Citat:
Ursprungligen postat av
Bovelius
Niklas Orrenius:
"Om vi på allvar ska göra upp med rasismen i det svenska samhället så måste vi tala mer, bredare och djupare om den förföljelse som skett här. Den som har hört om Jönköping 1948 har lättare att se vad det handlar om när liknande mekanismer visar sig i vår egen tid."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nik...-var-egen-tid/
Ja, vi måste verkligen arbeta med rasismen, speciellt i det svenska samhället.
Niklas Orrenius har genom sin artikel - "Mekanismerna från 1948 lever kvar i vår egen tid" - kommit ut som en fullfjädrad rasist.
De kravaller eller upplopp, som utbröt i Jönköping 1948, har kallats för tattarkravaller eller Jönköpingskravaller - Orrenius kallar dem för "raskravaller".
Det intressanta är, att Orrenius INTE anstränger sig att framställa tattarna i Jököping som en grupp, som inte gjorde en fluga förnär och var som-alla-andra - vilket är den bild som Svenska journalister gör allt för att skapa när det gäller den svenska invandrarpopulationen.
Orrenius beskriver ett rättsfall, där "en hästhandlare från en resandefamilj för bedrägeri" och citerar Jönköpings polismästare:
Citat:
”Vi behöver bara ta en titt i åhörarbåset, så sitter dessa dagdrivare där. Andra människor arbetar och försörjer sig, men dessa lever som parasiter.”
[---]
"Under midsommarhelgen samlas hundratals Jönköpingsbor i vad som tidningarna kallar ”anti-tattardemonstrationer”. ... Smålands Folkblad skriver i en ledare att förföljelsen beror på en ”folkvrede” mot de resande som man ”mycket väl kan förstå”:
”Av någon anledning har Jönköping blivit centrum för detta svartmuskiga blandfolk. Hur man ska komma till rätta med dessa ofta asociala människor är inte lätt att säga. Deras ingrodda avsky för ordnat arbete tycks vara oövervinnerligt”."
Efter denna beskrivning av "tattarplågan" i Jönköping går Orrenius vidare till sitt huvudbudskap och skriver:
Citat:
Den här hösten attackeras tiggare i Sverige. I Stockholm, i Göteborg, i Skåne – och utanför Jönköping. För fyra veckor sedan, sent på kvällen lördagen den 1 november, väcktes ett rumänskt par som sov i en bil i Habo av en aggressiv, berusad mobb som skar sönder bilens däck. När mannen i bilen rullade ner rutan fick han ett knytnävsslag i ansiktet. ...
Liksom i Jönköping 1948 finns i Habo 2014 en förhistoria, där stadens styrande misstänkliggör gruppen som sedan ska komma att misshandlas. I maj i år påstod Habos kommunalråd Thomas Werthén (M) att tiggarna ”drar in mycket pengar och har lägenhet, mobiltelefon mm”. Det bästa är, skrev kommunalrådet i ett chattforum, ”om dom får uppleva att det inte lönar sig att tigga”.
Det faktum, att "andra människor arbetar och försörjer sig, men dessa lever som parasiter. ... Deras ingrodda avsky för ordnat arbete tycks vara oövervinnerligt" ... det är alltså något, som Orrenius inte finner klandervärt. Han kanske ser det som en alternativ livsstil?... mångkultur liksom.
Det primära och klandervärda för Orrenius är INTE tattarnas - eller tiggarnas - asociala handel och vandel eller att "andra människor [som] arbetar och försörjer sig" föga förvånande ogillar att bli exploaterade, utnyttjade och utsatta för brott... nej, det allt överskuggande för Orrenius är tattarnas etnicitet.
Etnicitet trumfar ALLT för Orrenius och likasinnade. Det är enl. Orrenius RASISM om svenskarna motsätter sig att bli exploaterade och utnyttjade av tiggare eller av en invandring av (alltför många) icke-anställningsbara och i genomsnitt mycket lågproduktiva migranter.
Orrenius avslutar:
Citat:
Om vi på allvar ska göra upp med rasismen i det svenska samhället så måste vi tala mer, bredare och djupare om den förföljelse som skett här. Den som har hört om Jönköping 1948 har lättare att se vad det handlar om när liknande mekanismer visar sig i vår egen tid.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nik...-var-egen-tid/
Ja, det handlar om " liknande mekanismer" - folk ogillade då som nu att bli exploaterade och utnyttjade av tiggare eller av en invandring av (alltför många) icke-anställningsbara och i genomsnitt mycket lågproduktiva migranter.
Detta strider ett grundläggande moraliskt fundament för sammanhållning och samarbete:
Reciprocitet (ömsesidighet).
Jönköpingskravallerna är ett återkommande tema för svenska journalister för delvis lite olika budskap.
Där Niklas Orrenius helt etnifierar konflikten - så anser Marcus Priftis i SvD 1 juli 2013, att det bör man inte göra. Priftis vill bortförklara konflikter mellan olika etniska grupper (exklusive svenskar) och upploppen i Husby ... och då får Jönlöpingsborna s.a.s. hänga med på ett hörn i hans analys. Priftis skriver
Citat:
Vad kan man dra för slutsatser [av Jönköpingskravallerna], 65 år senare?
Först och främst, att det som pekas ut som etniska motsättningar sällan är det. Merparten av det rasistiskt färgade våld som begås i Sverige – nu likväl som 1948 – är uppgörelser mellan rivaliserande grupper av marginaliserade unga män. Kärnan i rivaliteten är inte etnicitet, och de etniska spänningar som finns har oftast kommit uppifrån. Från medierna, från etablissemanget, från tidsandan.
Och i de fall våldet är öppet rasistiskt? Även där finns en koppling till tidsandan. Lasermannen John Ausonius har berättat i intervjuer om hur han känt sig uppmuntrad av det tidiga 1990-talets debatt om invandringen. Hur han hade upplevt att många stödde hans handlingar, att han gjorde slag i den sak som Ny Demokrati och åtskilliga mer etablerade politiker ideligen pratade om. Allt tyder på att mobben i Jönköping kände likadant. Den stödjande folkmassan på torget, polisens inledande ovilja att ingripa, tidningarnas skriverier och fattigvårdsordförandens uttalanden – alla verkade stödja deras tattarjakt. Det som började som en privat hämndaktion etnifierades, och gavs legitimitet just för att det kunde etnifieras.
Även idag etnifieras saker som inte har ett dugg med etnicitet att göra. Kravallerna i Husby i våras beskrivs till exempel rutinmässigt som om de skulle vara ett invandrarproblem.
http://unvis.it/www.svd.se/kultur/ku...an_8307742.svd