Allt om ADD!

Tur att det finns en del kvar som slipper. De flesta sjukhus har en sådan policy, och i vissa landsting inför man snart eller redan har infört en policy på alla mottagningar som tvingar np-patienter att drogtesta sig.

Jag har fått diagnosen ADD...men jag är också psykos-känslig så jag får ingen medicin mot ADD, så det finns ingen hjälp man kan få då?

Är det kört med venlafaxin, strattera och voxra också?

Omega3 är bra :-)

Det kan verkligen vara ett köttslitande, saltbestrött gissel. Men det kan också vara en fördel. Du lägger säkert märke till detaljer och småsaker som de flesta andra missar. Dock är det oftast till nackdel för mig själv och upptäckten av eller fokus på de små detaljerna (om än ofta mycket intressanta!) renderar inte i någonting meningsfullt. Snarare som för många andra, att jag missar helheten.

En sak jag har noterat är att då jag kollar på en film så kan jag registrera mikrodetaljer och uppfatta subtil information. När jag ser sekvensen första gången. Om jag ser om filmen eller sekvensen så händer det ofta att jag missar att se/hinna med att läsa vad det nu var som jag uppmärksammade från början. Vilda spekulationer ifrån min sida är att vid återuppspelning av sekvensen så är informationen inte "ny" för min hjärna, och därför mindre intressant. "Det här kan vi redan" liksom. Någon som känner igen sig?



Sådan kan jag också vara. Om någonting ska köpas, så ska det fan vara BÄSTA möjliga produkt till LÄGSTA möjliga pris. I de fall då produkten har flera olika användningsområden så kan det bli en mycket tröttsam process, då det ju måste jämföras hur aktuell produkt presterar på respektive områden... Ända gången som priset kan räknas bort, är i de stunder då jag lider av akut och svår brist på vitamin T (tålamod). Om någon på rimligt geografiskt avstånd lagerför varan så väger det tungt. Även om produkten inte ska användas på flera månader, så vill jag ju ha den NUUUU. Fan inte i morgon, och vadå gratis frakt?

Ibland kan denna mani slå till även när det gäller produkter som jag inte är helt säker på om jag ens behöver, eller om låg förväntad användningsfrekvens gör att det blir svårt att motivera priset. Likförbannat så kan jag sitta och jämföra, jaga recensioner och kolla priser på något som jag högst troligen inte kommer att köpa!

När det gäller avslutade köp, och rent allmänt, så tål jag inte att förlora pengar. Det är inte det att jag är snål eller har dåligt med pengar, utan det är det att vetskapen om att jag hade kunnat få exakt samma produkt/vara/tjänst för en mindre penning retar mig något enormt.

Möjligen så har detta att göra med min ibland extrema perfektionism (ej att förväxla med pedanteri) som kan ta sig uttryck som så att jag helt enkelt inte vill eller kan ta att jag misslyckas med något. Allt måste bli perfekt utfört. Det spelar ingen roll om slutresultatet blir mätbart perfekt, om det fanns något som brast i ett moment på vägen dit så är det illa nog för att jag ska späka mig själv.

Att man sen har en något dissident frontallob som ofta och mer än gärna ser till att man misslyckas med saker i stort och smått är ju inget som gör det lättare att leva med perfektionism..

Om jag alltså har betalt "för mycket" för någonting, så har jag inte löst uppgiften så gott som det var möjligt.


Jag skrattade faktiskt åt dig här, då jag kände igen mig. Jag har en hel del "antingen eller", "allt eller inget" i mig. Oftast så är det inte särskilt mycket som engagerar eller intresserar mig, det mesta upplever jag faktiskt som ganska tråkigt... Men sedan klickar det till någonstans mellan hjärnhalvorna och intresset för någonting kommer över mig. Självklart hade det inte räckt med ICA's färdigblandade skräpblomjord, nej nej, här ska det ju göras egen! Förslagsvis på något sällsynt och svårextraherat mineral i kombination med tidsödande processer. Givetvis varvat med studier av vetenskapliga undersökningar. När det gäller blomkrukorna så får de ju inte vara i vilket material som helst, de måste ju uppfylla den optimala luft->syre kvoten!

Jag skrattade också åt din beskrivning av ditt botaniska intresse eftersom det slutade med att dina stackars plantor dog. Jag tycker att det var symptomatiskt med hela den här diagnosen och med hur mina olika intressen sett ut genom åren. Först vårdas de åt helsike för mycket, för att sedan dö. Min egen teori är att det hela handlar om svårighet att reglera fokus, tid och mängd uppmärksamhet som är rimlig att lägga på det enskilda projektet/intresset.

