Citat:
Ursprungligen postat av
zero73
Spindelfrida, med flera här inne, drar självsäkert allt för stora växlar på information ni uppenbart feltolkar med avsikt. Hur kan du helt seriöst påstå att:
1) Påstå att KJ var kär och trånade efter VB?
2) Påstå att KJ skulle känna sig mer misslyckad och deprimerad?
3) Att påstå han ville gifta sig och skaffa hus på landet?...
Ditt oförskämda inlägg förtjänar egentligen inget svar. Det är liksom inte lönt att ödsla tid på personer som så uppenbart saknar människokännedom och som dessutom inte besitter empatisk förmåga, det vill säga medkänsla med andra människor. Att ödsla sin tid på sådana personer är nämligen som att hälla vatten på en gås. Det rinner bara av.
Källa till mitt påstående nummer ett har du i fup. KJ var kär i VB, olyckligt kär.Trånandet är väldigt lätt att uppfatta när man läser sms-konversationerna. Åtminstone för mig som är kvinna. Du är förmodligen en gosse/yngre man med en okänslig attityd som i mina ögon är allt annat än klädsam.
Ur fup, sid 1543:
F2:
Vad…vad…vad
har du för kä…känslor för den här tjejen? Ärligt.
H: Ja, men alltså…jag gillar henne……..
F2: Du gillar henne.
Är det till och med kärlek?
H:
Ja, men det…det…
F2: Du känner det…
H:
Det är alltså…det är…ja, olycklig kärlek. Alltså att veta att man inte kan…att man älskar
nån fast man kommer…kommer ju aldrig kunna bli tillsammans med hon och jag har
…………………. Jag kan…jag är kär i flera personer. Jag…så att de där vissa personerna
som har nått in i mitt hjärta kommer alltid att sitta kvar och sånt.
F2: Så…
H:
Jag ä…jag älskar henne och alla mina andra före detta flickvänner som har dumpat mig
och eller dumpat…ja, att jag har dumpat dem eller…
F2:
De finns kvar i ditt hjärta?
H: Ja.
F2:
Och så är det med den här tjejen också?
H:
Jo.
Mitt påstående nummer två är självklart för en människa med många års erfarenhet från en rad områden som på olika sätt berör brott, kriminalfall och förövare. Den erfarenheten har jag. En djupt deprimerad person som gång på gång utsätts för besvikelser och misslyckanden, känner sig självfallet mer och mer misslyckad och deprimerad för varje motgång. Det ligger i sakens natur. Varje sunt tänkande och empatiska människa förstår det. Men inte du. Kanske hoppar du över små moln och jublar glatt i högan sky när skiten träffar fläkten?
Påstående nummer tre är sant. Vad du tror eller inte är fullständigt egalt.
Jag vet att det är sant. Därmed får du nöja dig.