Ett par upplysningar
Under våren och sommaren hade jag betydligt bättre saker för mig än att följa denna tråd. Den präglas ju allt som oftast av självutnämnda Stora Tänkares trista käbbel och förment Djupa Analyser. Då jag från början gick in i tråden var min förhoppning att den skulle ägnas åt att öppet och förutsättningslöst söka en förklaring till BJ:s försvinnande, lite i den anda som Åke T (polis 2) arbetade. Inte att tråden skulle användas till att med alla medel få sista ordet och VINNA en meningslös seger i en FB-debatt.

Men det är kanske just det FB handlar om, jag har bara missförstått?
Nåväl, nu i novembermörkret har jag tittat tillbaka i tråden och hittat några intressanta inlägg. Dessutom ett par frågor jag själv kan upplysa om:
Citat:
Ursprungligen postat av
Stubbstock
Om du tror att värnplikten är indelad mellan å ena sida "menig" och å andra sidan "malaj" så har du fel. Det är fråga om en artskillnad kring alla de olika utbildningarna. Det säger mycket om personen och dess kapacitet. Om någon berättar för mig att han gjorde lumpen som attackdykare så vet jag i vilken division han spelar, för dig kanske det dock bara betyder "menig".
På I5 (Jämtlands fältjägarregemente) gjorde vi en högst vanlig värnpliktstjänstgöring, det var ingen elitutbildning. Vi utbildades för att ingå i en s.k. Norrlands skyttebrigad. Det var i princip vanligt infanteri, men med specialträning för snö, fjäll och norrländska förhållanden. Till exempel mer skidtolkning efter bandvagn i fjällen, mindre cykeltolkning på väg. Regementet hade tre skyttekompanier, ett granatkastarkompani, ett livkompani och ett malajkompani. Vid livkompaniet utbildades underofficerare. De hade längre utbildningstid. "Malajerna" (har glömt den korrekta beteckningen) arbetade med diverse sysslor på regementet. De fick ingen plats i krigsorganisationen och gjorde inte repövningar. Det kunde räcka med små, knappast märkbara "fel" för att bli malaj istället för soldat. Men Bosse hade inte uppvisat sådana fel, han låg på Refsunds skyttekompani, och var alltså uttagen till fullt krigsduglig menig skyttesoldat, eller möjligen gruppbefäl (furir).
En annan diskussion gällde BJ:s förmögenhet och bouppteckningarna. Gubbrora undrade t.ex. om värdet av den del av en fastighet som fadern ägde. Som framgår av inlägg #549 har jag bouppteckningarna efter föräldrarna. (Taxerings-)värdet av 1/4 av fastigheten Brynhild 1, Dragarbrunnsgatan i Uppsala var 120 750. Totalt fanns 270 000 i boet efter föräldrarna. Värdeökningen till ca 400 000 vid tiden för BJ:s försvinnande 1976 är nog ganska normal. Fastigheten såldes av allt att döma och värdet placerades i aktier och bankmedel, i övrigt gjorde BJ knappast några vidlyftiga affärer med arvet. Ökningen till 1.4 milj i bouppteckningen efter BJ 1988 (efter far och dotter Haglinds förvaltning) är också fullt rimlig för 80-talet, med hög inflation och stigande börskurser.
En eloge till S2 och några av er andra som trots allt försöker hålla en sansad, civiliserad och vänlig ton i tråden.