Och nej, jag har inget blomsterintresse, den optimala blomman torde vara kaktus eller någon extrem form av garderobsblomma som tål längre tid av total torka (det är inte alltid som man kommer ihåg att vattna de små kräken...)


Jag säger inte att du har fel, men jag vill gärna läsa några källor till detta påstående. Jag orkar inte googla eller forska själv, men jag tycker att jag borde minnas om jag stött på detta tidigare. När det gäller medicinering med stimulantia så kan ju en kontraindikation vara just OCD och tics. Vilket får mig att tro att om ADD:are ofta var behäftade med detta, så torde de vara en svårmedicinerad grupp.


Jag störs av plötsliga, oväntade ljud eller av väldigt höga/gälla ljud. Det är vanligt för många med ADD/ADHD/ABCDZXYÖ att störas av monotona, upprepade ljud som exempelvis klockor och droppande vattenkranar. Det verkar också vara väldigt vanligt att ljud stjäl fokus för det som faktiskt är (eller borde vara...) viktigt för stunden. "Vad var det?" torde också vara en väldigt frekvent fråga inom denna patientgrupp.

Klockor, smaskande och droppande kranar går däremot bra för mig, det händer att jag snöar in på dem (som nu t.ex, då jag sitter och lyssnar på en eftersom jag behandlar ämnet, tydligen kan inte hjärnan låta bli då) men det brukar gå att avleda och omfokusera ganska snabbt.

Plötsliga ljud däremot tål jag inte. Ett sporadiskt illvrål, en baktändande bil eller klassikern "porslinet i diskhon, tack för trogen tjänst", gör mig omedelbart arg. Min teori kring detta är att jag egentligen blir rädd, kanske för att jag har "nerverna på helspänn" och hög ångestnivå mest hela tiden. Rädsla kopplas som bekant ofta samman med ilska.

Mardrömsljudet är egentligen ett välslitet godståg med åt helvete för mycket last som ska bromsa in. Decibelnivån i kombination med det högfrekventa ljudet och de olika pysanden som denna process åstadkommer, är närmast outhärdlig.

Avgrundshög musik går däremot bra, såvida det är jag själv som har justerat volymnivån.

Att folk andas är dock generellt en mycket dålig ovana, vi får hoppas på snar förbättring och en total omläggning av denna ovana.

Välkommen i klubben, det är en fin förening! Känner du igen dig i diagnosen?

När det gäller medicin så är det i det närmaste omöjligt att uttala sig om vilken som "fungerar bäst". Det hela beror först och främst på individuella variationer, men även på vilka symptom du både har och inte har.

Det bästa (och enda) sättet som du kan få lära dig detta är genom att prova själv.

Det sista stället du egentligen ska fråga om råd på är Flashback. Och nu sitter du ändå här och läser råd från en för dig okänd idiot... Fokus här inne tycks inte alltid ligga på terapeutisk effekt, utan ligger påfallande ofta på helt andra aspekter. T.ex vilket preparat som är lättast att injicera, är lättast att få ut av farbror doktor, gör en mest bäng osv...

När det gäller effekt i terapeutiskt syfte så varierar det oerhört mycket från person till person vilket preparat som fungerar och med eller utan biverkningar. Det kan också vara så att ett visst läkemedel som "inte fungerar" kanske skulle göra det om det gavs i kombination med utbildning och beteendeterapi. Tanken är egentligen att medicin endast ska vara ett finger i den handske med vilken man behandlar NPF, men med sviktande resurser och ett ständigt ökande inflöde av kunder så har psykiatrin i många landsting i regel främst läkemedel samt drog och blodtryckskontroller att erbjuda.

Själv använder jag Elvanse (lisdexamfetamindimesylat), 50mg dagligen i veckorna. På vilket sätt jag tycker att det hjälper är svårt att svara på... Jag kan uppleva att vissa dagar får det mig nog lite mer skärpt, jag fokuserar eller tänker mindre på i sammanhanget oviktiga detaljer. Jag får liksom lite bättre uthållighet, även när det är tråkiga saker som ska göras.

Medicinen gör inget, eller mycket litet, för min exekutiva förmåga, alltså att faktiskt komma till skott, men när jag väl är igång så är det större chans att jag avslutar vad jag nu företagit mig. Däremot är det mycket som stannar på planeringsstadiet.

