Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Man kan ju undra vart Helmuts assistent befann sig.
De är orimligt att placera spritt språngande mongolider tillsammans med normalbegåvade. I alla fall när dom är helt psyk och saknar impulskontroll. De är ett hot för omgivningen. Jävla missfoster, bränn Elmut på bål!

Styrbjörn - oj oj finns så mycket att säga men något jag framförallt kommer att tänka på är att han brukade alltid ha de senaste playstation 1 spelen och ett väldigt roligt var ett star wars spel som funkade likadant som tex tekken spelen. fightingspel alltså.

Där hade han en sk. ''specialgubbe'' som ingen annan fick spela för då blev han vansinnig och man skickades hem.
Hans lillebror var också riktigt dampig, båda fula och tjocka som fan.
Vi körde blindbock i deras delade pojkrum och när vi sitter och gömmer oss så hör man ett illvrål från hans lillebror för att styrbjörn nöp honom och förklarar sedan att - ''jag trodde det var en nalle och jag brukar slå dom och sånt när jag mår dåligt'' fy fan alltså..

En annan dag hittade Styrbjörn en slags metallkorg i soprummet på gården och blev som besatt av den.. han satt på den större delen av dagen och vi såg ju en självklar chans att jävlas och försökte ta den.. både jag och polaren åkte på satlöst med stryk den dagen.

Hans lillebror och han hade en våningssäng och vid fotänden stod det en bokhylla.
Lillebrorsan brukar gunga den lite med fötterna och trots varningar från Styrbjörn slutade han aldrig förrän den dagen den välte och böcker, prydnadssaker och diverse skräp föll ner i golvet och mycket av det gick i kras. Då slog Styrbjörn verkligen skiten ur honom.

OOOh ja jag kommer på mer!! haha!
En dag vaknade lillebrosan av att Styrbjörn hade tagit av sig naken, särat upp skinkorna och fisit honom rakt i näsan.. ett jävla liv blev det.

Haha här kommer nog den bästa..
Vi hade varit ett par grabbar på Laserdome, Jag , Styrbjörn , hans lillebror och två tre till.
När man skulle hem därifrån gick man en bit till stationen för att ta bussen.
Bussen står inne och vi alla springer för att hinna med, men Styrbjörn springer sakta som fan och vi skriker kom igen och allt vad det nu var.
Han ropar högt att ''jag bajsar på mig om jag springer snabbare!!!''
Någon av oss svarar rent spontant '' gör det då!!''
- Nej jag får inte det för Mamma säger han .. ahaha jävlar...



Finns mycket mycket mer om denna person men det får vi ta en annan gång.

Jag får för fan ingen luft!

På tal om ItPutsTheLotions berättelse: Vad kan "gayslunga" betyda månne?

Handväska (för män)

ItPutsTheLotion's berättelse påminner mig om en person som gick i samma skola som jag.
Säg att jag gick i 6an så gick han säkert i 1an eller möjligtvis 2an.

Det är säkert omöjligt att någon skulle veta vem han är/var men jag väljer ändå att inte outa hans namn.
Men han kallades alltid med sitt förnamn + prefixet "Snusk". Till exempel "Snusk-Olle" eller "Snusk-Ingvar".
Denne unges beteende liknar mycket ItPutsthelotion's karaktär
------
Utöver denne Snusk-Karaktär kan jag även omnämna ett jävla stolpskott som numera är död. Han begick självmord vad jag vet när han blev i de övre tonåren eller liknande.
Denna herre var också en jäkla stolle.
Var oberäknelig och kunde ge folk smockor till höger och vänster. I matsalen fanns det en liten liten fläck med ketchup i taket. Det var nästan alltid standard att omnämna att det var just detta stolpskott (vars namn jag också undviker att outa) som var ansvarig för.

Jag tror mig även veta att han vid äldre ålder försökte råna ett lokalt bagerit med en soft air-gun. Saken var bara att de precis öppnat och hade en ytterst liten växelkassa tillgänglig.

Ganska tragisk historia, förmodligen svårt hemma eller liknande, vågar inte spekulera i det.

