Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Nej, jag säger inte att vi bor för stort. Det är en bisarr vantolkning.
Jag pekar på att vi i snitt har en av det högsta boytorna per person i världen. Och då är det inte total boyta som är problemet. Det är inte så att vi nödvändigtvis behöver bygga mer. Det är något som kanske behövs för länderna i nedre kvartil.

Du får således inget gehör för dina eventuella drömmar om att staten skall plundra folket och bygga ännu mer boyta som en del kan bo subventionerat i.

Det finns officiella mått på trångboddhet i Sverige. Och jag har inte hört att vi skulle ha ett problem med det.

Du och uffe123 ovan kan väl slå er ihop och visa att uffe123 inte klarar en marknadshyra på 2600 i månaden utan måste hyra ut halva bostaden. Jag ser fram emot er redogörelse.

Bostadslösa utan arbete är en fråga för socialen. De kan hysa in dessa på något oattraktivt ställe (med låg hyra), så utnyttjar man mindre attraktiv boyta också. (Behöver inte vara i egna kommunen).

Om man nu är som du skriver inneboende, har andrahandskontrakt så har man bostad. Det är inte så att det behöver byggas mer. Då handlar det mer om att du inte gillar vissa boendeformer.

Med marknadshyra skulle andrahandskontrakt i stort sett försvinna. Så det får du stryka. Korttidskontrakt handlar mest om att man vill kunna säga upp folk som inte sköter sig. Det skulle försvinna om man införde en generell 3 mån uppsägningstid och strök det som gör det hopplöst att säga upp sådana som missköter sig.

Som student boende i studentkorridor har men ett tillfälligt boende. Man åker ut när man inte är studerande längre. Med ditt resonemang skulle studenter boende i studentboende vara bostadsbrist (och därmed leda till att det måste byggas mer bostäder). Du borde själv inse det absurda i det.

Fö bor studenterna på Stanford två och två i varje studentrum. Ser inte varför det inte skulle kunna accepteras i Sverige när det uppenbarligen går för studenter på prestige-universitet i USA.

"Bara för att det är svårt att få plats med elefanten i rummet på badrumsvågen betyder det inte att elefanten är viktlös." (källa)

Där tycker vi olika. Det som är intressant för mig är om det idag går att få tag på vita förstahandskontrakt till hyresrätter i de orter jag funderar på att flytta till. (För er som har svårt att läsa, jag skrev inte "subventionerade hyresrätter"!)

Eftersom jag tjänar bra har jag råd med marknadshyra även i attraktiva områden. Det finns ett bra utbud av hyresrätter att välja på utan kötid i många nordeuropeiska och amerikanska städer => ingen bostadsbrist.

Hur ser det ut i Sverige?




=> bostadsbrist.

Tog man bort hyresregleringen skulle säkert många knutar snabbt lösa upp sig. Jag känner personligen till andra som suttit på både ett och två extra hyreskontrakt "för säkerhets skull". Köerna skulle säkert minska snabbt utan att man faktiskt byggde fler bostäder.

Men där är vi inte idag. Köerna är fortfarande långa => bostadsbrist.


Det får du fråga någon som föreslår en sån lösning på problemet med bostadsbristen. Du verkar blanda ihop mig med någon som säger "bostadsbrist => vi måste bygga subventionerade hyresrätter". Eller ställer du medvetet upp felaktiga halmgubbar att argumentera mot?

Själv tycker jag att vi ska gå mot samma modell som i de flesta andra västländer. Dvs mindre reglering av hyrorna, och smidigare byggregler.

Ovanpå detta kan man lägga bostadsbidrag och andra metoder för att även låginkomsttagare ska få acceptabla boenden. Men sätt som "the projects" i USA och "council housing" i England är inte så lockande.

Härmed lämnar jag denna delen av diskussionen. Jag kan bara konstatera att vi är överens om att det finns långa kötider till HR, detta är ett problem som kan lösas med mindre regleringar, men vi är inte överens om att "långa kötider = bostadsbrist". Varsågod, här får du sista ordet

1) Var hittar du Stockholm i inlägget av uffe123 som jag svarar på? Vänligen redogör för det.
2) Trådens rubrik är "Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist", är det så enligt ditt förmenande så att en flytt till linköping när man fått jobb där inte kunna omfattas av tråden? Vänligen redogör för det.
3) Du presenterar ett citat ovan. Dvs som om någon skrivit det. Kan du visa var det står, eller förklara varför du försöker insinuera att andra skriver sådant som du fantiserar ihop.

Du har uppenbarligen en förmåga till läsförståelse som är i undre kvartil. Och fantiserar ihop vad andra skriver. Jag har tidigare rekommenderat att du har mig på ignore då du inte klarar av den grad av läsförståelse som jag förväntar mig. Vänligen återgå till ignore.

Att det inte bara är en fråga om att priset på hyresrätter ligger under marknadspris.

Nu säger jag inte att en 21-åring som arbetar på café borde ha tillgång till lägenhet mitt inne i stan, men att det inte finns något ordentligt alternativ överhuvudtaget i hela Storstockholm är problematiskt.

Sedan finns det andra problem för oss som är lite äldre än så. Dagis och skola är två klassiker som jag hör om hela tiden från vänner som vill återvända till Sverige. Tydligen får inte ungarna vara på dagis mer än ett visst antal timmar per dag eller vecka, vilket gör att om man hamnar för långt från arbetsplatserna så måste någon gå ner i tid, eller försöka få arbeta hemifrån...

