Citat:
Ursprungligen postat av
Snobb
Ingen i tråden säger att hon gjort rätt. Tror alla tycker att hon ska få ett långt fängelsestraff (och vissa psykvård). Men även människor som inte är genomonda kan göra fel. Att beskriva någon som iskall är att förenkla verkligheten tycker jag. Ytterst få är nog iskalla men många kan bli mycket arga och agera ut utan att tänka sig före. Tjejerna har haft en konflikt en längre tid, de hatar antagligen varandra. När de hamnar i samma rum så exploderar det och LL dör. Styckningen tror jag var gjord i panik, och det är inte detsamma som när lustmördare styckar en kropp för att de njuter av det. Hade jag dödat LL så hade jag säkert också gjort riktigt äckliga saker bara jag inte behövde sitta inne i minst 10 år i fängelse. Att stycka en kropp för att ha en chans att överleva, ja då gör man väl det bara oavsett hur det känns. Det är som krig, man lägger känslorna vid sidan ett tag för annars är man rökt. Överlevnadsinstinkter är kraftfulla grejer.
Den sista gången de sågs ja, men innan hade nog JH det svårare då det var hon som förlorade JA till LL samt att LL spöade henne på krogen.
Det fetade: Du tror att de flesta är kapabla att stycka en annan människas kropp för att
förmå rädda sitt eget skinn? Det tror inte jag.
Och jag tror inte heller de flesta är beredda att döda annat än i riktiga nödvärnssituationer
och en sådan förelåg knappast här.
Och angående ett planerat mord eller inte: Här har JH bevakat lägenheten i omgångar
tydligen och väntat ut rätt tillfälle att slå till på.
Det förhållandet att hon beger sig upp till lägenheten i arla gryningen beväpnad med
en hammare tyder i min värld på ingenting annat än att hon verkligen var ute i avsikt
att undanröja den förhatlige rivalen. Hon har alltså mord i sinnet.
Hammaren medför hon näppeligen för att renovera någonting i lägenheten som spekulerats i
tråden eller för att ha att försvara sig med utifall att LL blev aggressiv i morgonmötet.
Hon ämnar alltså att döda och handlingarna som följer talar sitt tydliga, blodiga språk:
det är en kallblodig förövare som den här dagen skriver in sig i svensk
kriminalhistoria som den första
svenska kvinnliga styckmördaren och hon uppvisar
en grymhet av sällan skådat slag.
Det finns ingen anledning att ömka den här människan och tycka synd om henne.
Hon visste vad hon gjorde och det föreligger inga förmildrande omständigheter att tala om.
Även om en rival om ens kärlek bär sig illa åt och har agerat på ett sätt som väcker
djupt hat och stark hämndlystnad så berättigar det inte på något sätt att man går
över alla gränser och gör som denna "hästtjej" som nu kan ångra sig bäst hon vill.