Detta stolpskott hade liksom sina "ups and downs", ibland kunde han säkert vara normal och trevlig men under en period hade vi en form av "snö-bråk" eller "låtsasbråk" på den skolan jag gick. Det gick ut på att man helt enkelt brottades i snön. Det var ganska ok mängder snö så man gjorde sig inte illa om man blev nerknuffad. Allt var ganska på låtsas helt enkelt.
Men givet var ju att det vid några tillfällen skulle gå över gränsen till mer allvar, och det var mer regel än undantag när stolpskottet var med. Han skulle alltid ta i "på riktigt" och göra folk illa.

Jag kan fortfarande minnas hur han såg ut när han fått snö i ansiktet. Han var illröd av den kalla snön, han hade typ snö och vatten på sina (fula) glasögon och hans mössa satt på snedden eller att han höll i den och försökte få ut all snö.
Man såg då i ögonen på han att han var flyförbannad och man gjorde bäst i att undvika fanskapet.

Enligt rykten så hade han även suttit mitt på cykelvägen och sniffat moppebensin ur tanken sen däckat av det.

När jag gick i sjuan så hade jag en flickvän. När jag hängde med min kompis och flickvän samtidigt så gjorde han helikoptern bakom henne ett flertalgånger men det slutade med stryk. Plus att han penetrera buss/bil avgasrör.

Fanns ett dampbarn på mellanstadiet som med jämna mellanrum fick utbrott något så in i helvete, komiskt nog på den enda kompisen han hade att hänga med (sista bron över floden, och den försöker man bränna ner gång på gång?); han sparkade sönder glasrutor när han blev arg och dampade loss deluxe både i datorsalar och bibliotek, så när han var omkring visste man att studiero kunde man räkna med i max 5 min till.

En annan kunde tydligen inte spela bandy eller göra något som liknade sport och/eller lek utan att bli orimligt och irrationellt förbannad när spelet inte gick som han ville, och så klart tar han ut det på någon stackars unge 1-2 år yngre och hälften så stor. Sparka ungen i knävecket och ta ner honom på marken och börja mata är något som står med i hans CV.

En tredje kunde dyka upp till skolan utan att någon visste vad fan hans problem var, för utan förvarning kunde han sticka till skogen för att hämta pinnar och kasta på oss. Liksom... va? Hur ska man ens reagera?

Sen har vi hört rykten om att nåt barn i mellanstadiet nån gång hade satt på en tax, men vet inte om det stämmer eller inte.

Lustigt, vi hade också en som hette något liknande. Han gick fram till slumpmässigt utvalda i matsalen och sa, "Jag ska göra inbrott hos dig ikväll!"

Minns nu att vi hade som alla andra skolor en särklass i mellanstadiet, och det hette inte sär för inget. Vem som helst - och när som helst - kunde få en tjej med Downs syndrom att slicka på knivarna till smörbyttorna, och efter det åt man aldrig mackor med smör där igen.

Samma kille av nån jag skrev om i mitt tidigare inlägg hade för vana på dagis att kasta sniglar och vinbärssnäckor på stenar så att de krossades mot den hårda ytan.

En annan i samma klass som jag kunde inte låta en enda skolvecka passera utan att ha:
1) Slagits (på riktigt. Slagits, fysiskt) med lärare (i plural)
2) Avbrutit minst en lektion p.g.a. våldsamt damperi utan att någon riktigt ens fattat varför
3) Bråkat med någon på skolan, antingen milt eller rent slagsmål, av fullkomligt okända anledningar
4) Skyllt ifrån sig 1), 2) och 3) på alla andra i klassen. Allt var vårat fel; det var oss det var fel på, inte han.
Samma kille spelade fotboll och hade sånt där underbart ADHD-temperament och drog sig inte för att sparka på någon, liggandes på marken, som han blev förbannad på.

Hade i låg och vissa delar av mellanstadiet en riktig bokstavsunge i min klass, vi kan kalla honom för Sebbe.
Sebbe var en grovt överviktig hetsporre, 2 huvuden längre än de flesta andra i sin ålder var han, gick i brottning och fick rejäla utbrott dagligen. Sebbe hade en personlig assistent, men denna assisten var den mest okompetenta jag sett röra sig inom skolväsendet.

Finns så mycket sjuka historier som Sebbe är huvudperson i men det finns ju av naturlig anledning varken tid eller ork för att berätta allihop så jag tar 2 personliga favoriter.

