Radio Svegot

Ursäkta, men jag förstår inte. Skulle du kunna omformulera dig?


Falsk dikotomi och felaktig analys. Historiskt har människor haft det rätt så jävligt i tider av svält, sjukdom, när man saknat teknologi och vägrat anpassa eller förnya sig. Inte nödvändigtvis för att man saknat välfärdsstat. Dessutom skapar välfärdsstaten fattiga och kräver evig tillväxt för att kunna finansiera sig själv.


Staten kan inte skapa kultur och socialistiska åtgärder leder inte till att klasskillnader minskar per se, snarare att de övre klasserna lämnar landet. Att människor skulle svälta utan välfärdsstaten är återigen falsk dikotomi.


Förövrigt har jag inte förespråkat SOG-myten varför jag inte förstår varför du blandar in den? Jag förespråkar egenansvar och påstår att såssarna lurat av folket det.

Att man minskar folkets beroende mot staten, genom att försöka skapa en kultur där folket - inte staten - står för det mesta av hjälpandet. Om man lyckas, så kan alla former av bidrag från staten avvecklas på sikt. Det troliga är dock att man kan minska det mycket rejält men kanske inte helt.

Gällande planekonomi så tenderar det att vara ett vinnande koncept att införa i kristider, för att sedan avveckla i lugnare tider. Det är i varje fall beprövat och mycket vanligt. Det kan hända att det kan finnas skäl att omvärdera det.

Hur som helst så måste nationalismen av idag vara social, inte borgerlig, för att vinna väljarna om inte annat. Blir den sosse-socialistisk så kommer den dock misslyckas också, eftersom sosse-stilen är att trycka ner och krossa de som är intelligenta och kan leda väl, och sakna respekt för dem. Sådan får den aldrig bli. På motsvarande sätt är vår stora skillnad mot de borgerliga, att emedan vi tillåter avancemang i samhället, så bör det krävas av den enskilt framgångsrike, att han har empati för folket för att tillåtas avancera.

Därför att lönerna skulle sjunka något enormt. Även skyddsnätet för dem utan jobb skulle försvinna. Klart många skulle få det sämre.
Industrialiseringen har varit ett naturligt steg i utvecklingen. Det primitiva jordbrukssamhället är förbi för gott. Jag kan förstå att det finns en sorts romantik kring den eran med självägande bönder och byagemenskap men utvecklingen har liksom gått framåt och den tiden kommer inte tillbaka.
Om skolan, alla tidningar och alla tv-kanaler du sett under hela ditt liv hade sagt att lejonet är ett jättesnällt djur som kommer att göra massor av nytta åt oss om vi släpper in det så hade jag förstått att människor trodde att lejonet var ett sånt djur, och jag hade förstått att de släppte in det. Jag lägger fortfarande ansvaret på de som ljuger framför de som blir bedragna.
De flesta människor har i alla tider kunnat se till så de överlever. Det klarar de idag också och tack vare välfärdssamhället har också många kunna utveckla talanger vid sidan av jakten på föda och tak över huvudet. Sverige är t.ex. världsledande inom musikexporten, något jag tror man till viss del kan tacka välfärdssamhället för.

Socialdemokratin har i mångt och mycket slutat vara socialdemokrati och mer och mer blivit liberalism efter att den blev kapad av judarna dock.
Socialdemokratin "sköter" ingens liv. Tvärtom så skapar socialdemokrati möjlighet för många fler än vad som annars varit fallet att faktiskt sköta sina egna liv och utveckla sina talanger. Sverige är det landet i hela världen där individualiteten och friheten tillmäts störst betydelse. Det beror på att vi tillåts vara fria tack vare grundskyddet i välfärdssamhället.

Intresset brukar sjunka drastiskt efter typ två meningar i något av de tegelstensinlägg med samma gamla malande liberalerna alltid skriver.

Ja, och en viktig del av detta är att misstänkliggöra organiska band mellan människor och stärka artificiella band mellan individer och staten vilket leder till en atomisering. Folkrörelsen har blivit en omänsklig byråkrati. Ett uppenbart samband som blandas bort med etiketter. "Liberalism är ju frihet, ju!"

Det var ingen jävla dikotomi utan en liknelse för att förklara varför det är rätt så efterblivet att resonera i termer av "förut överlevde folk utan det här och det här, därför får vi inte göra så här nu".
En del av definitionen av kultur är att kultur är "socialt överförda levnadsmönster" och det är klart att en stat kan påverka sådant. Och återigen var det inte en dikotomi, det med svält var ett extremt exempel. Den generella principen att väldigt fattiga människor inte känner gemenskap med extremt rika människor är dock sann helt oavsett.
För att jag känner att den är en del av en reaktionär, nationalliberal strömning som börjat breda ut sig alltmer den senaste tiden.

Därav din redan konstaterade djupa okunnighet. En trots allt rationell person och duktig skribent som du ska ju inte sitta och sprida myter från kommunistfacken om minimilöner och hävda att det judesocialistiska USA är en frimarknadsekonomi. Det ser illa ut helt enkelt.

Ditt första stycke håller jag helt med om. Resten låter jag vara osagt, har inte hunnit reflektera klart över det än.

