Har alla rätt till en kärlekspartner?

Problemet är ju att för att man ska kunna införa denna "positiva rättighet" så måste man samtidigt införa ett negativt tvång som bryter mot dom mänskliga rättigheterna (dvs tvinga en kvinna att vara tillsammans med en man mot sin vilja).

För att inte nämna att TS formulering är "kärlekspartner" och hur ska man tvinga nån att bli kär i denna "ensamma snälla[*] kille"?



* Detta är oftast synonymt med socialt efterbliven gnällfitta med snedvriden självbild och en tro att dom minsann har rätt till/förtjänar ditten och datten.

Jag förutsätter att kärlekspartner innebär att parterna älskar varandra, fast det kanske inte är det som menas i trådstarten utan mera någon form av tilldelning av någon att ha sex med?

För att enkelt besvara trådtiteln så nej, ingen har någon som helst rätt till psykisk eller fysisk närhet. Räknar nu givetvis inte med barn.

Giftermålet i sig självt är en social regel som sprider ut kvinnor i ett större samhälle så att fler män får chans att ligga. I gengäld får kvinnorna sin försörjning garanterad. Detta är alltså förenklat den funktion som giftermålet haft historiskt i olika samhällen.

Nu för tiden fungerar ekonomin - på grund av de teknologiska möjligheter vi har till förfogande - annorlunda, vilket innebär att kvinnor kan försörja sig själva. Resultatet är att de inte längre behöver underkasta sig regeln. Och då gör de inte det heller, utan återfaller till stenålderstänket att bara ligga med stammens ledande figurer.

Allt annat som verkar vara inblandat, allt från en medeltidsmänniskas till synes religiöst drivna syn på en ogift kvinna till den moderna radikalfeminismen, alltihop, är bara omvärderingar som människor gjort när de känner att de måste passa in sitt värdegrundssystem med verkligheten. Men det är inte dessa värdegrunder som skapar verkligheten.
Verkligheten skapas av verkliga saker, det är en enorm egoism att tro något annat.

Nu är det ju iofs inte så TS tänkt sig detta egentligen, exakt hur är jag inte säker. Men typ att man hittar en partner var och inte ligger runt.

Vidare så är det ju massor av positiva rättigheter medborgare har i Sverige som innebär ett tvång att andra ska uppfylla dessa positiva rättigheter.

Finns ju lite intressanta artiklar i FNs deklaration av de mänskliga rättigheterna som skulle kunna rättfärdiga att staten på något sätt lägger sig i befolkningens partnerskapsstrukturer:


"Rättigheter som krävs för utveckling av hans eller hennes personlighet ska förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete."

Man kan ju hävda att partnerskap och familj kan vara en viktig och avgörande del i en persons utveckling. Visst skulle staten då kunna verka för att främja sunda relationer mellan individer? Inte genom tvång men med incitament.

Argumenterar inte för detta men genom att det redan finns positiva rättigheter och att folk tror så mycket på detta så är det en "slippery slope".

Jag har full förståelse för din åsikt (det är även så jag tolkar det rent praktiskt), men som ett rent moraliskt argument duger det inte.

Men om man utvecklar din tolkning skulle det betyda att så länge som alla hade en skyldighet att erbjuda socialt umgänge och sex efter den aktuella personens behov (som t.ex homo- eller heterosexuell läggning) så skulle det vara ok. Sedan kan det givetvis utgå en ersättning för detta för de som gör jobbet, på samma sätt som vi har personliga assistenter för individer som på grund av olika fysiska eller mentala handikapp inte kan ta hand om sig själva.

Men kanske den praktiska frågan är mer intressant än den teoretiska. Dvs hur skulle reformerna se ut som skulle möjliggöra tidig familjebildning för flertalet av Sveriges befolkning. Det kan handla både om att jobba med attityden, t.ex. att skola och idrottsföreningar målar upp kärnfamiljen som ideal. Men även ekonomiska reformer, starkare stöd till kärnfamiljen etc. Detta får visare män och kvinnor än mig kolla på.

Till alla. På vilket sätt skulle kvinnor missgynnas? De tjänar väl också på att deras män är trogna? Jag har förespråkat monogami, inget tvång att bilda par med någon.



Varför skulle t.ex. du bli missnöjd om det jag förespråkar blev verklighet? Begränsningarna är ju lika för alla. Är det så smärtsamt att man sätter käppar i hjulen för din hypergami?

Då har jag missuppfattat. Kanske beroende på att det skrevs nåt om att männen komma överens och dela upp kvinnorna eller nåt liknande. Tycker inte det känns som det skulle gynna båda parter om man ser till det.




