Citat:
Ursprungligen postat av
IamThat
Hallå min vän!
Känner igen mig i dig, har haft det på liknande sätt fast med andra droger.
Jag har haft/har min långa resa i det vi kallar medvetandet(eller nuet) och insikt i ens varande är det ultimata, det man bör skaffa innan man gör någonting annat - vilket du verkar förstå..
Jag håller med dig, eller snarare tycker jag att det inte spelar någon roll om du ger upp ditt nuvarande tillstånd eller bara låter det vara!
Folk bryr sig sällan när man vill pracka på dom böcker, men jag är väldigt säker på att det här faller dig i smaken;
Jed Mckenna - finns fyra böcker, samtliga som ljudböcker vilket jag rekommenderar mest!
Du förstår!

Boken du länkade har en kompis tipsat mig om och jag har laddat ner den tänkte lyssna på dem när jag har tid och lust. Håller just nu på att läsa Eckhart Tolles "En ny jord" hett tips min vän. Mycket bra bok.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bluebeast72
Sitter i samma båt, fann min frälsare för många år sedan, Vet idag säkert att jag aldrig över denne vän, på gott o ont.
Mest medicinska skäl men oxå en väg till inre ro, tro mig, försökt med allt annat från bergsklättring, hiking i afrika, palmöar o skit, inget kan ersätta den luckan vännen skänker.
Jag har haft både frivilliga o ofrivilliga långa uppehål, längtan var inte mindre en jävla dag, psykiskt..? Säkert, skitsamma, lusten finns där o går aldrig tvätta bort tack o lov.
Oja, det är mary jane jag är vän med.

Jag har fått idén om att extroverta människor tänker för lite och introverta tänker för mycket (grov generalisering) och då är cannabis bra för extroverta för det får dem att tänka efter lite mer likväl som CS är bra för introverta för det får dem att tänka mindre. Jag mår avsevärt mycket bättre när jag dricker tre koppar grönt te om dagen än utan t.ex. men då är jag extremt känslig mot tyngre CS som tjack osv. Koffein är mitt kokain
Citat:
Ursprungligen postat av
LiwedNdDyed
Om det endast är nuet som existerar, om nuet är framtiden. Då är det ju mycket enkelt, du kan bestämma här och nu hur du vill ha din framtid...
… men nu är det ju som så, att nuet förändras, det nuet som existerar nu, existerar inte imorgon och i framtiden. Det kommer hela tiden ett nytt, nu. Då krävs det att du underhåller nuet, då du påverkar framtiden genom att ta beslut i nuet. Du vet inte hur framtiden ser ut, men du kan påverka den genom att leva i nuet och där och då, här och nu, leva på ett vis som lägger grunden och en förutsättning inför hur din framtid skulle kunna se ut.
Grejen är, att du tror inte på drogernas förändring i framtiden, du tror att de kommer att verka och påverka dig precis som de gör i nuet, just nu, i all framtid. Du kunde inte ha mer fel min vän…
...Så fortsätt du att leva i nuet, men förakta inte framtiden…
Ja det stämmer ju bra, jag har faktiskt funderat på vad jag vill göra och universitetsutbildning låter intressant faktiskt. Filosofi hade jag velat fördjupa mig inom. Tror nog att jag kommer göra det i framtiden också!
Jag tror på drogernas förändring i framtiden dock. Jag brukar ha uppehåll ibland och det har fungerat bra. Jag vet att jag har kontroll även om många i tråden verka tro att jag sitter i träsket och är i förnekelse... När jag satt i träsket så skrev jag inte ens på flashback, jag blev en överdrivet ödmjuk tyst figur som grubblade och hade konstant ångest men det kom jag över efter min senaste tripp. Resten är historia.
Citat:
Ursprungligen postat av
LiwedNdDyed
Tror det finns några fler aspekter till att tyngre missbrukare återgår till missbruk, än saknad efter just drogen.
Tror det handlar om utanförskapet, brist på sysselsättning, att man inte förstår hur det funkar i samhället längre, man är inte längre människa med människa. Att det skulle handla om enbart ett sug efter drogen i sig, det tror jag är fel. Det är flykten man vill åt.
TS stora problem, är inte huruvida intaget av droger är stort eller inte. Det handlar om och vad som pågår inuti hans huvud.
Ja i vissa fall, men det finns de som återgår av just tristess också.
Att du målar upp att jag har ett problem finner jag smått underhållande...
Citat:
Ursprungligen postat av
root2ohm
Jag kan väl inte heller säga vart man befinner sig. Tankarna gnager och ger en aldrig ro. Har försökt med både det ena och de andra, även en del hallucinogener. Dock har jag aldrig stött på en drog som gett mig total avkoppling i sinnet för en stund.
