Bostadsbubbla i Sverige?

Gav mig i kasst med att förklara, men sista paragrafen var liksom droppen. Likt någon här innan vill jag gärna veta om det ligger någon diagnos bakom som man ska ha förståelse för. Vad håller du på med liksom? Hur kan du tro att du ska komma undan med att låtsas som att det är någon annan som gör det du själv precis gjorde? Det är ju helt sjukt. Som om du fattar att du är snett ute och försöker byta plats med den du debatterar med utan att någon ska märka något.

Angående att du ideligen tror att allt som inte är övertydligt är brus så förutsätter jag att man förstår väldigt grundläggande saker och kan lägga ihop väldigt grundläggande pussel, ja. Du förutsätter själv exempelvis att folk kan svenska. Om du inte fattar att sparare och investerare ger pengar till eventuella bolånetorskar i sverige så har du viktigare sker att ta itu med än att skriva på flashback. Eventuell diskussion rör hur mycket eller på vilket sätt, inte huruvida påståendet stämmer.

Själv kliar jag mig i huvudet över det här. Det låter ju som om utlåningen till bostäder är hur säkert som helst.


Påstår Gromph att svenskarnas lån till bostäder möjliggörs av deras inlåning???

Gromph förstår att folk har olika preferenser, men är högst fördömande i sättet han slår fast att de vars preferenser inte stämmer överens med hans världsbild måste lida av någon slags ängslighet.

En 40-plussare med tonårsbarn som bor inne i stan måste ju självklart vilja leva som en 20-åring och vara besatt av yta, annars hade han bott i Falun... Eller?

Vad menar du med hur allvarligt? Det kommer med väldigt stor sannolikhet bli 50% så snart de har benat ut detaljerna.

Sannolikheten att de backar från uttalandet om 50% är liten.

Casha in. Finns nog några bolånetorskar som vill ha sin sista fix innan det blir 50%.

Ja men så är det till stor del, fast det är inte bara begränsat till Sverige. Den ökade kreditgivningen svarar mot en ökat pantsättning. Svensson går ju inte till banken och får ett lån på fem miljoner utan att i sin tur sätta något i pant. Svensson pantsätter en fastighet (en villa) samt sin och sin hustrus intjäningsförmåga resten av sina liv.
För att banken ska få låna ut pengar finns också ett krav på kapitaltäckning, det känner alla till i den här tråden och där räcker det som bekant med ett mindre belopp för att täcka utlåning av ett mångfallt större. Det finns väl flera här som har hundratusentals kronor i banksparande eller korta räntefonder som kan användas av banken för att den ska klara kapitaltäckningskravet.

Kreditgivning är kopplad mot en pantsättning, det svåra är ju att bedöma värdet av dessa pantsättningar. Hur mycket är ett kilogram guld värt, vad är en trea på Bondegatan värd, en aktie i Twitter, en halvtids tillsvidareanställning hos Örebro Kommun för att nämna några saker som används som pant för lån år 2014.

Även inflationsjusterat så är det en no-brainer.

När började inlåning från privatpersoner ingå i bankers kapitalbas?

Sant, fel tänkt av mig där. Pengar som du lånar ut (sätter in) till banken är ju en fordran du har på banken och en skuld som banken har till dig på vilken den (ibland) betalar en ränta.

Måste erkänna att jag fick fundera lite här. Min erfarenhet är att banker sydeuropa gärna lånar ut pengar om man samtidigt placerar pengar hos dem. Att ett lån på 100k€ är väldigt enkelt att få igenom om man samtidigt sätter in 10k€ på ett räntekonto hos dem. Vad är strategin bakom det? Min tanke tidigare var att de på så vis enkelt täckte kapitaltäckningskravet men det är ju inget aktieägartillskott jag kommer med och de 10k€ jag sätter in är ju inte vinst för banken heller.

Halmgubben består i att när ett amorteringskrav ned till 50% diskuterats, så drar du upp amorteringskrav till 100%
Behovet av att amortera sjunker så klart med att lånen minskar i förhållande till värdet. Att då som person som verkar vara mot amorteringskrav kräva att folk ska argumentera för att de där sista procenten av lånet ska betalas är typisk halmgubbe.
Det är ungefär som om någon skulle kräva argument för amorteringsfri belåning upp till 100%.

För samhället kan det dock finnas poänger med att hålla ner huspriserna, man skulle kunna tänka sig att ett amorteringskrav ned till 100% är mer prisdämpande än ett till 50%.

Däremot om du inte avsåg att argumentera kring de amorteringskravet på 50% utan någon diskussion någonstans längre tillbaka i de 1000 sidorna som tråden består av så har jag fel.

90-talet skrev jag. Varför klarar du inte av att läsa innantill.
Och för din information är det efter skattereformen.

Det jag pekar på, vilket du inte verkar kunna ta till dig är att man med en ränta på 9% accepterar att öka på sin skuld. Det är alltså motsatsen till att amortera om du inte förstod det.

Din tes om att folk vill minska sin skuld bara räntan är högre har således lite dåligt stöd.

Det är klart att du upplever mig som besvärlig. Jag pekar ju på att verkligheten inte överensstämmer med dina vanföreställningar.
Hade du haft någon vilja/förmåga att anpassa dig efter verkligheten hade vi inte behövt ha den här ordväxlingen.

Låt oss då ta ett konkret exempel.
En kollega som ca 94 hade en skuld på sitt hus som hade minskat i relation till marknadsvärde jämfört med när han köpte huset, beslöt att låna upp till ursprungsnivån och köpa en segelbåt.

Skuldminskningen kan ha varit både via amortering och värdestegring på huset.

Således gjorde han precis tvärtemot dina föreställningar och ökade på skuldnivån till den ursprungliga och konsumerade för det nya lånet.