Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Två människor jag kommer ihåg.

Grundskola 4-6
Den ena var en kille som var speciell, ingen visste något om honom men alla hästar hade han inte hemma. Gick i förstora skor i 5 år och hade aldrig strumpor på sig, spela ingen roll om det var sommar eller vinter. Han var av den större kalibern men det stoppade inte honom från hans favorit grej, springa! Han sprang överallt, i korridoren, i matsalen. Denna historia slutar dock lite tråkigt då han en dag sprang ringar i omklädningsrummet. En klasskamrat var på väg från toan och öppnade dörren precis när den speciella killen sprang förbi och lyckades springa rakt in i handtaget på dörren, armen gick in 3-4 cm rakt in i armen, blödde som fan. Alla vände sig om och var helt knäpptysta, sen sprang han iväg i panik till rektorn.


Högstadiet 7-9
Sen har vi en riktigt tjock och trög flicka. Hon kallades Tsunami (Hon hade gjort bomben i sjön och fick namnet kort därefter)

De flesta gillade och retas med Tsunami då hon såg ut att tycka det var kul och vi älskade det. Det var några killar som brukade ta hennes väska och det hatade hon. Hon började direkt jaga grabbarna i korridoren, sprang för fulla hästar och stannade inte för något. Ibland hade hon till och med högklackat på sig men då tog hon av sig dom och sprang med dom i handen och använde ibland skorna som vapen(tänk dig tomahawk kastyxa)

Det roliga med henne var att hon hade rätt bra mycket pengar och älskade choklad. Så smart som jag var så brukade jag fråga henne om jag skulle hålla fast en av grabbarna i utbyte mot choklad. Ibland behövde jag bara berätta om vad de planerade att göra mot henne och jag fick en hel jävla 200 grams chokladkaka. Det värsta vi gjorde mot henne var att hitta på en pojkvän åt henne.

Hon hade franska med oss och vi var trötta på hon lukta så äckligt och satt och pilla snorbollar och kasta dom runt i klassrummet. Vi gjorde en fejk msn profil och adda henne som vän på msn och börja sakta men säkert flörta med Tsunami. Efter några månader så skulle de träffas och hon var förälskad, eftersom det var omöjligt så kom vi på med ursäkter om att aldrig träffas.

Den typiska stanken som tyder på överproduktion av testo (googla). En kompis kände en sådan kille, klagade alltid på hans svettlukt som stank av kattpiss. Den illaluktande polaren börjde sedan på på gym, blev grymt stor direkt.

Skulle kunna skriva en roman om detta då särbarnen följde mig från mellanstadiet till gymnasiet. Deras klasser hette alltid G i grundskolan, typ så fanns det 9A-E, sen hoppade man över F och sen kom 9G med särisarna.

Nåja. Låt oss börja med en gosse vid namn Thomas. Thomas led av vattenskalle och en lite mildare cp-skada. Han var en hygglig prick men med hygienen var det lite si och så. Hur som helst så var Thomas övertygad om att han var en sjujävla dansare, särskilt steppa var hans favorit. Unga och inte så snälla som jag och mina vänner var på den tiden så hetsade vi honom att steppa så snart vi fick chansen. Thomas steppade gladeligen loss i alla tänkbara miljöer; ICA-butiken, matsalen i skolan osv. Det tragikomiska med Thomas var att hans balanssinne inte var av högsta kvalitet vilket utan pardon alltid ledde till att han kraschade efter en stunds ihärdigt steppande, gärna rasandes in i diverse föremål. Han hade alltid cowboystövlar på sig vilket gav steppandet en extra dimension.

På gymnasiet gick jag i en klass som lyckligtvis hamnat i källaren; bygglinjerna. Givetvis fanns G-gänget där också (kan se framför mig hur det diskuterades i skolledningen om att hålla alla idioter på ett och samma ställe). G-gänget på gymnasiet var alla ganska svårt störda. Det var såna barn som inte bodde hemma hos föräldrarna utan på diverse hem där de i princip övervakades dygnet runt. En sak jag noterade var deras förkärlek för kaffe. Särskilt en ung man som vi kallade blåbärskungen (på grund av hans helt blå läppar) kunde med lätthet tömma en hel termos med kaffe på några sekunder om tillfälle gavs. Att det var kokhett berörde inte blåbärskungen, vilket gjorde att han givetvis kunde skada sig illa. Om hans övervakare inte var med på noterna i matsalen tog vi andra idioter på oss ansvaret att "larma" om blåbärskungen närmade sig kaffetermosarna. Blåbärskungen hade också ett gott öga till oss "byggare" och när de hade rast smet han gärna iväg och kom in till oss och stod med ett stort flin och dreglet rinnande och tittade på när vi svetsade och vad det nu var vi gjorde för stunden. Blåbärskungen hade även en flickvän i G-gänget. Vi kallade henne för gumminacken eftersom hon alltsomoftast helt plötsligt stannade till och böjde nacken bakåt i en klart tvivelaktig vinkel ingen normal människa skulle överleva.

