Citat:
Ursprungligen postat av
Heliga.ansiktet
Här tror jag du har helt fel. Själva premissen här är att grundläggande mänskliga rättigheter för svenskar förväntas respekteras. Detta är ju en på tok för optimistisk förhoppning. Vår ekonomi producerar så pass mycket av ett överskott, så vi kan förmodligen försörja upp till en 40-50 miljoner icke-vita, och garantera dem en dräglig levnadsnivå (d.v.s. i relation till vad de själva kan skapa) -- förutsatt att svenskarnas förvandlas till slavar och beskattas upp till 100%.
Är det orealistiskt? Foliehattsnack? Reinfeldt har ju själv deklarerat att det är så framtiden ska se ut. De etniska svenskarnas ska jobba, svartskallarna ska slappa och röka gräs. Den dag den sista svensken har dukat under i saltgruvan, eller hybridiserat bort sin kreativitet, den dagen kommer flyktingströmmarna möjligen vända. Men vad spelar det för roll då? Då är ju alla döda....
Nej, premissen är att svenskar är vanliga människor, trots allt. Att den unikt svenska oförmågan att se den egna gruppen och dess legitima anspråk beror på historiska och samhälleliga tillfälligheter. Att dessa egenheter är illusoriska och övergående.
Att de inte är genetiskt betingade visar ju Svenska Folkpartiet i Finland, som politiskt samlar just den svensketniska gruppen som uppenbarligen känner en intressegemenskap och har en självmedvetenhet i kontrasten med den finska majoritetsbefolkningen.
I det tills helt nyligen unikt homogena, fredliga och världsförbättrande Sverige dröjer sig en
bild av svenskhetens universalitet kvar från den tiden då "alla" faktiskt var svenskar i Sverige. Att denna illusion och läpparnas bekännelse inte stämmer visar verkligheten - både invandrare och svenskar vet vem som in- och exkluderas ur respektive tillhörighet.
Detta är organiskt, det är en allmänmänsklig erfarenhet att mångetniska stater inte automatiskt eller vanligen innebär folkens utsuddande - tvärtom satte Jugoslavien, Sovjetunionen, Tsarryssland och det Osmanska riket etnicitet och nationalitet i fokus.
Åtminstone i ofärdstider. När ett mångkulturellt imperium expanderar och genererar överflöd så kan visst det samexistens och synergieffekter vara verkliga. T ex sågs ju arabernas inledningsvis lätta och toleranta styre som en befrielse av människor i det hårt reglerade och beskattade Bysans. Liksom Pax Romana var Pax Arabica beroende på att allt fungerade väl.
När en stat möter problem vaknar dock behovet av uppbackning och sammanhållning inom klanen/folket/nationen/etniciteten. Att tro att svenskar kommer fungera annorlunda är, trots indoktrineringen, enligt mig märkligt.
Både Jugoslavien och Sovjetunionen försökte ju i många decennier skapa en ny gemenam lojalitet och patriotism - och det fungerade tills ekonomin satte stopp. Då återuppstod nationerna självklart och naturligt som samlingspunkt. Och den svenska folkgruppen kommer länge än vara den viktigaste maktbasen i Sverige.
Jag vill signalera till Sverigevänner att situationen inte är hopplös och till PK-iterna att
resistance is futile - och att det fortfarande går alldeles utmärkt att politiskt vända utvecklingen samtidigt som man sparar pengar i ansträngda budgetar.
Ta t ex ett självständigt, starkt Kurdistan - är inte det rimligt att många självidentifierande kurder vill återvända dit? Kanske också moraliskt
bör återvända om de inte lyckas bidra till samhället i Sverige - man har ju en tacksamhetsskuld att inte ligga svenskarna till last, eller hur?
Och bad inte självaste den somaliska ambassadören i fjol sina landsmän att återvända, nu när läget blivit mycket bättre? Visar inte de 1000 strandsatta "flyktingarna" på semester att det finns en hemlängtan - bara man inte hålls fjättrad av bidragsberoendet i Sverige?
Och återigen - det är inte SD som ska implementera denna goda politik, partiets uppgift är bara att växa så snabbt som möjligt för att tillsammans med ekonomiska realiteter tubba övriga partiers skönandar att
återigen bli världsledande.
Här finns möjligheten att visa en beundrande och häpen värld hur lösa problemen Europa står inför, fastän med fördröjning jämfört med Sverige - allt möts bäst med en proaktiv och människovänlig
möjlighetsåtervandring, eller en
arbetslinje - i Afrika. Att lösningen är
fler goda grannar i form av trygga folkhem, både i och utanför Europa - inte färre.