Antar att du genom dina trippar blivit fri från ångesten?
Kämpar själv med den, men kan inte se den försvinna och det känns som om jag leker med elden när jag ska angripa min ångest genom psykedelia.
The beauty is in the struggle dock, man får väl vara tacksam för de höga topparna efter de djupa dalarna. Även om de förekommer sällan.
Jag tipsar dig helhjärtat om meditation! Det är det som gjort mest för min del. Jag rekommenderar inte det men för mig så var det en tripp som tog mig ur det värsta. Vill du läsa min tripprapport kan du göra det här:
(FB) Trippen på DPT som förändrade mitt liv
Risken med psykedelia är ju ev att snea men jag tror att om man vet vad man gör och har läst på och har bra set & setting är risken liten. Ett hett tips är att sjunga mantran och meditera under uppgången på hallucinogener och under ruset.
Citat:
Ursprungligen postat av
bongloard
Precis sådär har jag känt hela mitt liv. Har genom psykiatri kommit fram till att det kan bero på ADHD. Hyperaktiva tankar och massor av överanalyseringar får en tillslut att koppla bort huvudet och köra på instinkt och det är inte heller bra. Att påbörja en impulsiv gärning ifrån ångest säger sig självt att det är dömt att gå åt helvetet.
Jag kan definitivt relatera till din känsla om att vara in it for life. Jag har för bara ett halvår sedan varit i den djupaste avgrunden av ångest och var nära att dö två gånger. Har sedan dess hela tiden intalat mig att jag ska genomföra allt, jag ska sköta mig och gå mot ett bättre liv utan droger.
Ändå så cirkulerar mina tankar ofrivilligt kring droger. Analyserar jag mina tankar och beslut efter de skett så kan jag nästan alltid se att det är för att komma ett steg närmre en berusning.
Just nu är jag så trött på allt detta att jag vill ta en drog, en ordentlig drog för att radikalt ändra mitt liv och tankesätt. Jag vill sätta mynningen i munnen och trycka av en redig dos DMT. Känner mig fan fast i något absurt mellanting av liv och död som det är nu
Hade inte tackat nej till medicinskt gräs i Sverige, det hade verkligen löst alla mina problem. Älskar cb i alla former men nästan allt som säljs i sverige gör mig förjävla depprimerad. Testat medicinska strains ett fåtal gånger och det har alltid lett till att mitt humör har varit på topp upp till 3 dagar efter intaget.
Lycka till TS, du behöver definitivt inte känna dig ensam.
När jag började med droger var det mycket okunskap som rådde över mitt bruk. Jag pundade på riktigt och hamnade i fel umgängeskretsar. Det här ledde inte till mycket gott, och knappast upplysning.
Det var under min resa när jag blev fascinerad av filosofi som det började vända. Jag började läsa på och sen fick jag en bra tripp på en hallucinogen som jag tog till vara på och tog avhållsamhet från alla hallucinogener i ett halvår. I slutet av det där halvåret tog jag också mitt första ärliga försök i ett uppehåll från alla droger exkl. kaffe och nikotin. Det gick bra. 1 månad och 20 dagar höll jag ungefär.
Sen blev det röka igen, varje dag. Hamnade tillbaka i missbruket men var mer "ok" med att vara där. Framsteg vill jag påstå. Jag var mer ok med att vara i min sits trots att jag befann mig i en mindre önskvärd situation.
Citatet: "wherever you go, there you are" har hjälpt mig mycket.
Sen hade jag en perfekt dag efter 2 dagar av uppehåll från cannabis och då bestämde jag mig för att trippa igen på DPT, en starkare dos den här gången och med kunskap. Tripprapport har du här:
(FB) Trippen på DPT som förändrade mitt liv
Efter den trippen slutade jag med alla droger inkl kaffe och nikotin och var helt ren i ca en månad sen började jag igen med dissociativa som har faktiskt hjälpt mig en del också i att nå upplysning i samband med att jag läste Eckhart Tolles "Lev livet fullt ut".
En dag så sa det pang, och jag insåg att "jag" och "mig själv" är samma, jag blev upplyst.
Med risk att låta flummigt men såhär testade jag mig med tanken: "Jag kan inte hata mig själv, för att jag är mig själv, då måste påståendet vara falskt". Dvs att t.ex. "jag hatar" är som att sätta en låtsasperson som inte finns bredvid dig som säger till dig att den hatar dig. Jag kan inte tycka något om mig själv om det inte separerar sig ifrån sig själv i form av en tanke.