Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Jag vet verkligen inte. Jag vet med säkerhet att mig själv är itseäni och dig själv itseäsi ['itse.æs], men jag har inte hört pluralformerna så många gånger att jag skulle minnas dem.

Jo, fast det är inte alls det jag menar. Ska se om jag hittar det jag menar annars har jag väl drömt.

Jämför man latinska verb med svenska ser man att latinet kräver mer studier för att lära sig verbformerna. Dessutom har de verbformer som inte ens har motsvarigheter i svenskan, som t.ex. futurum imperativ i tredje person.

Svenska har väl kring 10 former per verb om man är snäll och räknar med participerna, medan ett typiskt latinskt verb har kring 110 unika former, varpå man kan räkna participerna och få ett trettiotal till.

Ännu fler former har de klassiskt grekiska verben. Då får vi räkna in optativ och aorist, plus att de gamla grekerna använde sig av dualis. Det ger säkert ett hundratal verbformer till, och därtill har vi ju participer.

Och därmed är väl trådfrågan besvarad.

Alla som studerat exempelvis latin kan gå i god för att alla böjningsformer efter kasus, numerus, tempus och person gör språket objektivt svårare än ett formfattigt språk, som engelska.

Objektivt svårare är ett kvasibegrepp, men allt annat lika så bör det ju gå lättare att lära sig ett språk med få böjningsformer. Kruxet är förstås att inga två språk är identiska med varandra i alla avseenden utom just antalet böjningsformer.

Jag brukar för övrigt se genomgången av böjningsformerna som en sorts preparandkurs inför de egentliga språkstudierna, en sorts nödvändigt ont (om man inte är lagd åt det hållet) att traggla sig igenom om man vill försäkra sig om att besitta de rätta förkunskaperna innan man börjar studera språkets grammatik. I den meningen är det kanske inte svårare att lära sig ett språk med många böjningsformer, men väl svårare att kunna börja lära sig.

Om jag räknar rätt så kan ett latinskt verb ha som mest 146 olika former. Helt odiskutabelt svårare än svenska. Det är hyfsat svårt också för högintelligenta människor. Schopenhauer brukade rabbla ovanliga latinska verb när han hade svårt att sova.