Något jag håller på att lära mig och som medicinen kan hjälpa med, är att inse att jag inte kan lita på mitt svekfulla prefrontala cortex över huvud taget. Jag försöker därför att skriva upp en tanke eller uppgift så fort den kommer och medicinen kan hjälpa mig att uppfatta tanken. Även om jag inser att "Visst i helvete, jag måste ju ta med den och den saken till Nisse det är frågan om liv eller död!" så är det ingen som helst garanti för att den insikten ska finnas kvar i skallen, då väskan ska packas efter efter en extremt lång och händelserik tidsperiod på hela 45 sekunder om annat kommer emellan.

I övrigt så är det bra att skriva upp saker, det stimulerar bildandet av minnen och ger dig något bättre odds (vilket du kan behöva, då du sas redan jobbar i motvind).

Jag tycker mig också "vakna till liv" något snabbare på morgonen, jag är annars oftast extremt seg och svårstartad på morgonen. Jag ser också världen som tung, svart och jävligt dyster. Saker som när jag gick och lade mig faktiskt kändes kul att få ta itu med nästa dag, har istället förvandlats till plågsamma måsten.

Medicinen minskar glappet mellan "SläcksolenförHELVETEdödåtalla" och "Ok, det var inte så farligt det här, nu jävlar ska vi bli klar med jobbet/uppgiften!

Jag upplever inga direkta biverkningar mer än att pumpen hoppar till lite extra ibland, men det gör den även de dagar då jag inte medicinerar.


Jo, det är härliga dagar det där! Fast man vet med sig att man verkligen borde eller till och med måste göra något annat, så blir det inte gjort. Man mäktar inte med det helt enkelt, eller så är det på tok för tråkigt. Till skillnad från det andra man gör, som det också ofta är fruktansvärt tråkigt och mer en syssla man gör av tvång, för att fördriva tiden. Eftersom man har så tråkigt och är rastlös...

Jag rekommenderar heltidsarbete med möjlighet till frekvent övertid. I kombination med en fritidssyssla/hobby du faktiskt tycker är rolig.


Jodå, det finns massvis med hjälp! Beroende på hur mycket arbete du är villig att lägga ner så kan till exempel KBT fungera jättebra. Man kan få lära sig olika sätt att hantera de symptom man har och olika sätt att tänka. Det finns också hjälpmedel, täcken som hjälper en att sova bättre m.m. Det kan också finnas vissa mediciner som kan hjälpa dig, utan att trigga igång någon psykos. Exempelvis Strattera har ingen kontraindikation på psykos, men kan hos en del förvärra eller sätta igång symptom. Det avgörs ifrån fall till fall. Även Venlafaxin fungerar för en del, när det gäller att skärpa uppmärksamhet och koncentration. Det är ett antidepressivt SNRI-preparat, kanske har du till och med redan provat det? Personer med psykossjukdom går ofta också med en del annan skit som följer med i paketet.

Jaha, ni som orkade läsa igenom allt det här borde ta och fundera på om era läkemedel inte hjälper er ändå.

Det problemet har jag fått efter flera hörselskador, för mig är det inte direkt rädsla påminner mer om smärta och starkt obehag.

Nån som har "ritualer" för sig? Jag ex görr störda ljud,knakar käken, blundar stenhårt är exempel på vad jag gjort. Alltså tics typ

Hej!

Vetefan om jag skrivit i tråden innan, minne som en guldfisk. Men hursomhelst, jag har nu, i vuxen ålder efter 7-8 år till och från med olika antidepp via allmänvården fått in foten i psykiatriska vården genom självremittering.

Det har efter det gått så fort att jag till och med fått förtur till utredning.
Träffade psykologen första gången förra veckan och gjorde några tester, bland annat WAIS (stavning?).

Hen tyckte inte sig notera så stora avvikelser, men jag kände mig heller inte så stressad eller distraherad under testtillfället. Alltid haft en misstro till min egen förmåga, så jag gissade långt under rätt antal när hen frågade hur många rätt jag trodde att jag fick på matris-delen när jag i själva verket hade nästan full pott.

Försöker inte mygla mig till nån diagnos utan vill ärligt talat ha hjälp. Är 30+ och har hanterat det hela fram tills att vuxenlivet kom ikapp och allt ansvar blev mig övermäktigt typ.

