Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Ja, såklart. Det föll mig aldrig in.
Ja, för den mänskliga hjärnan genomskådar ju aldrig mönstren just när det gäller morfologi (och kasus). Allt annat (som inte går att kvantifiera i antal) lär man sig ju direkt.

Nu hänger inte jag med. Varför är det inte bara en fråga om redundans?
För en utomjording?

Då tror jag samma sak om kasus.

Anna (S) ser Åsa (O)
Åsa (S) ser Anna (O)
Åsa (O) ser Anna (S) (dessutom med intonationsskillnad).


Åsa (S) ser inte Anna (O).
Åsa (O) ser Anna (S) inte.

Precis. Exempelvis ordföljd är svårt att kvantifiera. Därför upplevs det som mycket lättare.

Och framförallt har ju inte varje tänkbar ordföljd ett fancy latinskt namn.

Anna (S) ser Åsa (O) - fibunkativ
Åsa (S) ser Anna (O) - fuffutonativ
Åsa (O) ser Anna (S) - plonkativ (dessutom med intonationsskillnad).
Åsa (S) ser inte Anna (O). - kappadongativ
Åsa (O) ser Anna (S) inte. - lyllotiv

(För att nämna några.)

Återigen lite enkel matte.

De fyra franska orden "je", "te", "le" och "donne" kan kombineras på 24 olika sätt men enbart 1 (!) är grammatiskt. På ryska är (i princip) samtliga kombinationer av motsvarande ord grammatiska.

Slutsats? Fransk ordföljd är ca 24 (!) gånger svårare att lära sig än rysk. Det finns helt enkelt så ofantligt många fler sätt att göra fel. För meningar med fler än fyra ord blir det än värre.

Här kommer jag in på ett bananskal, fullkomligt rudis på ryska. Men olika kasus förändrar till exempel ordklassen på följande ord i svenska:

– Den är allom bekant. — exempelvis Knugs … förlåt Kungssången.

– Den är allas bekant. — apan i Furuvik

Några sådana undersökningar finns vad jag vet inte.
Vad skulle det annars vara?
Det tar nog tid att genomskåda mönstren. Och vad spelar det för roll, när svenska inte har sådana mönster?

Ändelser ändras ofta beroende på genus, numerus och även ibland vokalharmoni. Prepositioner ändras inte.
För en svensk, än vad en tysk har att lära sig svenska. Jag tror att det är den enda rättvisa jämförelsen av ett språks grad av komplexitet. En tysk har lättare att lära sig svenska än en svensk har att lära sig tyska, givet att båda ges samma möjlighet att lära sig språket. Tysken slipper personböjning av verb, konjunktiv och kasussystem, svensken måste lära sig det, vilket tar längre tid. Tar det längre tid, är språket svårare. Tyska är ett fint exempel på ett språk som både har subjektstvång och personböjning av verb. Dessutom har tyska oregelbunden pluralbildning, vilket inte svenska har, även om vi har många pluraländelser.
Uppenbarligen är kasus en stor tröskel för svenskar.
Fetmarkerade mening tror jag inte skulle fungera i praktiska sammanhang. Däremot "honom ser jag". Det enda du påvisar här är att svenska inte har så strikt ordföljd, vilket bara gör min poäng klarare.

Stelnade uttryck räknas inte

Men för att ta ett exempel på hur ett språk kan vara svårare att lära sig som kanske t.o.m. In-Fredel och JaneC kan godkänna:

Språk 1 har inget numerus. Alla ord böjs lika oavsett hur många de är till antalet. En bil, två bil, tre bil o.s.v.

Ett annat språk, språk 2, har tre numerus: Singularis, dualis och pluralis. En bil, två bilur, fler bilar. I övrigt är språken identiska grammatiskt och fonetiskt.

Är det fel att säga att språk 2 är svårare? Tilläggas skall att språk två har som tvång att sätta ut "en" och "två" framför substantiven.

Alltså kan du inte bevisa din poäng. Alltså stannar du på axiomstadiet.

Svenskan har ju sådant som inte är kasusmorfologi, vilket ju var poängen här.

På vilket sätt har kasus en rikare betydelse än ett personböjt subjekt och preposition? Och vad exakt tillför vokalharmonin?

Samma sak kan ju sägas om ryska/polska och svenska då, där har vi ju fått anekdoter i båda riktningarna.
Uppenbarligen är ordföljd en stor tröskel för polacker.

För det första fungerar meningen mycket väl. Varför skulle det inte göra det? För det andra är ju poängen att ordföljden är strikt, eftersom det ger helt olika betydelser. Hur kan du få det till att bli precis tvärt om?

Jag har redan sagt var jag tycker om sådana här exempel.