Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Det är skillnad på CP och särbarn. Skön tråd TS, dina historier var GRYMT roliga .

Jag hade (o)turen av att få gå igenom grundskolan med en kille som var minst sagt speciell, vi skulle kunna kalla honom Kloffe. I och med att jag gick i en skola ute på vischan fanns det inga specialklasser eller liknande, så han gick med alla de andra barnen, till vår förtjusning. Vad jag minns var det dock ingen som var direkt elak mot honom men han var alltid huvudmisstänkt av alla då något udda hänt.

Hur som helst minns jag några incidenter med Kloffe, och kommer troligtvis aldrig glömma dem.

Kloffe hade lite problem med toabesök, och behövde ofta hjälp med att torka sig. Av den anledningen så satt han där med öppen dörr och sket varpå han skrek på den stackars läraren: "FÄÄÄRDII!". Det var inte ovanligt att se Kloffe sitta och skita på morgonen när man kom in i kapprummet, till slut blev man inte ens förvånad längre.

En dag efter rasten var det en stark bajslukt i hela kapprummet, fast Kloffe befann sig inte på toaletten. Vad var det som spred lukten då? Jo, Kloffe hade inte haft tillgång till toaletterna då alla var upptagna vid tillfället han behövde uträtta sina behov, och då hade han helt sonika skitit i ett torkskåp som stod i kapprummet. Nöden har ingen lag, helst inte för särbarn tydligen.

Fanns en kille i min klass som hade diverse störningar och handikapp. Hans föräldrar ville prompt att han skulle gå i en normal skola. Tyvärr så gick det inte så bra som ni kommer få läsa nu. Det är tragiskt hur oförstående man var som barn

Mike kom med taxi till skolan varje morgon och ofta fick han höra hur han hade "limosin med privatchaufför". Han hade också en specialbyggd bänk och en fåtöljliknande stol. Han hade även en skrivmaskin. Vi andra hade såna här gröna bänkar med ett lock på samt hårda och fattiga pinnstolar (80tal).

Detta störde sig några i klassen på och på träslöjden så tillverkade dom "vapen" som skulle användas mot Mike. Det var en liten bräda med två spikar och en gummisnodd som skulle användas som katapult för att skjuta diverse objekt på Mike under lektionerna. Det sköts skruvar och suddgummin så fort vår lärare och Mikes speciallärare inte såg. Till slut fick Mike ett utbrott och kastade sin skrivmaskin i golvet men han fick bara skäll av sin speciallärare för att han kvaddat sin skrivmaskin.

Gick på en mindre skola där det var två "särbarn" som betedde sig som just sär, visst fanns det andra med lite mildare störningar(inkl mig själv ), men dessa två är nog värdiga titeln "särbarn".

Det roliga är att att jag har varit i slagsmål och blivit spottad rakt i ansiktet av båda två.

Ena gick i min klass fram till 4an och av någon anledning fick han för sig att vi var bästa polare, även om jag småmobbade honom lite. Även om det kunde bli lite konflikter på skolan så var han ändå rätt lugn och harmlös. Han brukade rymma hemifrån och då kom hans farmor och letade efter honom med sin rostiga volvo.

Det andra "säret" däremot han var helt galen när han fick sina utbrott, vi kan kalla han "Ponta". En gång när i princip alla killar som gick i 5,6 åkte madrass i en snöhög på skolområdet så var han påväg att få ett utbrott.
Alla utrymde platsen så att Ponta stod själv högst upp på toppen av backen som var tillplattad som en plattform. Jag går helt lugnt upp till toppen för att lunga honom, då han plötsligt svingar iväg en höger mot mitt huvud. Jag duckar och vi båda börjar vifta med armarna med siktet inställt på den andres huvud. Efter kanske 30sec springer en annan kille upp bakifrån och drar bort Ponta, det var då han drog iväg en stor spottloska som träffar mig rakt i ansiktet .

Under tiden jag torkar bort loskan så lyckas Ponta få ett strypgrepp på den andra killen när dom rullar ner från backen. Alla som hittills har varit åskådare rycker då in och övermannar Ponta. Jag kommer då på att jag måste hämnas för loskan och går fram till honom och skickar iväg en "snorgrålla" mot hans ansikte.