Varför? Jag har svårt att tro att svenska löner som så skulle sjunka något enormt. Däremot skulle nog lönegapen öka vilket bara är bra eftersom högutbildade idag går back i jämförelse med många i mindre kvalificerade yrken varför ingen tjänar på att utbilda sig, och de riktigt driftiga drar utomlands. Samtidigt skulle en minskning av skattetrycket göra företag mer anställningsbenägna eftersom företagets utgifter skulle minska (man kan grovt räknat säga att företag måste betala din dubbla bruttolön för dig varje månad).


Nej, den tiden kommer inte tillbaka och dit vill jag inte heller. Men vi förlorade otroligt mycket rent kulturellt på industrialiseringen som är av största vikt att få tillbaka. Men den gemenskapen kan inte staten trycka på oss, den måste komma inifrån.


Jag säger inte att de saknar skuld, jag säger att du alltid är ytterst ansvarig för dina egna handlingar.


Ja, finansierar andra ens uppehälle är det ju klart att man kan ägna sig åt lyxliv. Men välfärdssamhället är inte bara något nytt, vi är också väldigt extrema i vår tillämpning här uppe. Trots det har vi alltid haft exempelvis musik, och det produceras även mycket av den varan i andra, mindre såssiga länder. Tvärtom vill jag också fråga hur mycket av det som produceras idag som kommer att vara ens 100 år.


Liberalism? Med vårt skattetryck?


Jag kan inte hålla med om den analysen. Vi har väldigt lite av både frihet och individualism i vårt land.

Om det inte är en dikotomi så blir det ju än absurdare. Liknelse, som säger vad? Hur är den relevant för mitt argument? Det är inte det minsta efterblivet att dra kunskap av sin historia, det måste du ju hålla med om? Eller gäller det bara saker du själv anser vara rätt och riktigt? Nej, historielöshet är framtiden, för till skillnad från alla som tidigare levat vet vi inte bara målet för mänskligheten, utan även vägen dit! Går det åt helvete är det sabotörernas/kontrarevolutionärernas/borgarbrackornas/judarnas fel.

Men visst, jag kan väl säga något liknande om du vill debattera på det viset. Socialistiska länder har alltid drabbats av delar av följande: Folkmord, massmord, krig, svält och annat elände. Därför är socialism i all form ett gissel, en plåga vi måste utrota. För visst har vi överlevt med välfärdssamhället, men visst har vår livskvalitet gått ner när vi nu inte längre kan finansiera den? Men det blir ju inte mycket till diskussion, eller hur?


Ja, staten kan påverka. Men jag har svårt att se den påverkan som positiv.

Du har helt rätt att människor som svälter inte kan känna gemenskap med de feta, men precis som tidigare är det inte relevant om du inte försöker måla upp en falsk dikotomi. För, hör och häpna, folk som inte spelar schack har svårt att relatera till schacknördar. Nej, ditt påstående om svältande och feta blir enbart relevant om du kan påvisa att bristen på välfärdsstat leder till svält och feta.


Ok. Då antecknar intresseklubben.

Du skrev att folk överlevde utan stat/socialism tidigare. Det är på sätt och vis sant men ett riktigt irrelevant konstaterande och inte direkt någon djup historisk visdom som du hävdar. En liknelse är att vi också klarat oss utan el tidigare, men det innebär inte att vi behöver vara emot elektricitet idag lika lite som vi behöver vara emot socialism bara för att folk tidigare klarat sig utan det. Liknelserna visar alltså mest på hur efterblivet ditt resonemang var, kanske därför du blir grinig och försöker blanda bort korten genom att yra om falsk dikotomi?

Det är väl inte helt oproblematiskt det här med "informationssamhälle", men rent generellt är det nog ändå viktigt och en fördel idag och i framtiden att ha en väldigt högutbildad och intelligent befolkning och riktigt fattiga människor har svårt att plugga och arbeta sig upp till sin maxpotential utan hjälp på vägen av en stat som arbetar i folkets intresse.
Det är bara de där mytomspunna fria, självständiga och rationella människorna som kan påverka saker positivt?

I vilket fall har du erkänt att du hade fel eftersom ditt ursprungliga och felaktiga påstående var att staten inte kan skapa kultur. Som baggebo1 var inne på verkar det relativt socialistiska Sverige vara väldigt bra på att ta fram kultur när det gäller musik (nu är ju inte alltid musiken någon vidare bra kultur och till viss del beror vår kulturella styrka såklart på folkets säregenheter, men det är rätt så uppenbart att Sverige producerar kvantitativt mycket musik per invånare mycket på grund av att folk kan lägga mycket tid på sina intressen istället för att sitta och slava åt t.ex. kapitalistiska klädföretag tolv timmar per dag i utbyte mot en pisslön som man aldrig kan köpa en bra gitarr för).

Även rent historiskt så har ju kulturskapare och genier varit beroende av stater/mäktiga personer som inte var kapitalister/affärsmän.
Nej, det var en generellt hållbar liknelse som tog upp ett extremt exempel. Men som jag precis förklarade, och du misslyckades med att förstå, så gäller detta även i mindre extrema och mer relevanta fall. Ju mer ekonomiskt ojämlikt ett samhälle är, desto mindre gemenskap blir det mellan fattiga och rika individer i samhället. Nu ska man såklart inte vara kommunistisk här och dra det hela för långt, men man ska heller inte vara judekapitalistisk och tolerera vad som helst åt andra hållet.