8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

Jag försvarar henne inte. Jag ser inte Amani som ett offer.

Jag vet inte om det var hon som valde att flytta, eller om det var klanens eller mannens beslut. Det är konstigt att en mamma lämnar ett barn på 9 månader för att resa till ett okänt land.

Vad vet Amani om Sverige och möjligheterna som finns här? Hon har väl föräldrapenning, både för det större barnet och det mindre som inte ens är 1,5 år och det bör räcka ett tag till (en stor miss att Sverige har denna utformning av föräldraförsäkringen, som håller invandrarkvinnor hemma i åratal). Mannen vill nog helst att hon stannar i hemmet.

Även om det finns en öppen förskola i staden skulle hon inte kunna prata med någon där. SFI kan hon väl inte börja på innan hon får dagisplats och kan hon få det om hon har föräldrapenning?

När hon chattar med Yaras mamma berättar hon att hon känner sig ensam och att hon inte orkar med barnen. Många småbarnsföräldrar skojar om att "jag var färdig att slänga ut ungen genom fönstret" och alla har väl en bristningsgräns någonstans.

Stryk är accepterat i den kultur hon kommer från så för henne ligger det nog närmre till än för svenskar. Men omfattningen av våldet ligger långt över vad som är accepterat någonstans och det är så hemskt att man inte förstår att det är möjligt.

SFI gick hon väl på under 6 månaders tid men valde sedan själv att inte läsa vidare? Hon kan ju faktiskt själv ha velat vara hemma med barnen, jag tror inte hon var kapabel att sköta ens svenska studier. Eller ens önskade göra det, menar dator o internet hade hon faktiskt och efter 6 månaders SFI hade hon själv kunnat studera språket åtminstone lite på egen hand. Om hon hade haft intresse av det.

[/b]
Ja, vi är nog många som vill att hans del i det hela kommer fram ordentligt. För egen del tänker jag på hans omhändertagna pojkar. Får han en kort fängelsevistelse kan han börja träffa sina barn i familjehemmet och till slut få dem hem till sig. Det är inte gjort i en handvändning - men det är i fullt möjligt och troligt.

Sen kan man ju diskutera huruvida det är rimliga att VÄLJA att vara hemma med barnen när man inte kan försörja sig. Och inte kan språket som talas i det land man bor i. Men i hennes värld är det säkert ok, resten av världen verkar finnas enkom för hennes skull. Om man frågar henne.

Får man barn placerat hos sig ska man ju normalt arbeta eller studera, fast det gäller väl bara utredda familjehem och kanske inte sådana här lösningar. Även om vi har som riktning att barn helst ska placeras hos släktingar för deras bästas skull, kan jag tycka att vissa granskningar ska göras även i de hemmen oavsett hur etiketten för placeringen blir i slutet. Och att liknande krav ska ställas på anhöriga som för alla andra som tar emot barn som inte är deras egna till sina hem eller som minst att de åtminstone kollas av regelbundet och att det görs uppföljningar över boendet och familjesituationen.

Jag instämmer till 100%. Förstår inte varför man ska göra avkall på lämplighetskrav bara för att man är släkt.

När hon lämnade - den nu äldsta - sonen i Gaza och for till Sverige var den sonen 9 månader. Den nu yngste sonen är 13 månader.

Jag instämmer till 100%. Förstår inte varför man ska göra avkall på lämplighetskrav bara för att man är släkt.

Yara kan mycket väl ha fått kallelsen med sig från skolan, det har hänt då jag hämtat barn från dagis/skola att de skickat med papper om föräldramöten/träffar, dessutom så var ju Rami och Amani svåra att få tag på, sa lärare, de var ju heller inte där och hämtade flickan och kunde ta emot papperet.
De kanske helt enkelt fick panik då de förstod att ett möte skulle hållas, kanske trodde yara hade berättat om hemförhållandena och skulle ge igen? Usch!

Delar din uppfattning om kallelsen från skolan,tänk om Yara berättat? nu bryter fan lös och slagen haglar över henne först från Amani sen Rami då han kommer hem.

Jag försvarar henne inte. Jag ser inte Amani som ett offer.

Jag vet inte om det var hon som valde att flytta, eller om det var klanens eller mannens beslut. Det är konstigt att en mamma lämnar ett barn på 9 månader för att resa till ett okänt land.

Vad vet Amani om Sverige och möjligheterna som finns här? Hon har väl föräldrapenning, både för det större barnet och det mindre som inte ens är 1,5 år och det bör räcka ett tag till (en stor miss att Sverige har denna utformning av föräldraförsäkringen, som håller invandrarkvinnor hemma i åratal). Mannen vill nog helst att hon stannar i hemmet.

Även om det finns en öppen förskola i staden skulle hon inte kunna prata med någon där. SFI kan hon väl inte börja på innan hon får dagisplats och kan hon få det om hon har föräldrapenning?

När hon chattar med Yaras mamma berättar hon att hon känner sig ensam och att hon inte orkar med barnen. Många småbarnsföräldrar skojar om att "jag var färdig att slänga ut ungen genom fönstret" och alla har väl en bristningsgräns någonstans.

Stryk är accepterat i den kultur hon kommer från så för henne ligger det nog närmre till än för svenskar. Men omfattningen av våldet ligger långt över vad som är accepterat någonstans och det är så hemskt att man inte förstår att det är möjligt.

Kan nog ligga något i det...Rami berättade ju att Amani blev ursinnig på Yara då hon uppfattade det som om Yara "gav tecken" till mamma Madleen när de skypade. Denna ängslan och oro fanns nog hos Amani ständigt, att Yara skulle avslöja....