Jag går sedan in i på toaletten för att tvätta ansiktet och grina lite för att sedan återvända ut på skolgården och bli beundrad som slagskämpe

Det finns många minnen med dessa "sär" som man ibland kommer att tänka på och skrattar lite för sig själv.

Den bestod av isbergssallad, rårivna morötter och ibland gurka. Som dressing fick man alltsomoftast nöja sig med några skvättar budgetmatolja (när särskolesaliv icke fanns att tillgå) och en gång kring jul fick vi den obeskrivliga mångmiljonärslyxen att få vattnig Rhode Island-sås. Jovisst har man levt lyxlivet!


Nu ska vi inte vara sådana, de har ju, likt sina fränder med klövar, päls, fjädrar etc, inte samma kapacitet att uppföra sig som folk och kräver ibland fysisk övermanning för att besinna sig.

Tillbaka till ämnet! Minns en annan trevlig prick från högstadiet som gick i min parallelklass. Han hade något slags alfabetisk kombination att fästa vid sitt namn och kanoten saknade ett par indianer, men han hade läshuvud och behövde inga assistenter eller mongovredesförebyggande personal. Jag drar mig till minnes att denne Viktor ofta fick prata med skolkuratorn, troligen mest för kontinuerlig återkoppling rörande hans utveckling och för att säkerställa att kromosomernas antal förblev konstant.

Han hade diverse egenheter. Han gillade att smyga på oss andra grabbar när vi spelade fotboll eller bedrev bandyspel som innefattade uppbyggliga mängder våld. Några käftsmällar gör uppkäftiga små glin gott.

När Viktor smög fram bakom ryggen på någon gillade han att börja mjaua vederbörande på ravepartyvolym rakt in i örat, såpass att trumhinnan blev bräcklig som en mödomshinna. När man lomhörd och ilsken vände sig om stod han där och slickade sig på händerna, som något slags rakad, upprättgående och ovanligt ful katt.

Ibland utdelades dressyr i form av slag med bandyklubba eller skott mot överkroppen med sliten skolgårdsfotboll, men lika ofta stod man bara där, konfunderad och äcklad.

Han gillade även att tjata om Linux, som om det vore hans herre och frälsare. Gärna med predikande och lillgammal jargong. "Ja, man kan nog säga att jag allt funnit mycket nöje i datoroperativsystemet Linux!" och dylikt dravel vräkte han ur sig som tolvåring. Jag inget emot Linux som sådant, men hans besatthet var besynnerligt besvärande.

En gång fick han för sig att sätta sig och meditera på fotbollsplanen under pågående match. Då alla fotbollsmatcher mellan högstadieelever, allom bekant, är viktigare än livet självt, väcktes pöbelns helvetiska vrede när han avböjde vänliga erbjudanden om att flytta sitt feta arsle och att dra åt helvete. Viktor blev offer för en lynchmobb, som använde honom som mål för prickskytte. Trots att han fick ta emot slagskott i huvudet vägrade han flytta på sig och satt där, stoiskt som den efterblivna pseudomunk han var.

Han roade sig även med att göra jobbiga ljud på lektionerna - han framstötte läten som förde tankarna till transexuella måsar på Pride för havsfåglar. Lärarna lät honom hållas, då Viktor var en speciell, men flitig elev.

Det var lätt att trigga honom till sjuka utspel, genom att vråla "Wäää, Viktor! Wääääääää!". Han tog detta som något slags komplimang och tackade för gesten med feminina skrik, likt dem man påträffar i japansk porr.

Jag vet inte vad för diagnos han kan tänkas ha haft, men jag skulle tippa på något på denna sidan mitten av Aspergerspektrumet.

När jag gick i gymnasiet fick en utvecklingsstörd individ ett epilepsianfall och pissade ner sig i våran soffa där vi brukade sitta på rasterna.