Själv tror jag att BR-systemets utbredning är ett problem som det förvånansvärt ofta bortses från. Om man tittar på andra städer runtom i Europa så är det svårare att hitta lägenhet att köpa precis där man vill bo som passar (till skillnad från t ex i Stockholm), detta beror på att det är så många som hyr ut lägenheter. Man köper en, hyr ut den och använder intäkterna till att minska sin egen boendekostnad. Det ökar utbudet på hyresmarknaden och balanserar bostadsmarknaden något genom att minska trösklarna.

Jag har bott i studentrum både i Sverige och i USA. Måste erkänna att jag faktiskt blev rätt förvånad över att de flesta amerikanska studenter delade rum, lägenhet, eller ett hus. På en del skolor är det till och med ett krav att man måste bo i ett delat studentrum under första året (!) (exempel)

Nidbilden av Sverige i USA är att det är socialistiskt och att folk gärna bor i kollektiv. Men jag tror faktiskt svenskar är mer privata av sig vad gäller boendet. Man vill ha ett eget krypin, de flesta vill inte dela ens en lägenhet med andra, än mindre ett litet studentrum utan avskildhet (typ-exempel). Amerikaner verkar i många fall uppskatta delat boende, det är en social grej.

Detta kanske börjar ändras om vi får marknadshyror. Framförallt kanske unga börjar dela stora lägenheter i centrala storstäderna för att kunna bo billigare och mer centralt. Men jag är inte helt säker på att det blir lika populärt som i USA.

Sen är det skillnad på vad man vill, och vad man har råd med. Om studentrummen i större grad byggs till att bli delade som i USA, samtidigt som enkelrum blir jättedyra så kommer givetvis de flesta att dela rum även i Sverige.

För låginkomsttagare tycker jag inte det är en bra ide med trångbodda betonggetton. Men för studenter kan man ha denna typen av boende utan att få samma problem. Det är väl inte orimligt att det går att bygga osubventionerade enkla korridorslägenheter som man har råd med på studielånet?

Hur kommer du fram till det och hur motsäger det något av det jag skrivit?

Jag har bl.a. tagit upp både bristen på marknadspriser och övriga regleringar som förklaringar på att det inte byggs fler bostäder.

Vi bor inte för stort, men vi bor inte tillräckligt trångt?.. Vid vilken genomsnittlig boyta blir det problematiskt enligt dig?

Jag skrev att 80 000 personer har omedelbart behov av bostad i Stockholm, menar du att 2 600 är marknadshyra i Stockholm, och att det finns bostäder tillgängliga till den hyran?

Det stämmer bara om hyresvärden har rätt att justera hyran (mer än indexering) efter att kontraktet är påskrivet. Är det ett sådant system du vill införa?

Det enda absurda i det här är att du jämför studentbostäder och vanliga bostäder i stället för att vara intellektuellt hederlig i din diskussion. Inte minst för att studenter i svenska städer tvingats bo i tält på grund av bostadsbrist...

Då har det ändrats sedan jag var där, då var det nämligen bara de billigaste boendena som var så. Kan du vara mer specifik och berätta precis när de började tvinga alla på campus att bo två i varje rum?

Du sätter likhetstecken mellan köer till billiga hyresrätter och bostadsbrist. Det du pratar om är då inte generell bostadsbrist utan brist på just hyresrätter under marknadspris.

Precis som du själv säger släpper man inte ifrån sig sådana även om man inte har behov. Därmed kan andra som har behov inte få dessa.

Det är förstås ganska roligt att du skriver det här precis efter att du använt kostnaden för lägenheten i Linköping som svar på ett inlägg som handlade om Stockholm...

Det finns andra sätt än badrumsvåg att mäta vikt. Även elefanters vikt kan vägas.

Kanske är jag petig på formulering här, men jag har inte avslöjat vad jag tycker. Jag pekar på en faktisk omständighet rörande vad som händer när man avlägsnar prisregleringen.

Helt ok att du intresserar dig för det. Problemet är att du benämner något en bostadsbrist när man inte behöver tillföra någon bostad för att det ska upphöra.

Hade du klagat över att det inte fanns tillräckligt med förstahandskontrakt ute på hemnet hade jag inte bett att du skulle förklara hur du mäter bostadsbrist.

Jag tillskriv inte dig något utan ställde en fråga. Det har varit ett stående lösningsförslag i tråden, som upprepats i det oändliga. Så att beröra den är allt annat en halmgubbe. Och bygger staten och hyr ut under dess kostnader (inkl kapitalkostnad) så blir det en subventionering. Och vad jag förstår är nyproduktion med bruksvärdeshyra en minusaffär nuförtiden.

Och du talar envetet om en brist. Och en brist bör man då åtgärda med att öka på tillgången.
Men frågan jag ställde var för att påtala att den "brist" som många ser inte nödvändigtvis löses genom att man bygger fler hyreskaserner.

Själv har jag inte studerat i Sverige, och tycker tvärtom - att det är ganska underligt att studenter vill bo själva... Nu menar jag inte i eget rum, utan i egen lägenhet. För mig är det självklart att man bor i kollektiv när man studerar, helst med folk som studerar samma sak så att man har samma schema och kan hjälpa varandra med studierna. Men hur ska studenter i Sverige komma åt sådant boende? Det lär ju inte vara enkelt att få tag på andrahandskontrakt för studenter, förstahandskontrakt är en direkt omöjlighet...

I inlägg #3565 citerar du mitt svar till uffe123. Är detta detsamma som att du är svarslös.