inte gjort något att betrakta som riktigt stört, men vissa aspekter i hennes tidigare beteende tycker jag får överdriven fokus. Hur många tjejer ljuger inte om graviditeter...
När jag var i hennes ålder gjorde jag följande, ett axplock av saker jag inte vill att andra nödvändigtvis ska veta. En gång låste jag ut min pojkvän när jag var riktigt arg, sedan tog jag min pojkväns favorittröja och hängde fast den på ett kvastskaft, ställde mig på balkongen och tände eld på den samtidigt som jag skrek "är du nöjd nu din jävla vuxen autist, nu har du gjort mig riktigt jävla arg"? En gång gjorde jag även slut med en annan pojkvän genom att släppa ut luften i alla däck på hans bil och lämnade en lapp på hans vindruta där det stod "Dö ditt jävla as, det skulle göra mig lycklig". Jag har även sytt in räkor i en gardin så att det luktade helvete hos den lägenheten tillhörde innan jag lämnade tillbaka min nyckel. Nej, jag är inte stolt över detta. Jag är fullt fungerande i samhället och tro det eller ej, arbetar idag med terapi och har en lång utbildning bakom mig. Jag är rationell och lugn, men det har funnits tillfällen där jag varit "psycho-bitch". Jag är inte farlig för någon, jag älskar egentligen i princip alla människor. Många har haft sådana tillfällen, även killar. Min man är inte rädd för mig, inte mina vänner heller och jag är fortfarande på vän basis med dem jag utsatte för mina "dåd". Inte för att jag tvingar dem, utan för att de inte har någon anledning att inte bete sig vänskapligt när allt är överspelat. Och jag hade anledning att bli arg, jag hittade inte bara på saker. Men jag tycker nog att jag borde ha kunnat vara mer vuxen.
Jag har vänner som har skickat mail till sina mäns vänsterprassel som inte varit trevliga, de har skrikit och bråkat och vägrat göra slut etc etc... Världen är full av personer som beter sig illa och konstigt, men det i sig behöver inte vara en diagnos eller en prognos för styckmord. Det kan faktiskt vara så att JH blev helt dum i huvudet på grund av situationen hon befann sig i. Hur många ligger inte med andra för att göra någon svartsjuk? Ganska många faktiskt, inte bara JH. Att konstatera detta är inte att försvara det JH gjort, det är att inte se henne som helt ovanlig innan hon gjorde detta.
Att hon är ganska vanlig är faktiskt mer otäckt än om hon varit totalt avvikande i alla hänseenden. Jag tycker att det hon gjort är ren ondska. Ondska är alltid minus. ALLTID.
Det här inlägget är bland det mest sansade jag läst i den här tråden, tycker att det är lite lätt förment att försöka ställa diagnoser utifrån hörsägen och en FUP; om det vore så enkelt skulle vi ha en bättre rehabilitering givet att vi på ett enkelt sätt kan veta vad som är galet.
Dessvärre fallerar detta goda resonemang på den sista passusen. Att foga in begreppet ondska fäller ett i övrigt relevant resonemang. Ondska är något som alla människor är kapabla till, mer eller mindre beroende på situation och förutsättningar. Därmed inte sagt att det var rätt på något sätt och vis.
