Allt om ADD!

Hm, jag irriterar mig på stavfel elr talfel, som när man tex säger vart ist för blev (!!!). Och på Facebook där folk inte använder kommatecken... Däremot säger jag själv mkt fel, min hjärna tänker klart meningar innan jag sagt dem så därför blandar jag ihop orden typ jämt.
O en annan sak är ordning typ, organisera i antingen färg elr storlek o att det ska vara tydligt. Jag blir galen på snea linjer, tex ljuslyktor som står hullerombuller o sånt.
Elr varor i en affär som inte står ordentligt o organiserat, usch!

Jag kollade på den första videon du länkade o det stämmer inte på mig, jag hinner ofta avsluta andras meningar i mitt huvud innan de pratar klart så jag "ser hela bilden " ganska fort o tkr att de flesta andra är sega.
Min syster är likadan så vi pratar fort o ganska osammanhängande med varandra för vi vet att den andra hänger med ändå.

Sarcasm är olika för mig, ibland hänger jag med fort men i vissa perioder fattar jag inte alls ^^

Ja jag vet inte, brukar oxå avsluta andras meningar och tänka: Oj, nu skulle jag vara tyst!
Kanske är "dålig" impulskontroll.

Har funderat på videon innan jag såg den och tror inte man ska ta det bokstavligt. Tar man det bokstavligt så blir det ungefär såhär: man ser exempelvis inte "fortsättningen" på horisonten och att träden och skogen fortsätter och att det är en natur bild, i och för sig är det bara detaljer som fortsätter?

Jag försöker igen.

En person som står mitt i vägen blir ?

Halva bilden
Detaljer = en person står, en väg, ett visset träd, en glad kråka, några grässtrån.

Andra halvan = tom

Givetvis ser "ingen" fortsättningen av bilden (eftersom det inte finns någon eller den är döljd), däremot kan man ju hitta på vad som kommer finnas där.

En bil? En långtradare? Ett Ufo? En trasig väg?

Eventuellt känns det mer som att videon handlar om att man "måste" få reda på alla detaljer för att nöja sig och se hur det funkar. Inte bara, det funkar såhär, så är det.

Bilder då?
Märkt att jag ser sådana men det gör ju ganska många.
Problem kan det bli när jag måste "översätta" dom det tar tid och låter ibland fånigt.

Den andra länken är rolig.

Jag bor i Norra Sverige mellan GävLe och LuLeå

Ja, det är så sant som ni säger om detaljer. Ibland är det ett gissel... fast i detaljen och missar helheten... jag gör musik och gör aldrig "klart" någonting... insikten verkar inte hjälpa mig heller.

Tycker du det, jag önskar att jag kunde få understöd för min teori om varför jag är som jag är..

Rätt var det är så faller det bort någon avgörande detalj för mig samtidigt som jag täckt in andra detaljer på bekostnad av den, ta den här grejen
med mitt jävla halsband som jag skulle beställa över nätet, jag stirrar mig blind på att det skulle vara
stenhalsband och att längden skulle bli rätt så att klämde åt härligt runt halsen, men glömde bort själva fästfaktorn...att den skulle vara magnetiskt också samt en ej sluten krets också, det känns som jag har för bråttom i tanken samtidig som jag är för långsam i tanken, dessa faktorer kommer jag på först efter att jag konstaterar att det blev fel.

Så det känns ju mer som att jag inte är uppmärksam på all logik för att jag faktiskt glömmer, snarare det..än att jag inte skulle kunna tänka logiskt.

Jag vet inte om jag förstår ändå (kanske måste ha alla detaljer ändå....)
Kan du ge ett exempel på en "vanlig" person vs en som måste veta allt?

