Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Är det ett bevis på att språket är svårare än andra språk? Om det handlar om grammatiska smakomdömen, dvs. vad som anses korrekt enligt ett normspråk, vilket jag misstänker, skulle man väl kunna göra samma sak på svenska och få samma typ av resultat? ”Heter det längre än han eller längre än honom?” Alltså kan inte svenskar sitt modersmål heller, osv...

Skillnaden är: Jag vill ha vodkan, tack, eller Jag vill ha vodka, tack.

Okej, nu förstår jag att det gäller ord som ger en annan betydelse om fel accent väljs. Ja, de är så klart färre än om man bara förväxlar accenten på vilket ord som helst. Men jag förstår inte vad du menar med att det är mer direkt fel? En felaktig accent är väl lika direkt fel?

Fler former ger ju fler möjligheter att uttrycka sig. Endast ett är rätt. Här måste man visa sig vass på språket för att kunna välja rätt. I språk där ingen sådan skillnad finns behöver man inte utsätta hjärnan för gymnastik. Kasusböjning med preposition och ändelser är svårare än fristående prepositioner följt av ett oböjt substantiv.
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad du vill ha sagt.
Lättare. Inte lätt.

Det finns sådant på svenska också, men i polska är de tydligen så vanliga att man valt att göra TV-program om dem.
Okej, och där föreligger en skillnad även i svenska, som skulle kunna resultera i missförstånd. Vilken vodka vill du ha? Har du varit här förut? Känner vi varandra? Frågor frågor.
Felaktig accent är fel, men ger inte samma missförstånd som om man lägger fel accent på "stegen" och "högre".

Jo, det där är ju ett tungt vetenskapligt argument som är svårt att värja sig emot.

Håller du med om att engelska är världens svåraste språk om jag (rent hypotetiskt) kunde påvisa att det finns modersmålstalare som gör grammatiska misstag stup i ett? Eller handlar det om slapphet då?


Återigen har du ju inte lagt fram ett enda argument.

Om du hävdade den exakta motsatsen och påstod att polska var mindre känsligt för misstag pga redundansen som den rika morfologin ger så hade jag haft lättare att köpa det.

Så är det väl inte nödvändigtvis? 9 prepositioner ger väl samma uttrycksmöjlighet som 9 kasus? Sedan är väl alla extra böjningar närmast redundanta och ger ingen ny information alls?

Jag vet att du säger det, och jag ifrågasätter egentligen inte detta. På samma sätt behöver man inte utsätta hjärnan för gymnastik på ryska när det gäller grav och akut accent. Men det kan finnas icke-morfologiska konstruktioner på andra håll i språket som bidrar till att den totala komplexitetsnivån bibehålls, t.ex. inom området ordföljd för att nu tjata om det för n:te gången.
Att valet av form för imperfektiv aspekt i stort sett är godtyckligt. Det måste läras in separat för varje verb. Hur svårt är inte det?

Men om man ska tro ditt resonemang måste det ju vara extremt lätt att lära sig en enda ordföljdsplacering jämfört med en A4 med böjningsformer? Alltså är det lika lätt att säga många som lär sig polska har enorma svårigheter med kasusen som många som lär sig svenska har enorma svårigheter med ordföljden.

Nu blir det fel eftersom engelska har så enormt många talare. Man får se till procent.
Jag har visat gång på gång hur formrika språk är svårare än formfattiga. Ni verkar dock ha ställt in er på att alla språk är precis lika svåra. Det köper jag inte.

Nej, eftersom det finns fler sätt att göra fel på.

Nej, du har inte visat det. Du har presenterat ett antagande om att det måste vara så med utgångspunkt i vissa godtyckliga kriterier (antal morfologiska former).

Jo, eftersom ändelser ofta skiftar beroende på ord. Prepositioner skiftar aldrig. Därför, fler sätt att uttrycka sig.
Ta tyska till exempel. Relativt svenska är grammatiken tuff, och detsamma gäller ordföljden. Är tyska då svårare, med svårare ordföljd och samtidigt rikare morfologi?
Ja jag vet inte, jag har inte ens tänkt på det. Dock tror jag inte det är någon större utmaning för folk som lär sig svenska.
Ja, lättare är det. Sen om det är lätt att ha strikt ordföljd istället för fri är upp till var och en att avgöra. Problemet är att kasusen ger upphov till missförstånd, missar i ordföljden på svenska gör inte det.

Jo, jag har visat det, även om språket jag hittade på är extremt i avseendet. Det är bara för att illustrera min poäng. Jag hade tänkt lägga till dualis men tyckte det blev overkill.

OK? Så om en amerikansk hillbilly som aldrig lämnat sin hemort säger fel så beror det på att det finns så många andra som också har engelska som modersmål?

Jo, man börjar känna igen argumenten.

- Polska är svårare än ryska.
- Jaha, varför det?
- Polska har sju kasus och ryska sex. 16,7 % svårare, ju. Enkel matte.
- Men vokativen är väl helt förutsägbar om man kan de sex första?
- Schh!

Nej, det beror sannolikt på dialekt.
Förutsägbar om man är språkvetare kanske. För gemene student av språket är det nog inte så framträdande, och därmed svårare.

Du är fast i ett teoretiskt resonemang som om det vore ett axiom. Du har inte kopplat det till någon verklighet utanför språket. Finns det några studier som visar på konsekvenserna av kasussystemet (underhållningsprogram på TV duger inte)?

T.ex.:
50 personer som lär sig svenska har i autentiska situationer gjort 150 ordföljdsdel som 500 modersmålstalare bedömt och man har räknat antalet missförstånd.

50 personer som lär sig polska har i autentiska situationer gjort 150 kasusfel som 500 modersmålstalare bedömt och man har räknat antalet missförstånd.