Jesus var Profet och muslim

1 HERREN talade till Mose. Han sade: 2 "Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk." 3 Och Mose sade till folket: "Låt några av era män beväpna sig till strid. De skall rycka ut mot Midjan och utföra HERRENS hämnd på Midjan. 4 Ettusen man från var och en av Israels alla stammar skall ni sända ut i striden." 5 Då avskiljdes ur Israels ätter ettusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. 6 Dessa sände Mose ut i striden, ettusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga redskapen och larmtrumpeterna i sin hand.

7 De gick i krig mot Midjan, så som HERREN hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 8 Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. 9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. 10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Hären återvänder
13 Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget.

15 Mose sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnor leva? 16 Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot HERREN i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över HERRENS menighet. 17 Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man. 18 Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning. 19 Och ni skall vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. 20 Ni skall rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä."

21 Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: "Detta är den lagstadga som HERREN har befallt Mose: 22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten. 24 På sjunde dagen skall ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret."

När du kommer till någon stad för att strida mot den, skall du först erbjuda den fred. 11 Om den då ger ett fredligt svar och öppnar sina portar för dig, skall allt folket som finns där bli arbetspliktigt under dig och tjäna dig. 12 Men om den inte vill ha fred utan vill föra krig mot dig, skall du belägra den. 13 Och när HERREN, din Gud, ger den i din hand skall du slå alla av mankön där med svärd. 14 Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, ja, allt rov, skall du ha som ditt byte. Du skall njuta av det rov som HERREN, din Gud, har gett dig från dina fiender. 15 Så skall du göra med alla de städer som är mycket långt borta från dig och som inte hör till dessa hednafolks städer.

16 Men i de städer som tillhör dessa folk och som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas få leva. 17 Du skall ge dem till spillo: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som HERREN, din Gud, har befallt dig, 18 för att de inte skall lära er att bedriva alla de vedervärdigheter som de själva har bedrivit till sina gudars ära och så komma er att synda mot HERREN, er Gud.

1 Sedan vek vi av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei. 2 Men HERREN sade till mig: "Var inte rädd för honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon." 3 HERREN, vår Gud, gav också Og, kungen i Basan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva. 4 Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Basan. 5 Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar. 6 Vi gav dem till spillo, liksom vi hade gjort med Sichon, kungen i Hesbon. I varje stad gav vi till spillo alla män, kvinnor och barn, 7 men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning.

16 Du skall förgöra alla de folk som HERREN, din Gud, ger dig. Du skall inte visa dem någon skonsamhet. Och du skall inte tjäna deras gudar, ty det skulle bli en snara för dig.

Så erövrade Josua hela landet, Bergsbygden, Negev, Låglandet och Bergssluttningarna och slog alla kungar där, ingen lät han komma undan. Han gav till spillo allt som andades, så som HERREN, Israels Gud, hade befallt. 41

Mujahid, `Amr bin Shu`ayb, Muhammad bin Ishaq, Qatadah, As-Suddi and `Abdur-Rahman bin Zayd bin Aslam said that the four months mentioned in this Ayah are the four-month grace period mentioned in the earlier Ayah,

﴿فَسِيحُواْ فِى الاٌّرْضِ أَرْبَعَةَ أَشْهُرٍ﴾

(So travel freely for four months throughout the land.) Allah said next,

﴿فَإِذَا انسَلَخَ الأَشْهُرُ الْحُرُمُ﴾

(So when the Sacred Months have passed...), meaning, `Upon the end of the four months during which We prohibited you from fighting the idolators, and which is the grace period We gave them, then fight and kill the idolators wherever you may find them.' Allah's statement next,

﴿فَاقْتُلُواْ الْمُشْرِكِينَ حَيْثُ وَجَدتُّمُوهُمْ﴾

(then fight the Mushrikin wherever you find them), means, on the earth in general, except for the Sacred Area, for Allah said,

﴿وَلاَ تُقَـتِلُوهُمْ عِندَ الْمَسْجِدِ الْحَرَامِ حَتَّى يُقَـتِلُوكُمْ فِيهِ فَإِن قَـتَلُوكُمْ فَاقْتُلُوهُمْ﴾

(And fight not with them at Al-Masjid Al-Haram, unless they fight you there. But if they attack you, then fight them. )﴿2:191﴾ Allah said here,

﴿وَخُذُوهُمْ﴾

(and capture them), executing some and keeping some as prisoners,

﴿وَاحْصُرُوهُمْ وَاقْعُدُواْ لَهُمْ كُلَّ مَرْصَدٍ﴾

(and besiege them, and lie in wait for them in each and every ambush), do not wait until you find them. Rather, seek and besiege them in their areas and forts, gather intelligence about them in the various roads and fairways so that what is made wide looks ever smaller to them. This way, they will have no choice, but to die or embrace Islam,

﴿فَإِن تَابُواْ وَأَقَامُواْ الصَّلَوةَ وَءاتَوُاْ الزَّكَوةَ فَخَلُّواْ سَبِيلَهُمْ إِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ﴾

(But if they repent and perform the Salah, and give the Zakah, then leave their way free. Verily, Allah is Oft-Forgiving, Most Merciful.) Abu Bakr As-Siddiq used this and other honorable Ayat as proof for fighting those who refrained from paying the Zakah. These Ayat allowed fighting people unless, and until, they embrace Islam and implement its rulings and obligations. Allah mentioned the most important aspects of Islam here, including what is less important. Surely, the highest elements of Islam after the Two Testimonials, are the prayer, which is the right of Allah, the Exalted and Ever High, then the Zakah, which benefits the poor and needy. These are the most honorable acts that creatures perform, and this is why Allah often mentions the prayer and Zakah together. In the Two Sahihs, it is recorded that Ibn `Umar said that the Messenger of Allah said,

«أُمِرْتُ أَنْ أُقَاتِلَ النَّاسَ حَتَّى يَشْهَدُوا أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللهُ وَأَنَّ مُحَمَّدًا رَسُولُ اللهِ وَيُقِيمُوا الصَّلَاةَ وَيُؤْتُوا الزَّكَاة»

(I have been commanded to fight the people until they testify that there is no deity worthy of worship except Allah and that Muhammad is the Messenger of Allah, establish the prayer and pay the Zakah.) This honorable Ayah (9:5) was called the Ayah of the Sword, about which Ad-Dahhak bin Muzahim said, "It abrogated every agreement of peace between the Prophet and any idolator, every treaty, and every term.'' Al-`Awfi said that Ibn `Abbas commented: "No idolator had any more treaty or promise of safety ever since Surah Bara'ah was revealed. The four months, in addition to, all peace treaties conducted before Bara'ah was revealed and announced had ended by the tenth of the month of Rabi` Al-Akhir.''

If the person who defames him is a non-Muslim living under a treaty with the Muslim state, then this is a violation of the treaty and he must be executed, but that should be left to the authorities. If a Muslim hears a Christian or anyone else defaming the Prophet (peace and blessings of Allaah be upon him) he has to denounce him in strong terms.