Om det inte är ett tvång att bilda par med någon så skulle jag inte bli missnöjd. Lider inte av hypergami. Lider av envishet och svårigheter att kompromissa och vill inte bilda par med någon.

Allt det här handlar om avvägningar mellan värdet av olika rättigheter. Vissa rättigheter har större tyngd, som t.ex. överlevnad. Utöver det beror avvägningen på hur stor inverkan en handling har på övriga individer.

I dina exempel är A knappast ensam om att ge mat och husrum till B. Man inkräktar således relativt lite på A, mot att B får den avsevärda fördelen överlevnad. Däremot är det t.ex. inte förväntat att A offrar ett organ för att ge till B.

Exemplet med sex handlar till viss del om att det inte går att fördela det på många individer, utan A drabbas av en stor uppoffring för en relativt liten förmån för B.

Folk här blir upprörda när dagens moderna normer ifrågasätts. Det du pratar om förekommer redan i viss grad på landsbygden där kvinnor sålika får nöja sig med det utbud som finns.

Dock finns där problemet med ett stort manligt överskott (diskuterades i Almedalen igår). Det är märkligt att denna fråga kan diskuteras på en seriös nivå av politiker men inte på FB.

Många skribenter som jag haft respekt för visar här prov på en rätt svag läsförståelse.

Jag vet inte om jag håller med om allt men förespråkar själv monogami och drömmen har alltid varit att träffa någon som också vill nöja sig med en partner.

Till de med lässvårigheter, TS förespråkar inte tvång utan det är ett tankeexperiment om ifall en förändring av samhällets normer och värderingar mot en konservativare inställning kring relationer och sex inte skulle kunna vara positivt för samhället.

Jag förstår inte varför man blir upprörd av det. Istället för att slänga med ord som kvinnohat, tvång m.m. så borde det rimliga vara att man påvisar eventuella samhällsvinster med den frigjorda sexualiteten.

Jag håller med till en viss gräns av det TS skriver men jag ser det såhär ur min perspektiv.

I dagens samhälle där för många ur dom båda könen ser och kräver att deras partner ska vara helt perfekt där dom ska ha hög status jobb, se ut som nån sorts übermenschen och det får absolut inte under några omständigheter finnas brister med deras partner vad det nu kan vara. Det kan vara hur dom bor, sociala liv, jobb, utseende med mera. Går åt bägge hållen men kvinnor är väldigt lite överpresterande i detta fall, I alla fall dom tjejer jag har iakttagit genom åren där man har hört vilka krav dom ställer på sin framtida partner och i vissa fall har det vara helt verklighetsfrämmande krav dom har haft i bland. Självklart finns det män som har absurda krav men generellt bortser dom från det om tjejen är en väldigt fin människa i övrigt.

Varför blev det så här att folk har stora krav som sina partners? Vad jag tror så är det på grund av samhällsidealen som folk får nerkörda i halsen från filmer, tv, mode, musik och all annan underhållning som finns där ute. Där dom utmålar att man måste vara till 100% perfekt för att leva ett lyckligt liv och att brister är nånting som är jävligt negativt! Jag tror inte denna hets över att ha en fläktfri partner är biologiskt utan av dagens samhällsnorm som stället absurda krav i dag.

Jag själv är ju en kille med mina positiva och negativa sidor och brister för jag är bara en människa i slutändan och ingen är perfekt, Betyder det att jag ska bli bortsorterad för att folk vill alltid ha något bättre? Självklart kan man ju inte tvinga folk att bli kära och få känslor för nån dom inte känner ett skit för. Men det är lite för mycket i dag att folk ratar en person helt och hållet bara för personen i fråga har några brister i sig, Om det gäller utseende, klädstil, jobb,bostad med mera låter jag vara osagt för det beror från person till person.

Min poäng är att ge varje människa en chans om det klickar och känslor skapas mellan varandra, Rata inte nån bara på grund av en strunt anledning. Sen om människan är ett psykfall är ju en helt annan historia.

Ur ett evolutionärt perspektiv med survival of the fittest och allt det där är väl situation som den är nu överlägsen din sociala ingenjörsdröm?

Om du bara vill ha maximal produktivitet kan du väl slänga 99% av männen i slavarbete och låta de övriga ha knulltjänst hela tiden. Alternativt provrörsbefruktar man alla kvinnor, så slipper vi allt tidsödande sex och kan ägna oss åt maximal produktivitet istället.