Jag försöker liksom hjälp med mina extrema svårigheter att sätta igång med uppgifter, alternativt avsluta dessa innan jag påbörjar något nytt. Tankarna svävar iväg på nolltid när jag ska göra något tråkigt, börjar genast planera något annat i huvudet osv. Renoveringen hemma går åt helvete när allt är halvfärdigt eller uppskjutet.

Känns som skolan all over igen.. liksom, presterade kasst på lektionerna och/eller med läxorna men när det var dags för prov blev jag fokuserad och presterade. Det var ofta man fick höra att man minsann hade en enorm kapacitet men inte använde den.. har levt med prestationsångest hela livet och visst har jag vetat att jag inte gjort mitt bästa. Det hjälpte inte heller att höra att jag kan om jag bara vill.

FML..

Har själv på senare år funderat i banor om jag kan ha ADD då jag känner igen mig i mycket med diagnosen, eller om jag bara, som andra sagt till mig genom livet, är lat/bekväm.

Spiralen går neråt och nu orkar jag knappt göra roliga saker längre.. det är åtta timmars jobb och sen är jag helt tömd på energi. Vill bara sjukskriva mig och lämna allt, tyna bort. Det enda som stoppar mig är tanken på att inte träffa mina barn..

Periodvis har jag även haft självmordstankar, men sett det alternativet som avlägset men ändå nära. Prövar liksom hellre allt destruktivt beteende man kan tänka sig innan självmord är en utväg. Samtidigt vill jag inte utsätta mig för det och då känns det ibland som att man skulle hoppa över den lösningen och gå direkt på självutrotningen.

Hur sammanhängande det hela blev vet jag inte. Försökte verkligen, styckesindelning och allt.
Har någon härr med ADD presterat bra på matrisen?

Hur märker ni av att er adhd medicinering fungerar?
(ber om ursäkt om frågan har ställts tidigare)

Vad är era positiva sidor, ni som har add?
Själv tecknar jag och då hyperfokuserar jag, tiden försvinner, hör inte musiken alls hur högt jag än har det (kan höra lite om det är något tråkigt)
Är också kreativ i mitt tecknande. Blir kreativ när jag gör något jag gillar.
Vad har ni för positiva sidor?

Kan ADD vara inblandat i ens svårigheter återberätta något man sett eller hört,
alltifrån instruktioner eller att bara fragmentariskt kunna minnas..vissa specifika skeenden från en film t.ex..svårt att minnas dom korrekta sammanhangen..utan rör lätt ihop dom utan repetition,
dvs lätt för att bli förvirrad.


Det här skulle isfl kunna korrelera till två saker enligt mig som skulle kunna
stämma för ADD kriterierna

1. Dåligt minne

(alltså inte nödvändigtvis enbart att komma ihåg att göra saker, utan att minnas vad man varit med om, t.ex. jag har ibland svårt att minnas vad vi gjort under skolveckan när vi ska sammanfatta den, det är alltid andra som måste påminna mig att och vilken dag under veckan det var)

2

Långsam processeringshastighet i hjärnan

Ex jag har en sughävert till mitt akvarium
http://www.belwac.se/wp-content/uploads/2014/02/50134-H%C3%A4vertpump-1024x386.jpg

Det tar onödigt långt tid för mig tycker jag själv...i att bilda mig en solklar logisk uppfattning om hur den funkar, vilket ände som ska ner i plurret

Min första intuitiva logiska tanke kan nog ofta vara rätt, men sedan glömmer jag att jag tänkte rätt, blir osäker och går in och läser på och krånglar till det och börjar tänka ologiskt istället, så att kalla mig KLARTÄNKT skulle nog inte vara rättvist, samtidigt som jag är snabbtänkt inom vissa områden, humor t.ex.

Så jag undrar helt enkelt har ni stunder där ni inte är snabbtänkta/klartänkta? rörande hur saker och ting funkar? vad är er definition av klartänkt förresten?



3

Har svårt att minnas vissa specifika ord, på rak arm så kan jag inte komma ihåg.....jag skriver nu Zoobutiken istället för ...istället för... istället för...stället där man köper husdjur!

Ni ser det går inte!, likaså går det inte att minnas den där tidsepoken i historien där Cristoffer Columbus härjade, det dyker upp fel förslag i skallen...romantiken, jag pressar och pressar..renässansen!!, om några timmar kommer jag måsta gå igenom samma process igen för att komma ihåg namnet, som ni förstår orsakar det här problem att prata med människor kan jag tycka, för jag kan ju aldrig få flöde i språket.

Vad tror ni om det här? Kan ADD kombinerat med aspergers ge sådana här symtom?