Citat:
Ursprungligen postat av
bernad_law
Nå, Hague har under längre tid ansetts som ett dåligt kort för Cameron, och med ett år kvar till valet så är det inte förvånande att han får gå. Detta handlar nog mer om att dels få in yngre förmågor, dels om att få en Euroskeptiker på utrikesposten.
Ja, det där med utrikesministrar är ett bekymmer, och det denna tråd har avslöjat främst, är att Sverige inte har utrikespolitik eller en genuin politisk tillhörighet i världsamfundet. Den hävdvunna neutraliteten har pladdrats bort med konstiga allianser och möten där man framförde sina dolda agendor/politik om allt möjligt, för kortsiktiga intressen utan att beakta vår gemensamma säkerhet.
Det är en utrikespolitik som visar på brist på impulskontroll, eller långsiktighet, där man agerar enligt ett impulsivt ego. Saker brukar lösa sig, när man har med snälla svenskar att göra, som aldrig vågar säga ifrån. Omgivningen har gått på myten som uppstått, att de mött en överlägsen intelligens som de gör bäst i att beundra och lyda.
Men sanningen är att vi står utan försvar eller allinser i världssamfundet, och avsagt oss neutraliteten som de facto fungerat tidigare under krigen i Europa. Men inget konkret har ersatt det som vi förlorat. Ingen vet i dag vad svensk politik är och hur vi kommer förhålla oss i en osäker värld i framtiden, eller om vi kommer få gratis skydd av andra.
Assange är från svensk sida ytterligare en idiotisk sak man hittar på när man ska ersätta viktiga principer med nonsens. Oturen var att Assange inte hade våldtagit någon och därför blev det fiasko och pannkaka av den "geniala" utrikespolitiska "tanken" att lösa värlsproblem från svensk sida, eller bidraga med något av värde, typ Assange!
Men tanken var väl att lösa två problem samtidigt. Det har visat sig att man kan räkna med svensk press när det gäller, från den löjliga pressetiken, till andra påhitt som sätter stopp för det fria ordet. Det som lockade Assange till Sverige är en paradlagstiftning likt en paradhanduk i köket som döljer de skitiga handdukarna. Svenskarna vet var gränsen för yttrandefrihet går, i förhållande till en tryckfrihetsförordning som man stolt kan visa upp. Assange förstod inte de dubbla budskap vi som bor här måste lära oss.
Svensk utrikespolitik fick smaka på svenskt rättsväsende och dess aktörer när rättsrötan är som värst. Men som man sår får man skörda!
Chansen man hade att vara handlingskraftig och smart och förhandla om Assanges frihet för egen vinning internationellt, gick åt helvete för att man under lång tid tolererat ett rättsväsende där legaliteten och objektiviteten lyser med sin frånvaro. Nu gick det inte att sopa igen spåren med fejkad bevisning inför världssamfundet. Och kalla saken fri bevisvärdering. Eller luta sig på trovärdighets argumentation som ersätter bevis.
Man utgick från regeringen igen, att Sverige har ett fungerande rättsväsende och att Assange var skyldig. En aningslös presumtion!
Assange var på fel plats vid fel tillfälle, när man tyckte att Assange kunde lösa fler svenska problem, och det var den idiotiska tilltron till svenskt rättsväsende som gjorde denna sak till att bli en internationell affär. Den tysta diplomatin bygger på svenskens likgiltighet inför utrikespolitiken, och allt som inte har med plånboksfrågor att göra. Och en tilltro till rättsväsendet tills de drabbas själva.
Nu visade det sig att Assange är intelligent och inte särskilt lydig eller förutsägbar. Det är en ren njutning att han avslöjar hur det intrigeras inom svenskt rättsväsende! Assangesaken visar att det är ett normalt förfarande att flera aktörer inom rättsväsendet möts och gör upp rättsprocesser på förhand och ger sken av att det var en legal hantering. För de vet hur en dom ska skrivas för att täcka över skiten.
Nu blir det intressant på onsdag att betrakta vad som kommer hända och hur se löser situationen för att rädda ansiktet på de okunniga politiker vi har som gick på samma mina som domstolar tidigare gjort när folk typ Qvickgänget, är i farten och härjar inom rättsväsendet med ogrundade processer.