Citat:
Ursprungligen postat av
Sereena
Problemet är ju att för att man ska kunna införa denna "positiva rättighet" så måste man samtidigt införa ett negativt tvång som bryter mot dom mänskliga rättigheterna (dvs tvinga en kvinna att vara tillsammans med en man mot sin vilja).
För att inte nämna att TS formulering är "kärlekspartner" och hur ska man tvinga nån att bli kär i denna "ensamma snälla[*] kille"?
* Detta är oftast synonymt med socialt efterbliven gnällfitta med snedvriden självbild och en tro att dom minsann har rätt till/förtjänar ditten och datten.
Nu är det ju iofs inte så TS tänkt sig detta egentligen, exakt hur är jag inte säker. Men typ att man hittar en partner var och inte ligger runt.
Vidare så är det ju massor av positiva rättigheter medborgare har i Sverige som innebär ett tvång att andra ska uppfylla dessa positiva rättigheter.
Finns ju lite intressanta artiklar i FNs deklaration av de mänskliga rättigheterna som skulle kunna rättfärdiga att staten på något sätt lägger sig i befolkningens partnerskapsstrukturer:
Citat:
Artikel 22
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.
"Rättigheter som krävs för utveckling av hans eller hennes personlighet ska förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete."
Man kan ju hävda att partnerskap och familj kan vara en viktig och avgörande del i en persons utveckling. Visst skulle staten då kunna verka för att främja sunda relationer mellan individer? Inte genom tvång men med incitament.
Argumenterar inte för detta men genom att det redan finns positiva rättigheter och att folk tror så mycket på detta så är det en "slippery slope".