Fan, hade ni isbergsallat och gurka? Definitivt superlyx variant! Våran bestod av en liten skål rivna morötter, en större skål med riven vitkål, ibland med lingon eller apelsin (mycket mindre skålar då) (vid extra lyxiga tillfällen så serverades "pizzasallad" dvs vitkålen dränktes i matolja, några droppar äppelvinäger och ett blygt förbispring med svartpeppar i miniskal) samt en enorm balja med röda bönor.


Matsalen var ett äventyr om man hade oturen att äta samtidigt som OBSen (särklassen eller som det så vackert hette "observationsklass", där hamna alla som inte gick att ha i vanliga klassrum).

En av dom "trevligare" minnena var tjejen som om hennes "vakt" inte var på sin vakt tömde all sin mat på bordet (inkl mjölken), smetade ihop det och började sleva i sig med nävarna...
En annan drack mjölken direkt ur tetran (vi hade inte sånadär lyxiga automater i grundskolan, det fanns bara i gymnasiets matsal) och drällde hälften på sig själv och golvet.

En av killarna "sorterade" sin mat så när det tex var minestronesoppa så satt han och plockade ut alla grönsaker och pastabitarna och sorterade i högar innan han åt den, 1 bit från varje hög i varje tugga och fanns det inte bitar nog för att få en av varje så vägrade han äta mer utan satte sig och skrek.

Det var en lättnad när man kom upp i gymnasiet för då hade särklassen en egen liten byggnad där dom hade alla lektioner, och bäst av allt, egen matsal.



Rasternas stora skräck var "BollKalle" som tätt som oftast smet från sin skötare och satte kosan mot rasternas många bolllekar där han tog så många bollar han kunde och sprang iväg med dom, sen var det bara att glömma att få igen dom den rasten, om nånsin.

Låt mig berätta om en väldigt speciell kille, vi kallar honom matte..

Matte var en medellång kille, med glasögon och tunt brunt krulligt hår som var ganska mobbad i sin klass av vissa skäl, så han sökte sällskap och kompisar som ar 4 år mindre (då va jag ca 10 bast) och matte 14-15. Matte gillade datorspel, Yu-Gi-Oh, pokémon och leka jage med en vampyrkåpa bak på ryggen, tänk er det, gå i 7/8an och springa runt med vampyrkåpa och jaga minderåriga, matte fick sällan gå ut, han skulle göra sysslor och va helt tvunget att komma hem kl 8a om mamma var snäll.

Han var helt besatt av tarot-kort och trodde innerst inne att han kunde ''Svarta konster'' och tolka meningar i låtsasböcker som bara han kunde läsa, eller att han kunde telepati och tala om för oss att springa efter vi kastat sten på ett getingbo, för vi hade tydligen ''gjort drottningen arg''

Han kom på olika varelser, till mystiska bockar i skogen till små andar, han ägde även en majsorm vid namn ''Sigge'', matte hade tagit efter Sigge med sina ormväsanden (?) som han fick fram ibland, vilket vi i ålder 10 då tyckte var helt jävla rubbat, men matte brydde sig sällan om vad andra tycker, han gick sin egna fantasi värld, han gillade även att prata på engelska ibland. Vi accepterade matte i vårat lilla kompis gäng, eftersom han inte hade någon annan att vara med, det finns så mycket mer att berätta om denna matte som jag inte kommer ihåg idag...

Idag är matte bög och bytt språk till Engelska och har en pojkvän som bor över halva klotet. När jag ser tillbaks på allt så kan jag inget annan än att skratta, denna stackars sjuka pojke.

Håller med. Får hoppas att ingen är lika taskig i vuxenålder. Till deras försvar kan jag säga att barn kan vara riktigt jävla grymma. Man gjorde ju själv idiotsaker som liten. Usch hatar verkligen barn ibland!

Blev jagad av en fruktansvärt aggresiv gingerunge med basebollträ när jag va typ 8 hahahaha

som kossor på vårsläpp ?

minns en kille som va mytoman och en slags "skvallerkärring" som tisslade och tasslade på gymnasiet..

en gång föll han ihop och skyllde på att blixten slagit ner i honom.. men han hade bara ätstörningar och ingen energi i kroppen

Mattias hette han