Vårt lilla tillhåll i källardomänerna låg i direkt anslutning till ett skogsområde där G-gänget ofta rastades. Vi hade dörrar ut i direkt anslutning till detta skogsområde och många gick ut där för att röka, dricka kaffe osv. En vacker dag på vårkanten var jag och några andra ute för att ta lite luft, varpå vi noterade att blåbärskungen och gumminacken var i full gång med att knulla i skogen. Eller försöka i vart fall. Oklart om det fullbordades. Instinkterna var starka nog för att få dem att försöka. På den tiden (80-talet) var det kanske inte så särskilt bra och utbildad personal som tog hand om dessa människor och de hann inte sällan hitta på både det ena och det andra.

Minns att när jag var liten så fanns det en utvecklingsstörd unge i lekparken som samlade på 50-öringar, han bytte med glädje bort enkronor och femkronor mot 50-öringar. I efterhand så ångrar jag mig att jag gick med på hans erbjudanden, men som unge så bytte jag gärna 50-öringar mot femmor.

Väntar ivrigt på att få höra en utomståendes beskrivning av mig själv som liten

Det är fördjävligt hur ts beskriver dem som kreatur osv.

On topic. Det fanns en förståndshandikappad tjej som kunde ALLA namn och ansikten i skolkatalogen. Man kunde peka på vem som helst på skolgården så sa hon för- och efternamn

Kanske någon form av autism. Ganska imponerande på ett sätt

Ett par vänner till mig åkte på klassrea till indien 5v, med sig hade dem en 25+ år, lätt förståndshandikappad individ. Vid ett studiebesök på ett kloster besökte han damrummet, fullt medveten om att han inte fick spola ner bajspappret i toaletten. Lösningen blev att han virade in det med toapapper och gick runt med det i klostret.
Det uppdagades när klasskamraterna blev nyfikna, "vad har du där" och han förklarade situationen.

Hade ett annat gäng i högstadiet, bl.a en aspig typ med fiskarmössa och övervikt, som våra ghettokids brukade hälsa på med "ey brushan", han svarade "jag är inte din brorsa" varje gång! Det hade vi roligt åt

1/5

Det märks att du har läst dom gamla trådarna om ex gusten. Ditt inlägg var uselt. Största jävla besvikelsen på någon dag. Hade så sjukt höga förväntningar när jag hittade den här tråden.

Hade en granne som var 3år yngre (vad jag minns) som gillade att slås med pinnar på allt
folk,bilar,djur mm mm och stenar var en favorit med. Hade vi snöbollskrig så hade ha stenar inbakat
i snön.
Han såg normal ut men huvudet ja inga hästar inne. Skrika var en stor hobby kunde höras i hela området när han bråka med sinna syskon och föräldrar. Men dagen kom och han flyttade till en annan ort inte allt för långt bort och tyst och skönt blev det för oss ungar på 80 talet.

Slutet av 90- talet när jag hade bortamatch med hockeylaget, när vi står inför tekning så hör
jag motståndarna sucka nej inte igen. Och hör nån vråla högt och bankande på plexiglaset kollar upp
och börjar garva, det är min kära gammal granne allt är sig likt.
Han forsätter upp på läktaren men en halv hockey klubba och sätter sig tyst och kollar.

Sen börjas det han slår på stolarna skriker för fullt han spottar och fräser.
Dom närmaste sörjande skriket GÅ HEM NU namnet, han skriket tillbaka och går bankandes ut.
Pratade med en motståndare efter och han berättade att det är rätt så vanligt att han kommer in och
kör sitt.

Han håller på nog än idag

Vi hade några suspekta i vår skola men jag tyckte det mest var roande att skåda mongolidernas utträde ur verksamhetens lokaler för dagens morgonpromenad. De gick alltid ut i ett fint led som små barn och för varje en som skåda ljuset utbrast denne "määää oo hah u äää". Det var som att lyssna på en symfoni av bjäk och det var alltid lika fantastiskt. När de gått sin morgonpromenad gick de i ett fint led in igen.

Wow, vad många liknelser du kan! Skrev du ner hela texten först för att sen lägga till dem, eller skrev du "likt en.." och la till roligheter av bara farten? Gillar även hur du byter ut alla ord mot roligare varianter, det ser inte forcerat ut en enda gång!
Uäck.