Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Som jag skrev i polacktråden; självklart finns sådana fall i svenska, men de är fler och grövre i polska/ryska.
Ja ni verkar vara mycket svåra att övertyga.
Fortfarande är det något som inte förekommer i svenska språket någonstans, alltså är ryska språket mer formrikt, mer komplext och således enligt logikens alla regler ett svårare språk.
Du är välkommen att presentera exempel från andra länder.
Nu var jag tydlig på punkten att de dels var oregelbundna, och dels att de hade olika ändelser beroende på deklination och genus. Det blir helt enkelt mer att lära sig, och därför kan man med gott samvete säga att språket är svårare.

"Gå av" är precis lika oregelbundet som "avgå" i min ordbok.

Objektiv svårighet går inte att säkerställa då vi måste kontakta liv i yttre rymden för att få svar på en sådan fråga. Alla människor har ju ett modersmål, och sen kan man jämföra utifrån det huruvida ett språk är svårt eller inte. Men språk är svårare om de är formrika och oregelbundna, vilket jag har försökt säga hela förmiddagen.

Av ren nyfikenhet, JaneC, vad anser du gör ett språk svårt?

Ryska språket saknar knappast prepositioner. Det jag menade var att felaktig böjning av substantiv/verb kan ge helt felaktiga meningar, varpå missförstånd uppstår. Det är fullt möjligt på svenska också, men missförstånden blir inte lika stora. Ta bara att ryska gör skillnad på verbändelser beroende på om handlingen är slutförd eller om den fortgår kontinuerligt. Svenska gör ingen sådan åtskillnad.

Hur kommer du fram till det egentligen? Men det finns det ju andra språk som gör också, även svenskan. Grejen är bara att det inte finns någon tjusig ändelse att tillgå. Det kan ju tvärtom vara svårare att greppa det på svenska, eftersom det finns en massa andra nyanser som uttrycker skillnaden.

Sedan undrar jag vad du säger om den första delen i citatet, som du inte kommenterade.

Nej. Bara om allt övrigt var lika och det är det ju inte. Du kan lika gärna hävda att bridge är dubbelt så svårt som schack eftersom det finns dubbelt så många färger att hålla reda på.
Nej, möjligtis om de är oregelbundna. Någon koppling till formrikedom finns inte.
Tja, samma sak som gör andra saker "svåra"? Att de inte liknar något man redan kan. Därför inbillar jag mig att jag skulle ha mycket svårare att lära mig khmer än polska trots att jag inte behöver lära mig en enda "form" av någonting. Och därmed inte riskerar att någonsin missförstås enligt din logik.

Schack är knappast ett komplicerat spel om man inte har som ambition att bli nye Kasparov eller liknande.
Som jag sa tidigare så innebär formrikedom att man måste lära sig mer innan man kan uttrycka sig. Således är det svårare.
Du hade säkert funnit khmer svårare, men anta att khmer hade polsk grammatik. Då tror jag att du hade haft större svårigheter att lära dig språket. Jag vågar påstå att formrika språk ger utrymme för större och fler missförstånd än formfattiga.

Nej, det är ett tankefel. Du har inte heller lyckats länka till något som stödjer det. Börjar polska barn "uttrycka sig" senare än kantonesiska? Missförstår deras föräldrar dem oftare?
Antag att schack dessutom hade haft 52 kort och fyra färger. Tänk så svårt det varit då. Eller vänta nu ...?
Återigen så vet vi att du påstår det.

Jo.


1. Han sov när jag kom in i rummet.
2. Han hade sovit när jag kom in i rummet.


Vad du menar är att ryska gör en annan åtskillnad och att du definierar denna som "svårare".

Hur kommer det sig att man inte måste lära sig andra saker saker, sådana som inte är relaterade till formrikedom, t.ex. distinktioner som uttrycks med hjälp av väldigt flertydiga ord eller ordföljd?

Jag upprepar min tidigare fråga: kan du styrka detta på något sätt?

Sedan skulle jag vilja att du kommenterade mitt inlägg 59. Om vi ska komma någonstans i diskussionen kan du ju inte ignorera alla invändningar och fortsätta att upprepa ditt påstående hela tiden.

En sak bara, detta är väl en tempusskillnad snarare än en aspektskillnad?

Tillägg: Fast det är klart, pluskvamperfekt kan väl kanske aldrig vara imperfektivt, så det finns möjligen en automatisk aspektskillnad?

Jag håller väl med dig om schack-analogin, men inte det andra.

Komplikation (svårighet) bör definieras i termer av antalet variabler att behöva förhålla sig till samtidigt. Detta helt oberoende av ens personliga fallenhet inom området.

Haha långt inlägg nu med många citat, hoppas ni hänger med
Nu pratar vi om utlänningar som lärt sig språket.
Självklart. Fler pjäser = mer att hålla koll på = svårare.
Precis som du påstår att jag har fel.
Ryskan har mer välutvecklad sådan. Slaviska språk har dubbel verbuppsättning, brukar man säga. En för färdiga handlingar, en för ofullbordade.
Det är riktigt att formrikedom ger friare ordföljd. Dock vågar jag säga att formrikedom är svårare att lära sig, än ordföljd.
Inte annat än genom vad polacker har berättat för mig.
Jag missade det inlägget visst.
Nu kan jag inte ryska, men jag vet att om man använder fel kasus, exempelvis genitiv där det ska vara dativ, kan hela meningar mista sin mening och få en ny. Går det ens på svenska, på samma sätt?
Finns ingen verbändelse att tillgå brukar man kunna läsa av sammanhanget vad som gäller. Precis som ryssar, med hjälp av sammanhanget, kan avgöra om ett objekt är bestämt eller obestämt, trots att ingen sådan åtskillnad egentligen görs i språket.
Måste det verkligen vara så? Är alla språk lika komplexa, men på olika sätt? Skulle inte något språk kunna vara liiiiite mer komplext?

Enligt traditionell terminologi är det väl så även om tempus och aspekt går in i varandra. Dock förändrar det ju inget. Det går att uttrycka om handlingar är slutförda eller pågående med ändelser i svenskan. Det behöver man ju inte ha (slaviska) aspekter för.


Det kan man väl inte säga?

Jag hade grubblat en massa utan att komma fram till något