En dag i 3an när vi lekte jaga så fångade jag Sebbe, det skulle jag inte ha gjort.
Sebbe, som ju var rejält överviktig såg genast rött och började jaga mig runt en klätterställning. jag minns att jag klättrade upp för att sebbe inte skulle nå mig, men han greppade tag i min fot i sista sekund och slet ned mig på marken från klätterställningen. Sebbe satte sig sedan på mig, tung och stor var han och en själv var inte mer än en liten parvel. Sebbe fortsatte sedan med att greppa tag i min handled, medans han hade benet över min arm, och helt sonika bröt handen på mig medans han vrålade osammanhängande.

I det här ögonblicket hade hela skolgården uppfattat vad som hände och lärare sprang mot vårat håll.

Då kommer min kusin med en bandyklubba och drar den i huvudet på Sebbe, som fortfarande sitter över mig, och däckar den heffaklumpen med ett slag.

Historien slutar iallafall med att Sebbes föräldrar skyllde på mig och polisanmälde min kusin, förstår ju vart han fick sina gener ifrån iallafall...

Någon vecka senare lekte vi jaga igen vid samma klätterställning, och då utbröt ett vilt slagsmål av oklar anledning mellan Simon och en annan kille i klassen, Markus, som var världens lugnaste unge. Sebbe drar till Markus rätt över näsan och slängde ner honom på backen. han fortsatte sedan med att sätta sig över Markus på samma sätt som han satte sig över mig, men då tog det hus i helvete för den annars så lugna Mackan. Mackan bet tag i det som var närmast, vilket var låret, och tog med sig en rätt hyfsad tugga av Sebbes överviktiga lår.

Båda fick åka till lasarettet, Markus med ett brutet näsben och Sebbe med en bit av sitt lårparti
frånvarande.
Sebbe gillade även att kasta saxar, stolar, bord eller vilket annat tillhygge som nu fanns till hands.

efter dessa två incidenter på kort tid bytte Sebbe till en särskola, och jag har sedan dess inte sett honom, men snacka om att man var livrädd på den tiden när han härjade runt på skolgården.

Åh minns några cp-ungar från min barndom

Den första gick i samma sexårsklass som jag. Han var lång, kraftigt överviktig och allmänt dum i huvudet. Fick ofta utbrott där han skrek vildsint och vid ett flertal tillfällen försökte han lukta fröken i skrevet/rumpan Han var alltid svettig också och hade en fäbless för att trycka upp klent byggda flickor som mig mot väggen och äckla sig. Han slutade dock göra det mot mig när jag en gång på impuls knäade honom mellan benen.

I tvåan började en otroligt jobbig cp-unge i klassen. Har för mig att han hette Kalle. Kalle var i alla fall ett riktigt särbarn som till och med hade personlig assistent då han var fullkomligt sjövild. Den stackars assistenten fick hålla fast honom så gott det gick när han fick sina dagliga utbrott där han skrek, spottade, slogs och sparkade allt som var i närheten. Vid en utflykt i skogen försökte Kalle pissa på en klasskamrat innan hans assistent förhindrade det, men strax därefter rusade han iväg och återvände med några handfullar småsten etc som han kastade på assistenten. Kalle blev slutligen mer eller mindre avstängd från skolan och förflyttades till särskola.

Tredje cp-ungen påträffades i mellanstadiet, han var en aspie vars föräldrar vägrade acceptera fakta och sätta honom i särskola, och hette Jonatan. Om ni föreställer er hur en ultraaspie i 11-årsåldern ser ut så har ni antagligen gissat rätt bra, han var på något sätt väldigt stereotyp. När något inte gick hans väg hade han för vana att sätta sig under ett bord och vägra svara på tilltal. Ibland gallskrek han också. Anyway, en dag i matsalen så serverades en maträtt som han verkligen avskydde. Hans reaktion: Välta de där rullande "hyllorna" med tallrikar/brickor, och hälla ut alla bestick på golvet för att sedan rusa ut.

Undrar vad fan det blev av dessa individer...

Vänta nu, så mitt under Markus och Simons slagsmål kliver Sebbe in och slår ner Markus av ingen anledning? Vilken jävla grej

Var hon snygg?