O hur menar du med att du ser bilder? När du tänker elr?
För det gör jag med! Typ, när man spelar ölspel o en regel är att man ska ta bort/sätta dit den lilla gubben på sitt glas/burk (om ni vet?) Jag ser honom i mitt huvud typ! En gång kastade en bort gubben så jag fick typ panik (inom mig) för jag såg honom hängandes från en klippa xD Det var jätte jobbigt! x]



Jag gör inte heller klart någonting.. Har massa ideér men blir inte av att göra klart.. Började lära mig ryska förra året när jag var arbetslös en period, målet var att kunna prata och förstå det men nu har jag inte orkat bry mig längre. Jag kan alfabetet, läsa det mest grundläggande och säga nån vanlig fras, typ hej jag heter, vad heter du och taxi, restaurang osv...
Men jag vill ju kunna förstå allt, kunna läsa det iaf men jag orkar inte sätta mig o ta tag i det... -_-
Blir så besviken på mig själv och känner mig inkompetent.

Kände inte igen mig, jag kopplar inte samman att ta saker och ting bokstavligt med att man inte inte har fått tillräckligt med detaljer,

Jag tar heller inte saker bokstavligt tror jag...och jag tänker nog inte i bilder, hon försöker diktera att aspergare ser i bilder? kanske har hon rätt..för jag är ingen utpräglad aspergare, det verkar vara en enorm majoritet av människorna som säger sig tänka i bilder oavsett om dom har diagnos eller inte så framställs alla smarta personer som detta känns det som?, det är lite tröttsamt att alltid bli försummad av att bildtänkare ska framställas så speciella och sällsynta iaf, ändå är ni i majoritet.

"En som måste veta allt"
Kanske lite klumpigt uttryckt men ska försöka förklara, det handlar om att veta en hel del "onödiga" saker och inte stänga av tror jag.

Exempelvis om man är intresserad av geografi, kommuner och städer under en period så kretsar det mesta runt det.
Har man en ledig stund så kollar man lite på US Census Bureau och efter några månader så börjar man "granska" varje "millimeter" i en metropolitan area. När man är klar med det börjar man om med den svenska statistiska centralbyrån och Sverige. När man är ute och åker bil kollar man på nummerskyltarna och smsar till trafikverket och får reda på varifrån bilarna kommer (funkar inte nu) eftersom det är intressant att se hur många bilar det kommer ifrån olika grannkommuner, samma kommun eller andra delar av Sverige.
När man går runt i affären står det på en del etiketter var varan är gjord eller var huvudkontoret ligger.
När man åker till en annan kommun/stad åker man runt och kollar så mycket man hinner på husen där, var de ligger och så vidare.
Hur flyttar folk?
Alltså varifrån kommer de, var ska de flytta.
Hur stora är kommunerna/tätorterna?
Täthet och så vidare.
Försöker leta böcker i ämnet.
Räknar våningar på hus.
Mäter avstånd.
I en film är man intresserad av vart filmen utspelar sig och hur det ser ut där. Los Angeles/SanFransisco/New York/Chicago? Ungefär.

”Vanlig” vet inte men det är nog mer organiserat och att det mer ”stängs av” när vanliga är inne i affären eller ute och åker bil.


Bilderna i den meningen är för mig glas/burk, kasta bort, hängandes från en klippa.
Det är ju inga avancerade bilder, men det är bilder.

Mer om Ölet och hur det blev där.


Det är ett problem för mig också att det ”duger inte” att göra lite, därför försöker jag göra allt och då slutar det med att ”inget” blev gjort enligt andra.

Men med ryskan, att kunna alfabetet och läsa det mest grundläggande är väldigt bra. Det måste inte bli perfekt och kunna allt.

Ska du ändå fortsätta, läs någon ”barnbok på ryska” och använd telefonen eller en rysk ordbok till ord du inte förstår? Sedan går du vidare och läser lite svårare böcker? Men då får man ju bara läs förståelsen på ryska så det behövs väl också kollas film och pratas med någon rysk. Vet inte.

Varför Ryska?

Ja, jag vet inte om det är speciellt för AS, men det pratas om det där och därmed mitt tillfälliga intresse av bild tänkande och hur det funkar. Jag anser också att jag inte tar saker bokstavligt, däremot så kan små bilderna nog ställa till det ibland.

Borde inte ha med smarthet att göra exempelvis borde ju djur tänka i bilder eftersom de inte har något språk och de är oftast inte smarta. Sedan kan det kanske framställas att det har med smarthet att göra.

Alltså det var så jag menade "en som måste veta allt" och trodde att jag själv hade skrivit det
Och då skrev jag klumpigt uttryckt för att ta bort att "jag är bäst och vet allt" betydelsen för att sedan försöka förklara hur jag menade.

Anser ni som jag att ni har tveksamt kunskapsminne, allt jag förutsätter att jag lärt
in det visar sig vara borta strax efteråt, möjligt att jag lärt mig..men jag kan inte plocka fram
det utan att få en fråga med olika alternativ..då aktiveras kunskaps minnet.

Jag kan inte minnas årtal....bara sådana jag inte vill komma ihåg, så är det förövrigt hela
tiden attl jag går in för att plugga in fastnar inte, samtidigt som jag selektivt suger upp
saker jag är ointresserad av...utifrån ett medvetet perspektiv åtm.

Jag glömmer bort instruktioner jag nyss fått också, måst ha det på papper, men jag tror också
att det beror på kontrollbehov, samt koncentrationsproblem samt att jag inte kan titta personen i ansiktet som delar ut instruktioner till mig personligen.

Sådär är jag!!
Tex när min mobil gick sönder, då tänkte jag på olika mobiler 24/7 - vad vill jag ha? Stor/liten? Märke?
Jag gick in på olika elektronik sidor på nätet o kollade priser och jämförde 3 olika modeller, sen när en var ute tog jag in en ny i fall att jag missat den från början. Sen när det var två kvar gick jag in på youtube och kollade jämförelse videor för att till sist kolla upp på vilken affär den var billigast.
Det tog x antal dagar och var sjukt utmattande, det var hela tiden i fokus i hjärnan även när jag gjorde andra saker... Blir helt besatt när jag blir sådär, samma sak när jag köpt ny tv o dator...
Till och med JULSTJÄRNOR!!! Blir gaalen! Känner utmattning på en gång när ett såndär "projekt" kommer igång..

Det är samma sak för mig med killar. -_- När jag träffar någon som jag verkligen gillar så tänker jag på honom 24/7, bestämmer i förväg vilken tid jag ska höra av mig och vad jag ska skriva, hans eventuella svar och mitt svar tillbaka.
Målet med "projektet" är att bli ihop. Så det är det jag ser, allt det här emellan är så jävla jobbigt... Dejta suger.
Men samtidigt (som tur är antar jag!) hatar jag folk som är för på och hatar att själv vara det så jag har kontroll över mig själv, med att höra av mig alltså.
Sen så är jag ganska osäker, och får ångest om jag inte hört ngt av honom.
Har typ bara haft dålig erfarenhet av killar så har sjukt svårt att lita på dem, sen när jag väl gör det så skiter det sig ändå.
Men jag klarar av att vara "normal" när jag är med dem, är blyg också så jag är inte så illa som det låter..
Men hur är det för er? O vad gör man när man umgås? Jag får prestationsångest när jag är med folk jag inte känner bra så blir helt tom i huvudet. Det är ett jätte stort problem för mig!

O nu kom jag på en sak - eftersom jag känner mig värdelös när jag inte klarar av att fullgöra (ord? Hjärnsläpp) saker så är det nog en bidragande faktor till att jag känner mig värdelös med de killar som det inte blivit något med. Eftersom jag ser dem - Omedvetet - som ett projekt och det inte blir fullbordat så är det ännu en sak jag inte klarat av. För jag har inte ens gillat alla killar egentligen, men ändå mått skit när det skitit sig och verkligen mått dåligt psykiskt. (o nej det är inte så många som det låter >.<)


Jag vet inte, har alltid gillat Ryssland av någon anledning o det är ett udda språk som inte så många kan ..

Jag provade att läsa en barnbok men det var i den period jag inte orkade bry mig längre.
Sen följer jag folk på instagram från ryssland, o det fungerar bra ^^ Jag har ljudfiler i mobilen också o ett "häfte" i datorn men har knappt börjat i det.

Så är det typ alltid för mig, jag är lättlärd i början men sen nästa steg skiter sig. Då är det som att hjärnan är full..
Spelar gitarr och piano också. De två första åren älskade jag att spela gitarr, nu spelar jag inte alls o har inte gjort det på flera år :/ , ser ingen poäng med att spela. Vilken nytta gör det? Spelaroll om jag lär mig en låt, vad ska jag med det till?

Jag är exakt sån. O ska ha allt på Papper, hatar att ha på datorn eller att instruktionerna står på tavlan
Årtal fungerar bra för mig, jag "känner" årtalet. Dock inte i skoluppgifter som när kungar är födda o döda osv. Men känner vilket år en skiva kom, eller en bok/film kom ut. Kan inte förklara det riktigt. :S konstigt iaf.

Det är lite kul att läsa vad alla skriver då jag själv funderar på om det kan vara något fel på mig.

Jag har aldrig riktigt varit som alla andra. Aldrig haft så många kompisar, endast ett fåtal som jag varigt tight med. Mina kompisrelationer är ofta kortvariga nu för tiden.
Koncentrationen är fruktansvärd, jag sitter med böckerna, vet att jag ska plugga, men jag KAN inte. Det är som att någonting drar mig där ifrån. Istället kommer jag på att jag måste göra något annat, som att städa, handla eller duscha.

Jag har alltid varit en drömmare. Sitter ofta på lektioner och tänker mig bort, och kommer på mig själv när jag väl missat vad läraren precis gick igenom. Samma sak gäller under samtal. Och vid matbordet hemma brukar jag under en disskution föräldrarna emellan snappa upp ett spännande ord och vakna ur min dröm och fråga vad dom pratar om.

Jag glömmer ofta bort hemuppgifter och möten, tider och saker som personer säger att dom ska göra. Det medför att personen i fråga tycker att jag är glömsk, inte bryr mig och att jag är allmänt korkad.
Men i själva verkat kan jag bara inte komma ihåg det. Det känns som att jag hör något, men jag vet knappt vad, för i mitt huvud har jag hakat upp mig på en sak och ser det framför mig under tiden personen jag pratar med pratar.
Jag har fruktansvärt svårt med humor, ingen förstår ens skämten, som i mitt huvud är skitroliga, men dom är så pass "komplicerade" att ingen förstår dom. Därför har jag helt enkelt slutat att försöka dra ett skämt. Att återberätta en rolig historia eller att säga ett citat är bara att glömma. Jag kommer på mig själv under halva citatet att det är helt fel, eller att jag helt glömt bort vad det handlade om.

Jag hoppar VÄLDIGT mycket mellan intressen, som kan vara vad som helst. Det håller max i en vecka, sen är intresset som bortblåst. Det känns som att det är onödigt, eller trist. Jag får lixom inte ut något av det.

jag har varit storkonsument av kaffe och snus/cigg då jag blir något lugnare av det. Jag kan tillfälligt fokusera lite mer. Dock slutar inte benen att klia, vilket dom nästan alltd gör, vilket i sin tur leder till att jag konstant skakar på benen. Det är många gånger som föräldrarna gång på gång fått säga till mig och jag måste tänka på att inte göra det. Men så fort fokus försvinner från det drar benen igång igen.

Att spela datorspel eller att kolla på film är inte ens att fundera på. Jag kan koncentrera mig i någon halvtimme, sen börjar jag tänka på vad jag ska laga för mat/att skrivbordet är smutsigt och när jag ska välja spel kryper det i kroppen av beslutsångest och frustration.

USCH! Så alla ADDare, känner ni igen er?